Sida 509
Siderism ...
öfverstebeställning, men qvarstod i armén. Död på Kappstad i Södermanland 1802. S. var en för sin tid ovanligt kunnig militär och särskildt en skicklig fortifikationsofficer.
Siegumfeldt [sig-], Herman Karl, dansk målare, född d. 18 Sept. 1833 i Esbönderup i Nordsjälland, genomgick konstakademien i Köpenhamn och började 1855 utställa sina genremålningar. 1863--64 fick han akademiens resestipendium, men en sjukdom, hvilken han hade ådragit sig genom öfveransträngning, hämmade i hög grad hans utveckling, och 1867 måste han alldeles upphöra att måla. Efter 1875 har han likväl kunnat verka med förnyad kraft. Han har nu vunnit ett ansedt namn som porträttmålare och blef 1880 medlem af konstakademien. Ph. W.
Siemens [simens]. 1. Werner S., tysk ingeniör och fysiker, född d. 13 Dec. 1816 i Lenthe i Hannover, blef 1S37 officer i det preussiska artilleriet och hade då ifrigt sysslat med fysiska och kemiska studier. 1841 tog han patent på galvanisk försilfring och förgyllning samt uppfann kort derefter en differentialregulator för ångmaskiner. 1846 riktade han den elektriska telegrafien med uppfinningen af en ny visaretelegraf, hvilken sedan fick användning vid alla de svenska jernvägarna, och efter att s. å. hafva anställt försök med guttaperka som isoleringsmedel för underjordiska ledningar konstruerade han den första skruftryckpressen för telegraftrådars öfverdragande med guttaperka. Tillsammans med J. G. Halske grundade han 1847 i Berlin en fabrik för tillverkning af telegrafiska apparater, den numera vida kända firman Siemens & Halske. 1848 på sommaren nedlade han i Kiels hamn, tillsammans med prof. Himly de första undervattensminorna med elektrisk antändning, till denna stads skydd mot danska flottan. S. å. byggde han den första stora telegraflinien i Tyskland, mellan Berlin och Frankfurt a. M., och 1849 en underjordisk linie mellan Berlin och Köln. 1850 tog S. afsked ur statens tjenst för att egna sig uteslutande åt sina uppfinningar och sin fabrik. Denna fabrik, som bl. a. byggt hela det ryska telegrafnätet, har småningom utsträckt sin verksamhet till alla verldsdelar, med filialer i Petersburg, London, Wien, Tiflis och Woolwich, på hvilken sistnämnda plats den har en storartad kabelfabrik. S. upptäckte 1848 laddningsföreteelserna hos kabelledningar och lade 1859 den första fasta grunden för noggranna, elektriska mätningar, genom att uppställa den s. k. Siemens' enhet (se Ledningsmotstånd, sp. 961). En af honom 1856 uppfunnen cylinderinduktor har funnit en vidsträckt användning. 1867 beskref han en af honom konstruerad dynamo-elektrisk maskin, som blef af den största betydelse för frambringande t. ex. af elektriskt ljus (jfr Induktionsapparater). S. har författat en mängd vetenskapliga afhandlingar. Han promoverades 1860 till filosofie hedersdoktor i Berlin och kallades 1874 till medlem af dervarande vetenskapsakademi. -- 2. Wilhelm (William) S., den förres broder, tysk-engelsk ingeniör, född d. 4 April 1823 i Lenthe i Hannover, begaf sig i sin ungdom till England för att patentera sin broder Werners differential-regulator, slog sig ner i London som civil-ingeniör och öfvertog 1858 ledningen af Siemens & Halskes filial derstädes. Han tillvann sig så stort erkännande i dervarande vetenskapliga och tekniska kretsar, att han redan 1862 invaldes i »Royal society». Sedan han fått kunskap om den mekaniska värmeteorien, som utvecklats i arbeten af Carnot och Clapeyron, sökte han på olika områden af industrien genomföra regenerativprincipen och vann i synnerhet genom sina regenerativa ugnar (se Regenerator) en lysande framgång. 1867 anlade han ett stålgjuteri i Birmingham och 1869 de storartade »Landore Siemens steel works». S. konstruerade för öfrigt en regenerativ-kondensator, en vattenmätare, en pyrometer, en batometer, en hydraulisk broms m. m. Bland hans skrifter märkas särskildt: On the conversion of heat into mechanical effect (1852) och On the increase of electrical resistance in conditctors with rise of temperature and its application to the measure of ordinary and furnace temperatures (1871). Naturaliserad engelsk undersåte redan 1859, blef S. adlad 1883, men dog d. 19 Nov. s. å. Jfr Obach, »Sir William Siemens als erfinder und forscher» (1884). -- 3. Friedrich S., de förres broder, tysk ingeniör, född 1826 i Mentzendorf vid Lybeck, arbetade tillsammans med sin broder Wilhelm på konstruktionen af regenerativa ugnar och har användt dessa ugnar företrädesvis i glasindustrien.
Siemens' enhet, fys. Se Ledningsmotstånd, sp. 961.
Siemens' gas. Se Gas, sp. 907.
Siemens-Martins-metoden l. Martin-metoden, metallurg. Se Jern, sp. 1136, och Martin-metoden.
Siemens' regenerator (regenerativa brännare). Se Gas, sp. 919.
Siemienski, Lucian, polsk skriftställare, född 1809 i Kamionna-Gora i Galizien, blef fången i polska kriget 1830--31, uppsatte 1848 i Krakov tidningen Czas (Tiden) och var en kort tid professor i polsk literatur vid universitetet derstädes. Död 1877. Han utgaf berättelser, literaturhistoriska monografier samt förträffliga öfversättningar.
Siemiradzki. Se Semiradski.
Siena. 1. Provins i italienska landskapet Toscana. Areal 3,794 qvkm. 207,013 innev. (1881). Betydande marmorbrott. -- 2. Hufvudstad i nämnda provins, ligger i en kuperad, naturskön trakt, 48 km. s. om Florens. Staden är omgifven af en gammal mur med citadell och nio portar. Ärkebiskopssäte. 25,204 innev. (1881). Siden och yllevaror tillverkas, hvarjämte sockerraffinering och halmflätning bedrifvas. Den trångt och oregelbundet byggda staden eger storartade arkitektoniska skatter, bland hvilka i främsta rummet märkes den 1229 började och omkr. 1380 fullbordade katedralen. Ehuru icke fullständigt utförd, är den ett af den italienska gotikens mästerverk. I dess inre finnas ett af yppersta marmorblock bestående golf, en praktfull predikstol af
Källa: Project Runeberg ·
