Sida 46
Tessalien
mycket framstående både teoretisk och praktisk jordbrukare, som tidigt införde en mängd vigtiga ändringar i hela sin landthushållning. Han var den förste, som (1840) till Danmark öfverflyttade nötkreatur från Angeln och lade derigenom grunden till det sedan så blomstrande danska mejeriväsendet. Hans gårdar blefvo verkliga mönsterskolor, der en mängd unga landtmän erhöll sin utbildning. Mot sina fästebönder och arbetare var han derjämte en god husbonde. År 1865 gaf han uppslaget till den direkta ångbåtsfarten på England och 20 år senare till anläggandet af en sockerfabrik vid Nykjöbing på Falster. T. blef år 1860 en af presidenterna för landthushållningssällskapet. Han dog d. 2 Maj 1889 såsom geheimeråd. E. Ebg.
Téskere, Arab. (egentl. »erinran»), ett äfven i Turk. under formen téskere (framför genit. téskeret) upptaget ord, som betyder biljett, tillståndsbevis, pass. I persiskan betyder téskire ofta »minne», »biografi», särskildt téskiret esjsjúara, »skaldebiografier» (se Persiska literaturen, sp. 1108). -- Teskeredji, turkisk ämbetsman, som utställer alla arter af teskere. H. A.
Tesmoforiefesten (Grek. thesmoforia). Se Demeter.
Tesmoteter (Grek. thesmothetai, lagskipare) var i det forna Athen en benämning, hvilken stundom nyttjas om alla nio arkonterna (se Arkont). Vida oftare förekommer den såsom samfälld titel för de 6 arkonter, hvilka icke i likhet med de 3 förste hade särskilda ämbetstitlar. Desse 6 tesmoteter voro ett slags förmän för den allmänna domarekåren l. heliaian och egde såsom sådana att utlotta domare (se Heliaster) samt anvisa domstolslokaler och rättegångstider för de särskilda rättegångsfallen, hvarjämte det synes hafva tillkommit dem att sjelfve verkställa den inledande undersökningen och såsom ordförande leda förhandlingarna vid alla sådana rättegångar, hvilka icke hörde under någon af de tre förste arkonternas eller annan specialmyndighets jurisdiktion. Äfven hörde det till deras åligganden att företaga en årlig revision af hela lagväsendet, särskildt från synpunkten af dess inre konseqvens och tidsenliga skick. A. M. A.
Tessalien (Grek. Thessalia l. Thettalia, Lat. Thessalia), Greklands nordöstligaste landskap. Gränsen i n., mot Macedonien, utgöres af de Kambuniska bergen, i v., mot Epirus, af Pindoskedjan med topparna Lakmon och Tymfrestos, i ö. af Egeiska hafvet och Pagasaiska viken (nu Volo-viken). I s. bildar Othrys-kedjan det egentliga T:s naturliga gräns mot mellersta Grekland; men fordom räknades till T. i vidsträcktare mening äfren Spercheios' (nu Elladas) flodområde på södra sidan om Othrys ända till Oita-berget och Maliska viken (nu Zituni-viken). Äfven utmed T:s östra kust löper en bergskedja, Ossa (nu Kissovo) och det dermed i s. sammanhängande Pelion (nu Plessidi), hvilken fyller större delen af det i forntiden ofta såsom ett särskildt landskap betraktade Magnesia och mot s. ö. utlöper i en smal halfö på östra sidan om Pagasaiska viken. Det egentliga T., n. om Othrys, utgöres till största delen af en vidsträckt slätt, hvilken i hufvudriktning mot n. ö. genomströmmas af den på Lakmon upprinnande hufvudfloden Peneios (nu Salamvria), den största i Grekland. Denna upptager i synnerhet under sitt öfre lopp en mängd tillflöden, bland hvilka Pamisos (nu Kalendsji), Onochonos (nu Sofaditiko), Apidanos (nu Fersalitis), Enipevs (nu Kytsjyk Tsjanarly) från h., och Lethaios (nu Astopoto) från v. äro de mest betydande. Peneios' öfre flodområde, som upptager landskapets vestra och sydvestra del, utgör det s. k. öfre T., beläget 200--250 m. öfver hafvet och på östra sidan begränsadt af en midt genom landskapet från n. till s. strykande bergås af måttlig höjd. Denna genombrytes i en trång dalgång af Peneios, hvilken derefter i sitt nedre lopp genomströmmar den betydligt lägre (50--80 m. öfver hafvet) liggande nedre tessaliska slätten och efter att hafva från v. upptagit den betydliga bifloden Evropos (nu Xeragi) i landskapets nordöstra hörn söker sig en väg till hafvet genom den berömda Tempe-dalen (se Tempe) mellan bergen Olympos (nu Elimbo), Greklands högsta berg (2,973 m.), i n. och Ossa i s. Detta aflopp är dock vid starkare vattenflöde otillräckligt, hvarför en stor del af den tessaliska lågslätten då öfversvämmas och förvandlas till en vidsträckt sumpmark. I landets östra del ligga sjöarna Nessonis (nu Mavrolimni) och Boibeis (nu Karlas), hvilka under olika årstider skiftevis fyllas af Peneios och uttömma sitt öfverflödande vattenförråd i denna. En tredje del af det tessaliska slättlandet bildar i landskapets sydöstra hörn kustslätten vid Pagasaiska viken, hvilken genom en sydvestlig utgrening från Pelionberget, Tziragia, är skild från Peneios' flodområde. Den tessaliska slätten är på en gång den vidsträcktaste och den bördigaste i hela Grekland. Denna omständighet står i nära samband med dess historiska och politiska öden. Landets bördighet var en frestelse för främmande inkräktare och föranledde redan i urminnes tid de från Epirus kommande tessalerna, efter hvilka landet sedan fick sitt namn, att taga i besittning till en början dess sydvestra del kring den urgamla staden Arne och derifrån förjaga de äldre innevånarna, beoterna, hvilka i sin ordning inkräktade det landskap, som efter dem fått namnet Beotien. En annan folkvandringsvåg bragte de likaledes under förhistorisk tid i T. bosatte dorerna att rikta sin vandring mot s., först till det efter dem uppkallade landskapet Doris och vidare till Peloponnesos. Såsom urinnevånare i olika delar af landet nämnas för öfrigt pelasger, minyer, perrhaiber, hestiaier och achaier, hvilka alla af de tessaliske inkräktarna dels förjagades, dels kufvades och gjordes till lifegna under namn af penester. Mera från etnografisk än från politisk synpunkt var T. under forntiden af ålder indeladt i fyra stora distrikt: Hestiaiotis i n. v., med hufvudstaden Trikka (nu Trikala); Pelasgiotis, omfattande landskapets mellersta och nordöstra del, med hufvudstaden Larissa vid Peneios och
Källa: Project Runeberg ·
