Sida 258
Toreili ...
1860 adjunkt i zoologi samt 1866 e. o. professor i zoologi och geologi vid Lunds universitet. 1871 förordnades han till chef för Sveriges geologiska undersökning (»Geologiska byrån»), hvilken befattning han fortfarande innehar. -- 1856 företog T. en resa till Schweiz för att studera glacierernas verksamhet med afseende särskildt fäst på frågan om sådana fordom varit utbredda öfver den skandinaviska halfön, och följande år besökte han i samma syfte Island. 1858 företog han, åtföljd af A. E. Nordenskiöld, sin första färd till Spetsbergen och var nästa år stadd på en forskningsresa till Grönland. Dessa färder kunna sägas hafva bildat uppslaget till de svenska polarexpeditionerna, och T. var sjelf ledare för den första mera betydande af dessa, den i vetenskapligt hänseende särdeles resultatrika Spetsbergsexpeditionen 1861 (se Polarexpeditioner), i hvilken flere vetenskapsmän deltogo. Utom mycket vigtiga arbeten för Spetsbergens geografi, geologi, zoologi och botanik hade under denna expedition äfven en förberedande undersökning till en gradmätning derstädes företagits. Ännu vigtigare voro dock de djupdraggningar, som utfördes, och vid hvilka man lyckats upptaga bottenprof, innehållande ett rikt djurlif, från ända till 2,500 meters djup. Från ett så stort djup hade man förut endast erhållit foraminiferer; och det stora intresse, som genom nyssnämnda fynd uppväcktes, ledde till fortsatta undersökningar af de stora hafsdjupen, i hvilka arbeten på senare tid nästan alla bildade nationer deltagit, och med hvilka en ny aera kan sägas hafva uppgått för geologien och den fysiska geografien. För öfrigt har T. utom i Skandinavien, dels för vetenskapliga studier, dels såsom deltagare i geologiska och geografiska kongresser, företagit resor inom Danmark, Tyskland, Schweiz, Italien, Frankrike, Belgien, Holland, Storbritannien och Nord-Amerika. -- Under den tid T. varit chef för Sveriges geologiska undersökning hafva derifrån utgifvits mer än 60 af beskrifningar åtföljda geologiska kartblad i skalan 1 : 50,000, 12 i skalan 1 : 200,000, åtskilliga specialkartor samt det södra bladet af geologisk öfversigtskarta öfver Sverige i skalan 1 : 1,000,000. Bland uppsatser af vetenskapligt eller praktiskt innehåll, af hvilka förut blott en utgifvits, hafva under samma tid från ifrågavarande ämbetsverk utlemnats mer än 100. -- T. var en af de första svenska forskare, som omfattade glacierteorien i st. f. den sefströmska rullstensflodteorien, och af hans arbeten äro de, som handla om istiden, de mest betydande. Dit höra Bidrag till Spetsbergens molluskfauna jemte en allmän öfversigt af arktiska regionens naturförhållanden och forntida utbredning (1859), Undersökningar öfver istiden, I (1872), II (1873) och III (1887), samt On the causes of the glacial phenomena in the north eastern portion of North America (1877). Dels genom dessa arbeten, dels genom föredrag och personlig beröring har T. såväl inom som utom vårt land kraftigt verkat för omfattandet och utbredningen af den åsigt, enligt hvilken det område i norra Europa, som utmärkes genom block af nordiska bergarter, varit betäckt af en från Skandinavien utbredd inlandsis, lik Grönlands nuvarande, och ej af ett ishaf, såsom man förut antagit. Af T:s öfriga arbeten må nämnas Om de geologiska forskningarne i Norge (1865), Bidrag till sparagmit-etagens geognosi och paleontologi (1867), Petrificata snecana formationis cambricae (1870), Sur les traces les plus anciennes de l'existence de l'homme en Suède (1876), Om Sveriges vigtigaste kristalliniska bergslag och deras förhållanden till hvarandra (1882) och Aflagringarne å ömse sidor om riksgränsen uti Skandinaviens sydligare fjelltrakter (1888). År 1868 tillerkändes honom Vetenskapssällskapets i Haarlem guldmedalj för en inlemnad täflingsskrift om uppkomsten af diluvialaflagringarna vid Groningen i Holland. T. är ledamot af Vetenskapsakademien (1870), af Landtbruksakad. (1872) samt af flere andra inoch utländska lärda sällskap. A. G. N.
Torelli 1. Guido T., italiensk krigare, d. 1449 såsom guvernör öfver Val Tellina, Brescia och Bergamo, tillhörde en familj, som i 12:te och 13:de årh. utöfvade högsta inflytandet i Ferrara. Han utmärkte sig i hertigens af Milano och drottning Johanna II:s af Neapel tjenst. -- 2. Giacomo T., scenisk anordnare. Se Teater, sp. 1,470. -- 3. Giuseppe T., italiensk violinist, f. i Verona omkr. midten af 1600-talet, var 1685 anställd vid Petroniuskyrkan i Bologna och blef 1703 konsertmästare hos markgrefven i Ansbach, der han dog 1708. Genom sitt hufvudarbete, Concerti grossi (1709) för 2 konserterande och 2 ackompanjerande violiner, alt och klavérbas, blef han den verklige upphofsmannen till den på 1700-talet så omtyckta formen »concerto grosso». -- 4. Achille T., italiensk komediförfattare, f. i Neapel 1844, började redan i sitt sjuttonde år skrifva pjeser och vann 1867 en utomordentlig triumf med sitt lustspel I mariti e le mogli samt helsades då såsom den italienska skådebanans reformator. Han har derefter årligen författat 1--2 pjeser, men under en tilltagande kallsinnighet å kritikens och publikens sida. 3. A. L.
Torén, Carl Axel, teolog, universitetslärare, född i Stockholm d. 2 Okt. 1813, blef student i Upsala 1830 och filos. doktor 1836 samt prestvigdes 1839. Efter två och ett halft års presterlig tjenstgöring på landsbygden återkom han till universitetet på hösten 1842, blef teol. kand. 1844 samt utnämndes s. å. till docent i homiletik och 1845 till docent i pastoralteologi. Såsom thunsk stipendiat besökte han 1848--49 flere tyska universitet samt England, Skotland och Danmark. 1849 tillträdde han en teologisk adjunktur med Näs pastorat som prebende, och 1851--52 förestod han professuren i pastoralteologi. 1852 blef T. teol. licentiat samt professor i pastoralteologi och kyrkoherde i Trefaldighetsförsamlingen i Upsala. 1859 besökte han åter flere tyska universitet, promoverades 1860 till teol. doktor och reste 1861--62, på regeringens uppdrag, i Tyskland, England och Skotland för att taga närmare kännedom om religionsundervisningen i dessa land. 1865 utnämndes han till förste teol. professor (med rättighet att bibehålla
Källa: Project Runeberg ·
