Sida 803
Utrecht ...
nederländska provinserna den förening (unionen i U.), genom hvilken Nederländernas oafhängighet af Spanien grundlades (se Nederländerna, sp. 935). Den 11 April 1713 ingicks mellan Frankrike å ena sidan samt England, Preussen, Holland, Savojen och Portugal å den andra den fred, som afslutade spanska tronföljdskriget (se d. o.). Om fredsförhandlingarna se O. Weber: »Der friede von Utrecht» (1891).
Utrecht [y'trecht]. 1. Jacob Claessens van, holländsk porträttmålare, som vanligen tecknade sig Jacobus Trajectensis, föddes i Utrecht. Daterade arbeten af honom finnas från 1523--24. Måhända var han samme man, som 1506 upptogs i målaregillet i Antwerpen samt i dess liggare namnes 1511 och 1512 med namnet Jacob van U., men någon säkerhet finnes icke. Af Wagen kallades han Jacob Corneliszen, men detta vederlägges af den ofvan gifna namnteckningen »Claessens», som återfinnes å ett mans-porträtt i Sveriges Nationalmuseum. För öfrigt äro af honom kända endast två porträtt, nämligen ett i Berlins museum (1523) och ett i Minutoli-samlingen (1524). -- 2. Adrian van U., flamsk målare, f. i Antwerpen 1599, d. derst. 1652, reste, sedan han slutat sina studier, i Frankrike, Italien och Tyskland samt slog sig ned i Antwerpen 1625 såsom mästare i dess målaregille. Han är berömd såsom en af de mest betydande flamska mästare inom stillebens-måleriet. Han målade visserligen stundom mindre stycken, någon gång äfven lefvande djur, särskildt hönsgårdar (så t. ex. en 1643 signerad tafla i Berlins museum), men hans specialitet utgjordes af stora, smakfullt anordnade köks-, frukostoch fruktstycken, i hvilka färgens saft och prakt voro det förherskande och hvarje detalj var på det sorgfälligaste utförd. Bland hans arbeten märkas ett stort Köksstycke med köksa och slagtaredräng (1629, i Kassels galleri), en liknande bild (1642, i Madrid), ett stilleben (1644, i Amsterdams museum), Frukostbord (1647, i Dresden), Fruktstycke (1647, i Köpenhamn), Stilleben med döda harar och foglar jämte frukt och grönsaker (1648, i München) samt Hönsgård (1652, i Leipzig). Alla dessa äro signerade med namn och årtal. Dessutom finnas många med namn, men icke daterade, i Braunschweig, Petersburg, Madrid, Schwerin och flerestädes. C. R. N.
Utredning. 1. Utredningspersedlar, i allmänhet de af soldatens persedlar, hvilka icke äro att hänföra till kläder, vapen eller remtyg (lifrem med patronväska o. dyl.), t. ex. ränsel, kokkärl, mattornist, verktyg o. dyl. -- Jfr Mundering, Uniform, Utrustning. -- 2. I allmänhet allt, som, utom ett fartygs fasta inventarier, fordras för fartygets resa, särskildt alla de ämnen, som äro afsedda att konsumeras eller på annat sätt användas. 1. C. O. N. 2. L. H.
Utredningsförråd kallas de svenska arméns förråd, som tjena till uppläggande af de beklädnads-, remtygs-, utrednings-, sjukvårds- och tross-persedlar, hvilka icke äro utlemnade till trupperna. Två sådana förråd finnas, ett i Stockholm, på Skeppsholmen (det skall delvis flyttas till Svea lifgardes gamla kasern), och ett, centralförrådet, på Karlsborg. Hvarje förråd står under uppsigt af en intendent med biträde af en förvaltare m. fl. C. O. N.
Utrera, stad i spanska prov. Sevilla, s. s. ö. om staden Sevilla, vid jernvägen till Jeres och Cadiz, i en vacker dal omkr. 10 km. från venstra stranden af Guadalquivir. Omkr. 15,000 innev. Staden njuter ett betydande välstånd, tack vare bördigheten i den omgifvande trakten, som producerar stora qvantiteter spanmål samt frukt af olika slag, olja och vin. På de ouppodlade dehésas (betesmarkerna), som gränsa till Guadalquivir, uppfödes en mängd får, hästar och tjurar, hvilka sistnämnda säljas till tjurfäktningsarenorna.
Ut retro, Lat., egentl. »såsom tillbaka», såsom på omstående sida af bladet (står).
Utricularia, blås-ört, bot., ett slägte af små örter, hvilka höra till nat. fam. Lentibularieae (se d. o.), kl. Diandria L., och i de flesta fall äro vattenväxter. De sakna rötter och kunna derför under blomningen drifva omkring i vattenytan, men före och efter blomningen äro de nedsänkta i vattnet. Vid groningen framkomma ur den föga utvecklade brodden samtidigt flere i rosett ställda, sylformiga blad. Den sedan växande stjelken uppbär spridda, hårfint sönderflikade, något styfva blad, hvilka å sidorna hafva små, tagglika, spetsiga utväxter eller borst. Stjelkgrenarna bära i spetsarna hvar sin rundade knopp af tätt packade, små blad, hvilken knopp vid hösttiden affaller och öfvervintrar samt följande år utvecklas till ett nytt exemplar af växten. På bladen mellan flikarna eller ock å särskilda, bladlösa grenar utvecklas små, halfrunda, mösselika blåsor, försedda på undre sidan med en inåt sig öppnande klaff, som tillåter inträde i blåsan, men icke utträde ur densamma. Genom dessa blåsor fångar växten små insektlarver och hinnkräftor, hvilka lemna qväfvehaltig näring. När blomningstiden instundar, fyllas blåsorna med luft (syre), hvarigenom växten lyftes upp till vattenytan, så att de 10--20 cm. höga, nakna blomskaften med sina klasar af 2--10 blommor höja sig mer eller mindre högt öfver vattnet för pollinationen. Blomfodret är 2-läppigt, likaså blomkronan, hvars svalg är tillslutet af den huflikt uppsvällda nedre läppen. Kronläpparna äro i kanten hela eller ojämnt naggade. Ståndarna äro 2, med knapparna stundom sammanhängande. Stiftet är kort, med snedt märke; frukten är en klotrund kapsel, ojämnt bristande tvärsöfver. Till den svenska floran höra 6 arter, af hvilka den i sjöar, dammar och grafvar förekommande U. vulgaris L. är den största. Blommorna äro försedda med hvar sin sporre, som är 3 gånger så lång som tjock, kägellik och rödbrun till färgen. Blomkronan är vackert höggul, med mörkt gula strimmor å nedre läppens uppsvällda del. Blommorna äro hos somliga arter blekgula, med rödstrimmiga teckningar på underläppen, hvarjämte de skilja sig från hvarandra genom olika anordning af blåsorna. -- I tropikerna finnas arter af detta slägte, hvilka lefva på land och hafva vanliga örtblad. O. T. S.
Källa: Project Runeberg ·
