Sida 419
Tryckfrihet inbegriper rätt att med tryckpressens tillhjelp utbreda sina tankar
i sedeln, ansvara de, som påskrifvit intyg om uppgifternas riktighet, likasom i det fall att den, hvars namn finnes uppgifvet, utan förfall från svaromålet uteblifver. Är skriften periodisk, fredar boktryckaren sig från ansvar genom företeende af det tillståndsbevis, hvarmed han skall vara försedd. Är detta öfverensstämmande med den uppgift å utgifvare, som af chefen för Justitiedepartementet vid rättegångens början lemnas, så blir det den, å hvilken tillståndsbevis lyder, som får bära ansvaret, utan afseende på den bevisning denne skulle vilja förete derom att han ej tagit, ja icke ens fått taga någon befattning med bestämmande af den periodiska skriftens innehåll. Skulle deremot tillståndsbevis saknas eller ej öfverensstämma med uppgiften från chefen för Justitiedep. eller lyda å person, som var död eller faktiskt urståndsatt att skriften utgifva, då den utkom från trycket, drabbar ansvaret boktryckaren. Sedan styrkt blifvit hvem som under författareansvar utgifvit skriften, åligger honom ansvar, såvida han ej kan styrka, att han af Tryckfrihetskomitén (se Komiterade för tryckfrihetens vård) begärt yttrande huruvida åtal derå efter tryckfrihetslagen kan ega rum och komitén förklarat, att skriften må tryckas. Som ansvarigheten är exklusiv och eventuel, kan icke komma i fråga ansvar för delaktighet i förbrytelsen, äfven om visas kan, att någon med vetskap om det brottsliga innehållet tagit befattning med en skrifts utgifvande. Jämte den, som står författareansvar, kan boktryckaren åläggas lika straff och ansvar för innehållet af brottslig skrift, som blifvit utgifven från ett icke i behörig ordning anmäldt tryckeri (1 §, 5°), likasom ock den, som med vetskap försålt eller spridt en med qvarstad belagd eller konfiskerad skrift.
Det ansvar för tryckt skrifts innehåll, som sålunda kan komma i fråga, må ej utkräfvas i annan ordning än efter åtal inför laga domstol. Mål, som röra öfverträdelse mot tryckfrihetslagen, kunna ej på sätt, som skett under tiden före vårt nuvarande statsskick, afgöras af ordningsmakten, dock undantagna de i 4 §, 4° omförmälda s. k. ordningsmål, hvilka angå för boktryckeri och bokhandel gällande reglementariska föreskrifter. Särskilda bestämmelser äro i T.F. gifna angående öfvervakande öfver skrifters lofliga allmängörande. Detta ar icke öfverlåtet åt de lokala politiemyndigheterna, utan tillhör chefen för Justitiedepartementet och Justitiekanslern, der icke fråga rör enskild förolämpning, i afseende hvarå målseganden sjelf har att bevaka sin rätt och enligt allmän lag tillgodonjuta sin talan. Chefen för Justitiedep. tillkommer det att utöfva denna tillsyn antingen sjelf eller genom ombud i orterna. Denna tillsyn främjas genom de förpligtelser, som äro ålagda boktryckeri, att å hvarje skrift utsätta namn, tryckningsort och årtal samt att i Stockholm till chefen för Justitiedep. och i landsorten till vederbörande ombud aflemna exemplar deraf i samma stund en skrift utgifves. I alla de fall, då förbrytelse af beskaffenhet att utgöra föremål för allmän åtal anses hafva blifvit begången, eger chefen för Justitiedep. eller hans ombud att öfverlemna skriften till Justitiekanslerns laga åtgärd. Det är denne ämbetsman, som utom i det fall att K. M:t förordnat om åtal, eger att pröfva och afgöra om åtal skall ega rum. Denna rätt eger Justitiekanslern äfven oberoende af anmälan från chefen för Justitiedep., enär honom för egen del åligger att genom vederbörande ombud hafva tillbörlig uppsigt öfver tryckfrihetens lagliga bruk. För att åtal af allmän åklagare må ega rum, skall det ske inom sex månader efter det skrift inkommit till chefen för Justitiedep. eller hans ombud. Huru denna uppsigt är förenad med rätt att omedelbart belägga skriften med qvarstad och hvilka vilkor, som ära föreskrifna för qvarstads verkställande och bestånd, se Qvarstad i tryckfrihetsmål. I afseende på rättegången, tillförsäkras svaranden om laga domstol, hvilken är underrätt i stad, hvarest eller i hvars närhet tryckeri är anlagdt, och om åtnjutande af laga rättegångsförmåner, hvarjämte ytterligare skydd är gifvet mot obehörigt åtal, inqvisitoriskt tvång och subjektivistisk uppfattning af det med skriftens utgifvande förenade syftet. Åklagaren är nämligen förfallen till särskilda böter, om domaren vid rättegångens slut skulle pröfva, att han i oträngdt mål anställt rättegång, som haft namnsedels brytande till följd (§ 1, 8°). Boktryckare, hvars namn är skriften åsatt, instämmes och skall personligen sig inställa. Om hvem som verkligen kan hafva författat eller varit utgifvare af en brottslig skrift får ej undersökning ega rum i annan ordning, än det i Tryckfrihetsförordningen stadgade bevisningssätt angifver. Är frågan om icke periodisk skrift, fredar boktryckaren sig från ansvar antingen derigenom att den, som utgifver skriften, sjelfmant tillkännagifver sig inför domstol, eller ock genom inlemnande af namnsedel till domstolen vid rättegångens början, hvarefter domaren eger att genast öppna den och för domstolen inkalla den derigenom upptäckta rätta parten, hvilken, efter hvad ofvan blifvit omnämndt, kan vara författaren eller utgifvaren eller ock namnsedelsvittnena eller Tryckfrihetskomitén. Angår rättegången dagblad eller periodisk skrift, företer boktryckare tillståndsbevis och är fredad från ansvar, derest detta lyder på ansvarsgill person och öfverensstämmer med den uppgift, som af chefen för Just.-dep. lemnas. Den, å hvilken namnsedeln eller tillståndsbeviset lyder, blir ansvarig. Hvarken han eller någon annan eger att fordra ytterligare undersökning om hvem som är upphofsman till den brottsliga skriftens utgifning, det må kunna bevisas, att den sålunda uppgifna personen varit intellektuelt oförmögen att författa en sådan skrift som den såsom brottslig angifna, eller att han afsagt sig all rätt att bestämma innehållet, eller att deri influtit hvad som uttryckligen af honom förbjudits, äfvensom att en annan person varit den verklige utgifvaren. Titulärutgifvaren blir den ansvarige. Den verklige gerningsmannen undgår lagens arm, kan icke en gång straffas för delaktighet, medan den, som är jämförelsevis mindre
Källa: Project Runeberg ·
