Sequoia Endl., bot. (af Sequo Yah, en cherokesisk halfblodsindian), ett kaliforniskt barrträdsslägte, hvars tvänne arter tilldragit sig stor uppmärksamhet på grund af sina kolossala dimensioner. Den ena arten är rödvedsträdet, »redwood», Sequoia sempervirens, hvilket i Kaliforniens kusttrakter bildar stora skogar ända upp till Oregon. Det har tvåsidigt ställda barr, liknande idegranens, små kottar, vanligen af ungefär ett plommons storlek (högst 5 cm. långa), samt lär stundom nå en höjd af 90 m., med en diameter vid basen af 6 m. Mera vanlig är en höjd af 60 m., med en omkrets af 9 à 12 m., halfannan manslängd från marken. I Petersburgs botaniska museum finnes af detta träd en skifva, hvars diameter är 4,5 m., och som visar 1,008 årsringar. På grund af sin förekomst nära kusten är rödvedsträdet utsatt för en ytterligt skoningslös afverkan, och man befarar derför, att det oaktadt skogarnas vidsträckthet slutligen skall utrotas. Det är dock nu acklimatiseradt i södra Europa och England, medan det i öfriga delar af vår verldsdel ej trifves rätt väl, enär de unga skotten taga skada af våroch höstfrosterna. Mest omtalad är dock slägtets andra art, mammutträdet, Sequoia gigantea, hvilket till en början origtigt hänfördes till ett nytt slägte (Wellingtonia). Barren hos denna art äro ej tvåsidiga, utan ställda rundt om grenarna, framåtriktade, föga utstående, korta. Kottarna äro större än hos rödvedsträdet, af ett hönsäggs storlek, och utgöras, liksom hos föregående art, af spiralställda, sköldlika kottefjäll. Mammutträdet förekommer i Kalifornien på Sierra Nevadas vestra sluttning, mellan 36° och 38° 15' n. br. samt på en höjd af mellan 1,500 och 2,100 m. öfver hafvet. Det bildar enstaka lundar eller grupper, och man känner hittills 8 sådana samlingar. De största träden finnas i den nordligaste, Calaveras Grove; mot söder blifva dimensionerna något mindre. Antalet träd inom hvarje bestånd är mycket obetydligt, utom i det sydligaste, der träden bilda en präktig skog, 64 km. lång, 4,8--16 km. bred.
De första uppgifterna om mammutträdets storlek voro öfverdrifna. Det högsta, uppmätta trädet befanns dock hafva en höjd af 97 m., med en omkrets af 13 m., 3 m. från marken. Ett annat, »skogens fader», som dock nu är kullfallet och ofullständigt, antages hafva varit ännu högre, åtskilligt öfver 100 m. Endast tvänne andra närma sig i höjd 90 m., deribland »skogens moder», hvars omkrets 3 m. öfver marken belöper sig till något mer än 18 m. Trädens ålder är äfven ansenlig. Ett träd i Calaveras Grove, hvars diameter var 7 m., hade omkr. 1,300 årsringar; ett annat, hvars omkrets innanför barken var 20,5 m., och hvars ved ännu var mycket frisk, visade ungefär 2,130 årsringar; ett tredje, hvars omkrets öfver marken var 32 m., uppskattades till 3,500. De båda nu lefvande Sequoia-arterna äro de sista ättlingarna af ett slägte, som under forna geologiska perioder hade stor betydelse. Under den tertiära tiden var sålunda en med rödvedsträdct mycket närbeslägtad art (S. Langsdorfii) utbredd öfver Europa, Spetsbergen, Asien, Norra Amerika och Grönland; en annan art (S. Sternbergii), hvilken är närmast beslägtad med mammutträdet, är känd från Europa och Grönland. Men derjämte funnos äfven flere andra tertiära arter, hvilka bilda öfvergångar mellan de båda nämnda. Äfven kritperioden räknade många Sequoia-arter, och slägtets första uppträdande faller antagligen inom juraperioden. De båda nu lefvande arterna kunna sägas representera slägtets yttersta flyglar; centern och de många mellanformerna hafva under tertiärperioden utdött. A. G. N.