Shaftesbury

Shaftesbury [sjä'ftsböri]. 1. Anthony Ashley Cooper, earl of S., engelsk statsman, född 1621 i Wimborne, Dorsetshire, studerade juridik i Oxford och London, inträdde i underhuset 1640, öfvergick under inbördeskriget (1642--46) till parlamentspartiet, men skilde sig 1654 från Cromwell och bidrog kraftigt till stuartarnas restauration 1659. Till tack härför utnämndes han af Karl II till lordlöjtnant i Dorset, till pär 1661 och till earl of S. 1672. År 1669 ingick han som skattkammarlord i den s. k. kabalministèren och undertecknade den skamliga Dovertraktaten 1670. År 1672 blef han lordkansler, men ställde sig, af Karl II anklagad för oredlighet, 1673 å nyo i spetsen för parlamentsoppositionen. Farlig genom sin qvickhet, oratoriska förmåga och talang som partichef, ledde han angreppen mot katolikerna och framlade de första förslagen till Habeas-corpus-akten. Efter att hafva suttit i Towern under 13 månader arbetade han på hertigens af York, sedermera Jakob II:s, uteslutande från tronen, störtade Danby-ministèren och var under en del af år 1679 president i statsrådet. Delaktig i konspirationen mot hertigen af York och medveten om den s. k. Rye-house plot, nödgades han fly 1682. Död i Amsterdam 1683. Hans memoarer utgåfvos 1837. -- 2. Anthony Ashley Cooper, earl of S., engelsk filosof, den förres sonson, född d. 26 Febr. 1671 i London, är allmänt ansedd som den förnämste engelske moralfilosofen under upplysningstidehvarfvet. I sina skrifter gör han intrycket af en verldsman med stor erfarenhet samt med omfattande vetenskaplig och estetisk bildning. Uppfostrad under John Lockes ledning, var han äfven inom filosofien en dennes lärjunge, men ock väsentligen påverkad af den fina klassiska bildning, som i mycket gjorde honom till en modern grek. Liksom de gamle fattade han filosofien såsom en praktisk vishetslära, som ej finge instängas inom fackmännens trånga krets. Derför behandlade han i sina skrifter, hvilka finnas samlade i tre band under titeln: Characteristics of men, manners, opinions, times (1711, flere uppl.), de filosofiska problemen i en lättfattlig och behaglig stil, som gör honom förtjent att räknas såsom en af de äldste och förnämste engelske essayisterna. Äfven i innehållet röjer han det grekiska inflytandet, förnämligast genom den estetiska synpunkt, hvarifrån han alltid betraktade den praktiska filosofiens frågor. Sålunda fattade han dygden, som han på äkta grekiskt sätt identifierade med det goda för menniskan och hennes sanna lycka, såsom en sorts själens skönhet, hvilken liksom all skönhet består i harmoni, och som derför ej kan vinnas genom ett ensidigt tillfredsställande af vare sig de egoistiska eller de sociala drifterna hos menniskan, utan tvärtom genom det naturliga jämnmåttet mellan båda. Genom att han emellertid ansåg, att ingen fara funnes för allt för liten egoism hos oss, och att sålunda vår afsigtliga sträfvan blott behöfver gå ut på att höja de oegennyttiga, sociala drifternas betydelse, blef S. en af dem, som gifvit den engelska moralfilosofien dess öfvervägande intresse för riktningen på andras väl och dermed en af föregångarna till den nutida utilitarismen (se d. o.). -- Moralfilosofien sökte S. att hålla sjelfständig såväl gent emot metafysiken som mot teologien och är i den punkten en vigtig föregångare till Kant. I religiöst hänseende intog han en medlande ställning mellan ortodoxien och den engelska deismen (se d. o.). Jfr Leslie Stephen, »Essays on freethinking and plainspeaking» (1873), G. Spicker, »Die philosophie des grafen von Shaftesbury» (1872), och G. von Gizycki, »Die philosophie Shaftesburys» (1876). -- 3. Anthony Ashley Cooper, den sjunde earlen of S., engelsk statsman, född 1801, inträdde i underhuset 1826, var förste amiralitetslord 1834--35 och medlem af öfverhuset från 1851. Han verkade framgångsrikt för förbättring af arbetsklassernas vilkor, ifrade för inrättande af arbetarebostäder och »ragged schools» samt var ledare af det evangeliska partiet inom engelska kyrkan och president i bibelsällskapet och evangeliska alliansen. Död 1885. 2. S-e.