Sida 418
Tryckfrihet inbegriper rätt att med tryckpressens tillhjelp utbreda sina tankar
boktryckaren en förseglad sedel, innehållande hans namn och hemvist med påskrifvet betyg om dessa uppgifters riktighet af två på orten välkända, inom Sverige boende svenska medborgare. En särskild ställning har utgifvare af periodisk skrift. I den första T.F., som under detta statsskick utfärdades, d. 9 Mars 1810, var utgifvare af periodisk skrift och af samling af flere författares skrifter likställd med annan utgifvare. Först i nu gällande T.F. d. 16 Juli 1812 infördes bestämmelsen om särskilda vilkor för utgifning af dagblad och periodiska skrifter och särskilda förpligtelser för utgifvare. Först och främst gafs den mindre tillfredsställande definitionen (§ 1, 1°) på »periodisk skrift» (se detta ord); vidare bestämdes vissa behörighetsvilkor för utgifvare, hvilka dock inskränktes till fordran på god frejd, hvarjämte före skriftens utgifning anmälan sker hos chefen för Justitiedepartementet, hvilken har att meddela bevis derom att, derest de personliga behörighetsvilkoren uppfyllas, intet hinder mot skriftens utgifvande förekommer. Boktryckare må ej utan att vara försedd med sådant bevis (så kalladt tillståndsbevis) kunna ansvarsfritt trycka den periodiska skriften. Den rättighet, som sålunda kommit till stånd, fortfar, till dess utgifvaren urståndsättes att utöfva densamma, t. ex. genom sjukdom, eller då han lemnar landet, eller ock då han ej längre uppfyller de stadgade behörighetsvilkoren, men kan numera ej honom i annat fall frånkännas. Under tiden från 1812 till 1844 egde ett annat förhållande rum. Utgifvare af dagblad och periodisk skrift var underkastad den s. k. indragningsmakten, hvars mindre grannlaga begagnande gaf upphof till och utveckling åt det s. k. ansvaringssystemet (se vidare Indragningsmakt).
Jämte den utgifningsfrihet, som garanterats i R.F. § 86, blef äfven utgif vårens rättssäkerhet tillvaratagen genom föreskriften att utgifvaren endast inför laglig domstol kan tilltalas för skrifts innehåll och ej i annat fall derför straffas, än om detta innehåll strider mot tryckfrihetslagen. Den, som utgifvit en skrift, hvars innehåll såsom brottsligt kan blifva föremål för åtal, kan således först efter det skriften blifvit till försäljning eller spridning utgifven samt endast i den i Tryckfrihetsförordningen bestämda ordning och inför den i T.F. såsom laglig bestämda domstol tilltalas, och han kan icke i annat fall straffas, än om innehållet strider emot samma lag. Ej må någon i annan ordning eller i annat fall, än denna lag stadgar, kunna för tryckt skrifts innehåll tilltalas eller straffas, heter det i T.F. § 1, 1°. Såsom straffbara missbruk af tryckfriheten anses enligt § 3 sådana skrifter, hvilka innebära angrepp mot religion och religionsfrihet i form af hädelse, förnekelse och gäckeri (1°, 2°, 3°); politiska förbrytelser i form af smädelser mot konungen och konungahuset, riksdagen och dess afdelningar (4°--6°), mot rikets ämbetsmän i och för ämbetet (8°), mot samtida nationer, deras regeringar och regeringssätt samt höga ämbetsmän (9°); kungörande af statshemligheter (10°); uppmaning till uppror eller våld å person eller egendom (7°); lögnaktiga uppgifter och vrängda framställningar till allmänhetens förvillande eller förledande, särskildt inbjudningar till lotterispel (12°); sedernas vanhelgd (13°) samt ärekränkning mot enskild person (11°). I afseende på bestraffning hänvisar T.F. till allmän lag, utom hvad rör 2° och 12°, hvartill kommer i alla de uppgifna fallen skriftens konfiskation. I fråga om ansvar för den utgifna skriftens brottsliga innehåll anser T.F. författareansvar vara regel. Som emellertid ej författandet såsom sådant är tillräckligt för att kunna åstadkomma den verkan, som tillhör tryckfrihetsförbrytelsen, utan dertill äfven hör det författade arbetets offentliggörande i tryck, eller hvad som förstås med utgifning, så bestraffas utgifvaren, när författaren antingen saknar rätt att på eget ansvar utgifva skrifter inom riket, såsom förhållandet är med utländsk man, hvilken i allmänhet ej kan med åtal träffas, eller ock då författaren håller sig främmande för utgifningen, eller ock då, såsom vid periodisk skrift, det icke är de särskilda artiklarnas författare, utan den, som leder tidningsföretaget, tidningens redaktör, hvilken eger att bestämma skriftens innehåll och således bör såsom gerningsman anses. Tryckfrihetsförordningen ålägger derför ansvar, såsom om han vore författare, den, som utgifver utländsk mans arbete eller öfversättning deraf, eller inländsk mans, som sitt namn icke angifvit, hvarjämte (enligt § 1, 7°, jfrdt med § 4, 7°) utgifvare af periodisk skrift alltid skall i afseende på ansvaret vara ansedd såsom författare och ensam vara underkastad författareansvar. Som boktryckares medverkan är ett oundgängligt vilkor för skriftens utgifning i tryck, åligger honom eventuelt ansvar, för den händelse han ej kan i föreskrifven ordning styrka hvem som har författat eller under författareansvar utgifvit skriften. Detta sker endast på ett i T.F. bestämdt sätt, nämligen genom den namnsedel, (se d. o.), som författare eller utgifvare skall tillställa boktryckaren, derest skriften är icke periodisk, och, ifall att den är periodisk, genom det tillståndsbevis för skriftens utgifning, hvarmed han skall vid 100 rdr böter vara försedd. Enär till vägledning för ansvars utkräfvande å hvarje skrift skola vara utsatta boktryckarens namn, tryckningsort och årtal, åligger den, som föryttrar skrift, hvilken saknar dessa kännetecken, eventuelt författareansvar, derest icke boktryckaren eller författaren kan upptäckas. Ansvarigheten är således exklusiv och eventuel, hvarvid man för ansvars utkräfvande har att, derest boktryckarens namn finnes skriften åsatt, först vända sig mot honom, som eger afleda ansvaret från sig på sätt ofvan blifvit omförmäldt. Skulle vid utgifning af icke periodisk skrift namnsedel ej blifvit boktryckaren tillställd, är boktryckaren ansvarig, derest icke författaren eller utgifvaren vid rättegångens början sig sjelfmant hos domaren tillkännagifver. Kan namnsedel företes, är han fri från ansvar. Detta åligger då den, som i namnsedeln finnes uppgifven. Finnas författarens namn och hemvist oriktigt uppgifna, eller saknas de
Källa: Project Runeberg ·
