Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 16. Teniers - Üxkull

förordning med undantag af några få §§, bland hvilka bör märkas § 2, hvarest stadgades, att ingen må, vid äfventyr att straffas såsom för högmålsbrott (d. v. s. med döden), skrifva eller låta trycka något, som strider mot arfföreningarna, ej häller något, som rörer eller qväljer regeringsformen och konungaförsäkran af d. 21 Aug. 1772 jämte konungens och rikets majestät, höghet och rätt. Dermed var ett strängt band lagdt på behandlingen af politiska ämnen, hvartill kom såsom ytterligare tvångsband på dylika ämnens behandling bestämmelsen om gerningsmanna-ansvar för boktryckaren jämte författaren. Anonymitetsrätten inskränktes genom bestämmelsen om boktryckarens skyldighet att, när han blef behörigen tillfrågad, uppgifva auktors namn. Under Gustaf III:s egen och hans efterträdares regering utfärdades vidare bestämmelser, hvilka gjorde skrifters utgifvare fullständigt beroende af regeringsmakten, som äfven begynte utsträcka censuren till andra arbeten än teologiska (se vidare Censur och Indragningmakt). 1809 blef det en af grundlagstiftarnas förnämsta omsorger att med säkra värn omgärda tryckfriheten. Uti 1809 års R. F. § 85 uppräknades derför förordning om allmän tryckfrihet bland de lagar, hvilka skulle såsom grundlagar anses och vid samma riksdag komma att af Riksens ständer och konungen gemensamt fastställas. I § 86 blef derför tryckfriheten i den omfattning, som dess väsende fordrar, uttryckligen försäkrad. Vigten af en ändamålsenlig lagstiftning ang. tryckfriheten hade före ständernas sammanträde blifvit af styrelsen insedd och föranledt nedsättande af en komité till utarbetande af förslag till tryckfrihetsförordning. Det af denna komité afgifna förslag synes hafva varit en bearbetning och sammansmältning af föregående tryckfrihetsförordningar samt den för hofkansleren -- hvilken efter Kanslikollegiets indragning fick befattning med uppsigten öfver boktryckeri och bokhandel -- 1802 utfärdade instruktion till borttagande af de mest tryckande band på tryckfriheten, som tillhörde tiden före 1809. Detta till K. M:t ingifna förslag öfverlemnades d. 21 Sept. 1809 till riksståndens pröfning, hvarefter, med ledning af de anmärkningar, som deremot gjordes, konstitutionsutskottet inkom med ett eget förslag d. 28 Nov., som utgjorde en genomgående omarbetning af komitérades förslag. Sedan utskottet med anledning af återremiss afgifvit nytt betänkande d. 20 Jan. 1810, godkändes detta af riksstånden, men med förbehåll af presteståndet att såväl de anmärkningar, som vid antagande af R. F. § 86 blifvit gjorda, som de nu till protokollet anförda betänkligheter måtte anses väckta för att vid nästa lagtima riksdag till öfvervägande och afgörande förekomma. Förslaget blef genom kungl. stadfästelse lag d. 9 Mars 1810. Genom denna T. F. var tryckfriheten till fullo garanterad. Rättigheten att i stad eller dess närhet anlägga boktryckeri lemnades fri, likasom ock rättigheten att föryttra skrifter. I fråga om ansvars utkräfvande må påpekas, att boktryckaren befriades från ansvar, derest han ställt sig till efterrättelse de åligganden i afseende på anmälan, utsättande å titelblad af namn, tryckningsort och årtal samt förskaffande af namnsedel, som T. F. bestämt, på samma gång som utgifvaren, derest han tillställt boktryckaren namnsedel (som ej fick brytas, förrän domstol förordnat), tillerkändes fullständig anonymitetsrätt. Man ansåg sig emellertid snart af förhållandena manad att vidtaga särskilda åtgärder emot den periodiska pressen. Redan vid urtima riksdagen s. å. antogs ett af konstit. utsk. d. 10 Okt. 1810 afgifvet förslag till preventiva åtgärder emot den periodiska pressen samt om införande af en permanent jury i tryckfrihetsmål att hvila till följande riksdag. Vid 1812 års riksdag förekommo till pröfning dels de från 1809--10 års riksdag hvilande anmärkningar, dels det till att hvila antagna nyssnämnda förslag af konstitut. utsk., hvartill kom en af K. M:t aflåten proposition med föreslagna ändringar med afseende på den periodiska pressen, bland hvilka märkas återupplifvandet af indragningsmakten och ändringar uti 1809 års T. F. angående författares och utgifvares inställelse inför domstol. Enligt då gällande R.F. §§ 56 och 81 voro ständerna vid den riksdag, då ett hvilande förslag skulle afgöras, ej förhindrade att uppå konstit. utsk:s förslag göra jämkningar. Sålunda blef med ledning af den kungl. propositionen och de hvilande anmärkningarna ett förslag till ny tryckfrihetsförordning utarbetadt af konstitutionsutsk. och till riksstånden afgifvet. Det blef af ständerna antaget i alla delar, med undantag af hvad som då föreslogs rörande juryn. Det af ständerna antagna förslaget blef af konungen stadfäst d. 16 Juli 1812 såsom en ny T. F. Efter det vid 1815 års riksdag nu gällande bestämmelser angående jury blifvit antagna, var den T. F. färdig, som med få förändringar ännu gäller, och under hvilken en sjelfständig press uppspirat och förvärfvat sig allt större betydelse. T. F., som fullständigt skyddat tryckfriheten, har ej visat sig ega samma makt, då fråga varit att med lämpligt straff träffa den verklige förbrytaren, hälst indragningsmakten visade sig alldeles olämplig för det dermed afsedda ändamålet. De processuella stadgandena äro ej affattade så, att juryinstitutionen kan motsvara sitt ändamål. Uppställningen och affattandet af de särskilda stadgandena bära alltför mycket spår af hastverk, till följd hvaraf lagen lider af en mängd fel, motsägelser och inadvertenser, hvilka vid de omarbetningar, som den ursprungliga 1810 års T. F. undergått vid 1812 och 1815 års riksdagar, ökats genom bristande uppmärksamhet på de förändringar åtskilliga gamla stadganden bort undergå i sammanhang med de nyas införande. Detta har föranledt försök att få lagen förbättrad. De mest omfattande förändringsförslag, som blifvit framlagda, hafva varit de af konstit. utsk. vid 1828--30, 1871 och 1872 års riksdagar afgifna förslag till ny T. F. samt de af K. M:t aflåtna propositioner till riksdagen 1853--54 ang. upphäfvandet af T. F:s egenskap af grundlag och stadgande att fråga om dess förändring skall behandlas lika med fråga om stiftande af allmän civil och kriminal lag enl. R. F. § 87