Siemens [simens]. 1. Werner S., tysk ingeniör och fysiker, född d. 13 Dec. 1816 i Lenthe i Hannover, blef 1S37 officer i det preussiska artilleriet och hade då ifrigt sysslat med fysiska och kemiska studier. 1841 tog han patent på galvanisk försilfring och förgyllning samt uppfann kort derefter en differentialregulator för ångmaskiner. 1846 riktade han den elektriska telegrafien med uppfinningen af en ny visaretelegraf, hvilken sedan fick användning vid alla de svenska jernvägarna, och efter att s. å. hafva anställt försök med guttaperka som isoleringsmedel för underjordiska ledningar konstruerade han den första skruftryckpressen för telegraftrådars öfverdragande med guttaperka. Tillsammans med J. G. Halske grundade han 1847 i Berlin en fabrik för tillverkning af telegrafiska apparater, den numera vida kända firman Siemens & Halske. 1848 på sommaren nedlade han i Kiels hamn, tillsammans med prof. Himly de första undervattensminorna med elektrisk antändning, till denna stads skydd mot danska flottan. S. å. byggde han den första stora telegraflinien i Tyskland, mellan Berlin och Frankfurt a. M., och 1849 en underjordisk linie mellan Berlin och Köln. 1850 tog S. afsked ur statens tjenst för att egna sig uteslutande åt sina uppfinningar och sin fabrik. Denna fabrik, som bl. a. byggt hela det ryska telegrafnätet, har småningom utsträckt sin verksamhet till alla verldsdelar, med filialer i Petersburg, London, Wien, Tiflis och Woolwich, på hvilken sistnämnda plats den har en storartad kabelfabrik. S. upptäckte 1848 laddningsföreteelserna hos kabelledningar och lade 1859 den första fasta grunden för noggranna, elektriska mätningar, genom att uppställa den s. k. Siemens' enhet (se Ledningsmotstånd, sp. 961). En af honom 1856 uppfunnen cylinderinduktor har funnit en vidsträckt användning. 1867 beskref han en af honom konstruerad dynamo-elektrisk maskin, som blef af den största betydelse för frambringande t. ex. af elektriskt ljus (jfr Induktionsapparater). S. har författat en mängd vetenskapliga afhandlingar. Han promoverades 1860 till filosofie hedersdoktor i Berlin och kallades 1874 till medlem af dervarande vetenskapsakademi. -- 2. Wilhelm (William) S., den förres broder, tysk-engelsk ingeniör, född d. 4 April 1823 i Lenthe i Hannover, begaf sig i sin ungdom till England för att patentera sin broder Werners differential-regulator, slog sig ner i London som civil-ingeniör och öfvertog 1858 ledningen af Siemens & Halskes filial derstädes. Han tillvann sig så stort erkännande i dervarande vetenskapliga och tekniska kretsar, att han redan 1862 invaldes i »Royal society». Sedan han fått kunskap om den mekaniska värmeteorien, som utvecklats i arbeten af Carnot och Clapeyron, sökte han på olika områden af industrien genomföra regenerativprincipen och vann i synnerhet genom sina regenerativa ugnar (se Regenerator) en lysande framgång. 1867 anlade han ett stålgjuteri i Birmingham och 1869 de storartade »Landore Siemens steel works». S. konstruerade för öfrigt en regenerativ-kondensator, en vattenmätare, en pyrometer, en batometer, en hydraulisk broms m. m. Bland hans skrifter märkas särskildt: On the conversion of heat into mechanical effect (1852) och On the increase of electrical resistance in conditctors with rise of temperature and its application to the measure of ordinary and furnace temperatures (1871). Naturaliserad engelsk undersåte redan 1859, blef S. adlad 1883, men dog d. 19 Nov. s. å. Jfr Obach, »Sir William Siemens als erfinder und forscher» (1884). -- 3. Friedrich S., de förres broder, tysk ingeniör, född 1826 i Mentzendorf vid Lybeck, arbetade tillsammans med sin broder Wilhelm på konstruktionen af regenerativa ugnar och har användt dessa ugnar företrädesvis i glasindustrien.
Nordisk familjebok · första upplagan
Siemens
Ämne: Mekaniker och uppfinnare · Astronomer, matematiker, fysiker och mekaniker
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 1005–1006 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗