Sida 732
Upsala (Uppsala; Latinis. Upsalia)
utgöres ångpanne-apparaten af tryckregulatorer för reglering af trycket i apparaten, så att det icke öfverstiger en viss gräns, af återledningsrör för det bildade kondensationsvattnet, hvilket föres tillbaka till en cistern i närheten af ångpannan, för hvars matning det å nyo kan användas, af en sjelfverkande apparat för att tid efter annan utsläppa vattnet ur ledningen samt af luftkranar för att lemna luften tillfälle att bortgå vid ångans inströmning o. s. v. Ångvarmapparater erbjuda den stora fördelen att man kan från ett ställe fördela värmet öfver ett mycket stort område, t. o. m. öfvrer ett qvarter i en stad, och beqvämt reglera värmemängden. Man begagnar också ånga för uppvärmning af boningshus och smärre byggnader och kan då med fördel göra bruk af ångpannor, hvilka äro försedda med i båda ändar öppna och i vattnet nedsatta ståndrör, i hvilka genom ångtrycket en vattenpelare uppressas, så att trycket i pannan föga kan öfverstiga atmosferens och således all fara för explosion förebygges. -- Varmvattenapparaterna äro af två olika slag: högtrycks- och lågtrycksapparater. Hos båda sker uppvärmningen genom cirkulation af vatten i ett ledningsnät, hvilket sträcker sig genom hela den byggnad man har att uppvärma. Det i apparatens nedre del uppvärmda vattnet går, såsom varande specifikt lättare, uppåt genom ett stigrör till byggnadens öfre del, utbreder sig derifrån genom ett antal fördelningsrör till de särskilda rummen och nedsjunker, efter att hafva afgifvit värme och blifvit specifikt tyngre, till lägsta punkten af apparaten, för att å nyo börja sin cirkulation. Vid högtrycksapparaten, som i Sverige sällan begagnas, men deremot ofta i England och Tyskland, utgör hela ledningsnätet ett system af smala smidesjernrör, af hvilket en del bildar en spiral, som anbringas i en ugn, vanligen uppställd i källaren, och en annan del ledes genom rummen, för afgifvande af värme. Enär rörledningen är sluten samt helt och hållet eller åtminstone till den vida större delen fylld med vatten, kan trycket under upphettningen blifva många atmosferer och temperaturen betydligt öfverstiga 100°. För att skydda mot explosion användas säkerhetsinrättningar, bestående af en ventil eller ock ett med luft fyldt säkerhetsrör. Lågtrycksapparaten utgöres deremot af en panna, liknande en ångpanna, men helt och hållet fylld med vatten, samt ett vidt stigrör. I detta stiger det upphettade vattnet till ett öppet expansionskärl, hvarifrån det genom ledningsrör fördelas till vattenkaminer (cylindriska kärl af jernplåt) eller till grofva rörledningar, som afgifva värmet, hvarefter det afkylda vattnet återföres till pannans nedre del. Den sistnämnda anordningen erfordrar mera utrymme än högtrycksapparaten, men erbjuder den fördelen att genom den stora vattenmassan värmet magasineras och temperaturen blir jämnare, hvarjämte icke någon fara för explosion förefinnes, enär apparaten är öppen. -- Uppvärmning med varm luft -- ett ofta användt sätt -- tillgår så, att i byggnadens nedre del äro anbragta ugnar, kaloriferer (se d. o.), hvilka uppvärma frisk luft, som sedermera strömmar upp genom kanaler, vanligen anbragta i murarna. Lika mycket luft måste från rummen bortföras. Numera är vanligtvis anordningen sådan, att i byggnadens källare flere smärre rum äro inrättade såsom värmekammare, i hvilka stå tegeleller jernugnar, som upphetta luften derstädes. Denna luft föres sedan uppåt genom vertikala kanaler i murarna och inströmmar i öfre delen af de rum, som skola förses med värme. I stället införes frisk luft i värmekamrarna. När icke afseende behöfver fästas vid luftens renhet, utan endast vid uppvärmningen, kan man låta den varma luften, sedan den afgifvit värme, strömma tillbaka genom särskilda kanaler, gående från undre delen af rummet till undre delen af värmekammaren. Detta sätt benämnes cirkulationsvärmning och medför betydlig besparing vid den eljest värmeödande uppvärmningen med varm luft. Denna är af nytta i synnerhet då, när en liflig ventilation påkallas på samma gång som uppvärmning, och den har derför vid större skolor vunnit sin vigtigaste tillämpning. G. R. D.
Uppåkra. Se Stora Uppåkra.
Upsala, Gamla. Se Gamla Upsala.
Upsala (Uppsala; Latinis. Upsalia), stapelstad i Upland, med säte för ärkebiskopen, landshöfdingen i Upsala län och chefsämbetet för Uplands regemente samt rikets äldsta universitet, är beläget på båda stränderna af Fyrisån, 8 km. ofvanför dess utlopp i Mälareviken Ekoln, nedanför och delvis äfven på den rullstensås, som sträcker sig utmed åns vestra sida. Staden ligger 66 km. från Stockholm, 114 km. från Gefle, 62 km. från Sala och 81 km. från Norrtelge. Genom Norra stambanan samt Upsala--Gefle--Ockelbo- och Upsala--Lenna--Norrtelge-jernvägarna, hvilka alla ega gemensam station, står U. i förbindelse med det svenska jernvägsnätet. Under seglationstiden har staden daglig ångbåtskommunikation med Stockholm. Marknader hållas tre gånger om året: i Februari (Distingen, se d. o.), Juni och Oktober. Stadens område är 1,542 har, satt till 40 1/2 mtl. Taxeringsvärdet af fast egendom och jordbruksfastighet var 1891 något öfver 36 mill. kr. (deraf statens 699,400 kr. samt menigheters och undervisningsverks 5,687,200 kr.).
Öster om ån ligga stadsdelarna Svartbäcken och Kungsängen; vester om ån ligga Fjerdingen och Luthagen, den yngsta stadsdelen (troligen uppkallad efter teol. professor O. Luth, d. 1580), som började bebyggas under förra hälften af 1870-talet. (Luthagen är skatteaugment under Åby rusthåll, Vaksala socken, sedermera skatteköpt, och utgör en årlig ränta till rusthållet af 181 kr. 33 öre. En del af kommunalutskylderna går till Bondkyrkoförsamlingen, som den tillhörde till 1881.) Hela stadens ytinnehåll är 375 har, hvaraf gamla staden omfattar 103, nya stadsdelarna 265 och 7 har utgöras af vatten. Öfver Fyris-ån gå 4 körbroar: Dombron (af sten, byggd 1476), ö. om domkyrkan, Nybron, (af sten, förnyad 1788), som sammanbinder de båda ågatorna i Drottninggatans linie, Islandsbron (af trä, färdig 1841) mellan Islandet och södra Fjerdingen, samt en hängbro af jern, den s. k. Jernbron,
Källa: Project Runeberg ·
