Sida 420
Tryckfrihetsförordningen är en af Sveriges grundlagar
skyldig, får utstå straffet. Till följd deraf att Tryckfrihetsförordningen ej tillåter något annat bevisningssätt än det i denna lag utstakade, slår det skydd för friheten, som med bestämmelserna och bevisningen afsetts, lätt öfver i skydd för frihetens missbruk, hvadan i Sverige mer än annanstädes utväg är öppen för dem, som vilja använda pressen till samhällets eller enskildas skada, att förskaffa sig s. k. ansvaringar (»bulvaner»), hvilka ansvara med straff för de förbrytelser, som en annan begått. I afseende på pröfningen af den åklagade skriftens innehåll utgår tryckfrihetsförordningen från den förutsättningen att i tvetydiga fall man hällre bör fria än fälla, alltid mer fästa uppmärksamheten på ämnet och tanken än på uttryckets lagstridighet, mer på skriftens åsyftning än på framställningssättet. För att vinna detta ändamål är åt en jurys (se vidare Jurydomstol, sp. 1472) öfverlåtet att pröfva lagligheten af åtalade skrifters innehåll.
Denna frihet att utgifva och sprida svenska skrifter under garanterad rättssäkerhet är förbunden med rätt att föryttra utrikes ifrån inkomna skrifter, dock under kontroll af chefen för Justitiedepartementet. Derom, äfvensom om det fall, då konungen, på anmälan af främmande regering, eger omedelbart ingripa och förordna om skrifts seqvestrering och indragning, se Qvarstad i tryckfrihetsmål, sp. 573. Derjämte har konungen rätt (§ 3, 9°) att, så snart genom någon skrift, oafsedt om den är smädlig eller förgriplig, missförstånd med utländsk makt sig yppat, låta densamma utan rättegång konfiskera.
Tryckfriheten är i nu gällande T.F. på alla sidor omgärdad och ställd under domaremaktens hägn, utan att regeringen eger af maktfullkomlighet ingripa i andra fall, än då fara för rikets yttre säkerhet fordrar en utomordentlig åtgärd. Till skydd mot missbruk af ämbetsmakt är i ansvarighetslagen för statsrådets medlemmar § 4 stadgadt straff af ämbetets förlust för ledamot, som underlåter att afstyrka verkställighet af mot tryckfrihetslagen stridande steg. Och riksdagens Justitieombudsman är (T.F. § 4, 5°) särskildt ålagdt att lemna sin ämbetsåtgärd för beifran af tjenstefel vid tryckfrihetsmåls handläggning, och han bör enligt Instr. § 22 med synnerlig uppmärksamhet och nit iakttaga hvad till skyddande af tryckfriheten finnes stadgadt. -- Se H. L. Rydin: »Om yttrandefrihet och tryckfrihet» (1859) och »Om reform af den svenska tryckfrihetslagstiftningen» (i »Ny svensk tidskr.», 1887). H. L. R.
Tryckfrihetsförordningen är en af Sveriges grundlagar. Sedan det under frihetstiden rådande tvånget öfver pressen och det godtyckliga sätt, hvarpå censuren i det herskande partiets tjenst handhades, känts alltmer förhatliga och insigten »af den stora båtnad allmänheten af en rättskaffens skrif- och tryckfrihet tillflyter» begynt klarna, blef en af de fordringar, som i memorialet d. 12 Nov. 1765 om lagarnas verkställighet uppställdes, den om skrifoch tryckfrihet. Skrifvelse derom utfärdades följande år, hvaraf framgick K. M:ts förordning ang. skrifoch tryckfrihet d. 2 Dec. 1766, hvilken till tryckfrihetens ytterligare betryggande förklarades vara af grundlags natur. Denna tryckfrihetsförordning var egnad att väcka uppmärksamhet, emedan pressen i alla europeiska land utom England hölls under censur och administrativ uppsigt. Den har betydelse äfven för sitt innehåll. Först och främst afskaffades censur, utom hvad angick religiösa skrifter; vidare förklarades allt vara lofgifvet att trycka, som ej genom uttryckliga stadganden i §§ 1--3 i förordningen bestämts såsom tryckfrihetsmissbruk. Och till underlättande af den granskning och behandling af alla offentliga angelägenheter, som sålunda frigafs, påbjöds rättighet -- vidsträcktare t. o. m. än nu gällande Tryckfrih:s förordn. § 2, mom. 4 medgifver -- för hvar och en att taga kännedom af och allmängöra allt, som utgjorde föremål ej allenast för ämbetsmyndighetens, utan äfven för regeringens och rikets ständers åtgärder och beslut. Såsom missbruk skulle anses enl. § 1, utom hädelse, hvad som strider mot trosbekännelsen (till följd deraf voro religiösa skrifter underkastade censur), enl. § 2 bestridande eller anfäktande af rikets grundlagar och enligt § 3 smädelse mot konungen och konungahuset, mot rikets råd, ständer, ämbetsmän eller någon annan medborgare, smädliga utlåtelser om krönta hufvud eller deras närmaste blodsförvanter och samtida regerande makter samt hvad som stred mot sedlighet och ärbarhet. Med undantag af hvad som rör kritik af grundlagarna utgöra dessa bestämmelser uppränningen till stadgandena i nu gällande T. F. 1766 års T. F. ställde tryckfrihetens utöfning under laga rättegångsformer vid laga domstol, hvarjämte ansvaret ålades författare, men boktryckare fredades från ansvar, derest han kunde styrka hvem som vore författare. Domstol egde bestämma om qvarstad, och först efter slutlig dom kunde skriften konfiskeras eller förstöras. Hvad som uti denna förordning saknades var den garanti för tryckfriheten, som gifves uti boktryckeri- och bokhandels-näringarnas frihet. Dessas äfvensom förläggares och utgifvares rättigheter och skyldigheter funnos ej i T. F. angifna, utom hvad rörde skyldigheten för boktryckaren att aflemna friexemplar till offentliga samlingar samt att utsätta namn å boktryckare, tryckningsort och årtal. För öfrigt voro boktryckare och bokhandlare bundna af Boktryckerireglementet af d. 12 Aug. 1752 samt k. skr. till Kanslikollegium d. 1 Febr. 1757, under hvars uppsigt både boktryckeri och bokhandel voro ställda. -- Den för tryckfriheten gynsamma, 1766 begynta perioden varade ej länge. Med stadfästelsen af 1772 års regeringsform upphörde 1766 års T. F. att ega gällande kraft. Tryckfrihetsförordningen nedsteg dermed från sin trygga ställning såsom grundlag till att blifva en stadga, af natur att kunna af konungen allena bestämmas. Konungen förklarade sig till alla delar för tryckfrihetens bevarande och utfärdade d. 26 April 1774 »K. M:ts förnyade förordning och påbud angående skrif- och tryckfriheten», hvilken till största delen är en ordagrann afskrift af 1766 års
Källa: Project Runeberg ·
