Sida 98
Thomas, Sidney Gilchrist
hel och med Françoise de Rimini (1882) åtminstone en half framgång (till den förra operans lycka straxt i början bidrogo väsentligen Faure och Kristina Nilsson). Bland T:s öfriga kompositioner må nämnas balletten Miranda (1889), kantater öfver Le Sueur och Boieldieu, ett reqviem, mässa, motetter, mansqvartetter, diverse kammarmusik samt piano- och sångstycken. T. blef 1851 Spontinis efterträdare i de sköna konsternas akademi och 1871 efter Auber direktör för konservatoriet, hvilket han reformerade. Sedan 1872 är han led. af den svenska musikaliska akademien. A. L.
Thomas [tå'mas], George Henry, nord-amerikansk general, f. i staten Virginia 1816,studerade 1840 vid militärskolan i Westpoint, der han sedermera, 1851--54, var anställd som lärare, samt deltog i strider emot indianerna och 1846--47 i mejikanska fälttåget. Vid det stora inbördeskrigets utbrott 1861 ställde han sig på nordstaternas sida och kommenderade först såsom öfverste, sedermera såsom brigadgeneral en kår frivilliga, med hvilken han utmärkte sig särskildt vid Chickamauga (1863). Såsom brigadgeneral vid reguliera armén vann han d. 15--16 Dec. 1864 vid Nashville en så betydelsefull seger öfver general Hood, att han befordrades till generalmajor och mottog en tacksägelseadress af kongressen. Död 1870 såsom befälhafvare öfver 4:de militärdivisionen.
Thomas [tåma'], Alexandre, belgisk målare, f. 1820, utbildade sig i Düsseldorf till historiemålare och utmärker sig för ideal uppfattning jämte kraftig kolorit. Hans förnämsta verk äro Judas natten före Kristi korsfästelse (1854) och Barrabas vid foten af Golgata (1857), bägge i Bruxelles' museum.
Thomas [tåma'], Gabriel Jules, fransk bildhuggare, f. 1821 i Paris, erhöll 1848 romerska priset för Filoktetes. Bland hans senare arbeten må nämnas Virgilius (1861, nu i Luxembourg), Stefanus stenas (gafvelbild å kyrkan S:t Etienne du Mont, 1864) samt en mästerlig marmorbild af m:lle Mars i vestibulen till Théâtre français (1865) och karyatider till nya operan i Paris.
Thomas [tå'mas], William Widgery, nord-amerikansk jurist, diplomat och skriftställare, född i Portland, Maine, d. 26 Aug. 1839, tillhör såsom ättling i 9:de led af engelsmannen George Cleeve, hvilken 1632 anlade staden Portland, kretsen af de äldsta slägterna i New England. År 1860 aflade han akademisk examen vid Bowdoin College, Maine, och egnade sig derefter åt juridiken. Han blef dock snart af presidenten Lincoln använd såsom dels vice generalkonsul i Konstantinopel, dels konsul i Galacz och i Göteborg. Under sin konsulsverksamhet i Göteborg, 1863--65, lärde han sig svenska och öfversatte till engelskan V. Rydbergs arbete »Den siste athenaren» (utg. i Filadelfia i 4 uppl.). När Andrew Johnson 1865 blifvit president, återkom T. till Amerika och idkade der i sin fädernestad juridisk praktik. Vid den tiden minskades staten Maines befolkning. T. framställde då ett förslag i afsigt att leda en del af den svenska invandringen till Maine. Förslaget antogs 1870 af Maines representation, och T. satte det i verket genom att som ombud för staten Maine fara till Sverige, hvarifrån han medförde en stambefolkning af 51 personer. Dessa bildade i norra Maines vilda skogar kolonien New Sweden, hvilken sedan tillväxte genom nya invandringar. T. ledde i fyra år utvecklingen af nybygget, den enda efter sjelfständighetsförklaringen af främlingar grundade åkerbrukskoloni i New England, som vunnit varaktigt bestånd. Det omfattar nu mer än 2,000 pers. -- 1873--75 var T. medlem af och äfven talman i Maines representantförsamling samt 1879 senator derstädes. År 1883 utnämndes han af presidenten Arthur till ministerresident i Stockholm. Under sin vistelse i Skandinavien gjorde T. sig bekant med olika klasser af medborgare, lärde känna folkets lif och vanor samt meddelade hvad han såg och iakttog om land och folk i sina rapporter, hvilka bidrogo att göra Sverige alltmera kändt och aktadt i Amerika. Sedan demokratpartiet segrat vid presidentvalet 1885, blef T. återkallad. Vid afskedet från Sverige erhöll han många bevis på den popularitet han der förvärfvat sig. -- Äfven bland skandinaverna i Förenta staterna är T. högt uppburen, hvilket särskildt visade sig, då han blef utsedd till festtalare vid den 250-års-högtid, som i Sept. 1888, i närvaro af öfver 40,000 skandinaver, firades i Minneapolis till åminnelse af den första svenska koloniens -- vid Delaware-floden -- grundläggning 1638. I den valrörelse, som 1888 föregick presidentvalet, tog T: verksamt del. Han fick af den ledande komitén särskildt i uppdrag att tala till skandinaverna i unionens norra stater från Maine till Minnesota och utförde detta uppdrag i omkr. tre månaders tid med stor framgång, dervid oftast begagnande sig af svenska språket. Sedan Harrison tillträdt presidentplatsen, var T:s förordnande till envoyé i Stockholm, en af hans första utnämningar. T., som anländt till Stockholm i Maj 1889, fick d. 14 Sept. 1890 om bord å Förenta staternas kryssare »Baltimore» mottaga samt till Sveriges konung och folk öfverlemna John Ericssons jordiska qvarlefvor. T. har i åtskilliga tidskrifter författat uppsatser om Sverige och svenska förhållanden samt vid många tillfällen i sitt hemland hållit föredrag öfver samma ämne. Det har nämligen varit för honom så att säga en lifsuppgift att i Nord-Amerika sprida en vidgad kännedom om Sverige och svenskarna, en uppgift, hvilken hans utförliga och rikt illustrerade bok Sweden and the swedes (Chicago 1891; samtidigt utgifven i Stockholm i sv. öfvers. under titeln »Från slott till koja. Minnen från en flerårig vistelse i Sverige») är afsedd att fylla. T. är, sedan 1887, gift med en dotter till den bekante skol- och riksdagsmannen R. Törnebladh.
Thomas [tå'mas], Sidney Gilchrist, engelsk bergsmekaniker, f. 1850, började 1876 i förening med sin kusin, kemisten Percy Carlyle Gilchrist, en följd experiment för jernets befriande från fosfor under bessemerprocessen, och på grund deraf framställde de den s. k. Gilchrists metod (se d. o.), äfven kallad
Källa: Project Runeberg ·
