Serum, blodvatten, fysiol., den vattenlika, svagt gulaktiga beståndsdelen af blodet, i hvilken fibrinet under lifstiden är löst och i hvilken blodkropparna simma. Då blodet, uttaget ur en åder, löpnar samman (koagulerar), stelnar fibrinet och håller blodkropparna likasom suspenderade. Från den sålunda bildade »blodkakan» afskiljes serum eller blodvattnet, som ännu innehåller ägghviteämnen i löst form, hvilka ämnen genom upphettning till öfver + 60° stelna (koagulera). En serumliknande, fibrinhaltig (»serös») vätska afsöndras å insidan af lungsäckarna, bukhinnan, hjertsäcken o. s. v. Under normala förhållanden är denna afsöndring obetydlig, dock tillräcklig att hålla säckarnas insida glatt och slipprig; men genom inflammation ökas afsöndringen till hvad som i dagligt tal kallas »vatten i lungsäcken», »vatten i hjertsäcken» eller »utgjutning» i nämnda organ, hvilken utgjutning genom fibrin-utfällningar kan bilda sammanväxningar (»adherenser») mellan säckarnas väggar eller ock öfvergå i varbildning och medföra fara för lifvet. O. T. S.
Nordisk familjebok · första upplagan
Serum
Ämne: Allmän patologi och förgiftningar · Sjukdomar, anatomi och läkekonst
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 919–920 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗