Serrano y Dominguez

Serrano y Dominguez [-geds], Francisco, hertig af La Torre, spansk statsman, född d. 18 Sept. 1810 i Arjonilla i Andalusien, var son till en af det spanska frihetskrigets hjeltar. Han valde tidigt den militära banan, utmärkte sig i det blodiga kriget mot karlisterna samt blef 1845 generallöjtnant och krigsminister. Han åtnjöt den tiden stor gunst vid hofvet och beskylldes offentligt för att vara den unga drottning Isabellas älskare. S. föll emellertid sedermera i onåd, slöt sig till oppositionen och tvangs 1854 att gå i landsflykt. Landsförvisningen blef likväl icke långvarig. S. återvände 1855 till Spanien, blef 1856 militärguvernör i Nya Kastilien och generalkapten i armén, var derefter en kort tid (1857--58) ambassadör i Paris och blef 1859 guvernör öfver ön Cuba. Han upphöjdes 1862 till hertig af La Torre och utnämndes s. å. till utrikesminister, men afgick redan i Mars 1863. Mot slutet af drottning Isabellas regering blef S. en af oppositionens förnämste ledare och ställde sig 1868 i spetsen för en sammansvärjning, som likväl upptäcktes, hvarefter han blef arresterad och deporterad till Kanarieöarna. S. befriades genom Septemberrevolutionen s. å., som bortjagade Isabella och hennes familj från Spanien. Han utnämndes till öfverbefälhafvare för revolutionsarmén, vann d. 28 Sept. en seger öfver de kungliga trupperna vid Alcolea och blef derefter president i den provisoriska regeringen. De åtgärder han såsom sådan vidtog voro i hög grad frisinnade. Den allmänna rösträtten infördes, religionsfrihetens, undervisningsfrihetens och tryckfrihetens grundsatser erkändes, domstolsväsendet förbättrades genom juryinrättningens införande, munkordnarnas privilegier afskaffades, några munkordnar upplöstes, jesuiterna drefvos i landsflykt. Från d. 15 Juni 1869 till d. 2 Jan. 1871 var S. Spaniens regent. Under konung Amadeos korta regering var han två gånger konseljpresident (Jan.--Juli 1871 och Juni 1872). I Jan. 1874 ställdes han som president i spetsen för den republikanska regeringen. Han bekämpade med stor kraft och tapperhet karlistupproret. Men då general Martinez Campos, i spetsen för sina trupper, d. 29 Dec. 1874 i Murviedro proklamerade Alfons XII till konung af Spanien, kunde S. icke kufva detta militäruppror; han måste lemna Spanien och tog sin tillflykt till Frankrike. Efter någon tid återvände han till Spanien och blef sedermera president för senaten. Under de sista åren af sitt lif var han åter en af det liberala partiets ledare. En kort tid (1883--84) var han ambassadör i Paris. Hans sista lefnadsdagar fördystrades af svåra kroppslidanden. Han afled i Madrid d. 26 Nov. 1885. E. W.