Sida 22
2. Rundbäck, Jöns
Henrik Klasson Horn led der d. 3 Febr. 1567 ett svårt nederlag i en strid mot polackerna.
Runamo, en klippa belägen i skogen omkr. 2,7 km. från Hoby kyrka i Bleking, bekant för sina runliknande inristningar, som gifvit upphof till en ryktbar arkeologisk tvist. Med anledning af Saxo Grammaticus' berättelse i företalet till »Historia danica», att en inskrift rörande Bråvalla slag blifvit ristad på en klippa i Bleking, togo lärda män under flere århundraden den förmenta inskriften vid R. i betraktande, men utan att kunna tolka densamma. K. Danske videnskabernes selskab ditsände 1833 en vetenskaplig komité, bestående af bl. a. Finn Magnusen och geologen Forchhammer, för att lemna en slutlig och nöjaktig undersökning om detta märkvärdiga minnesmärke från nordens forntid. Finn Magnusen trodde sig genom att läsa inskriften från höger till venster finna, att orden voro »affattede i det oldnordiske sprog og udgjorde fuldkommen regelrette, ja endog allitererede vers i det saakaldte fornyrdalag, ogsaa kaldet Starkadralag (Staerkodders versmaal), sandsynligvis af det kvad som denne kaempeskjald siges at have digtet om Braavalleslaget». Upptäckten väckte stor uppmärksamhet och togs allmänt för god. Berzelius, som 1836 besökte platsen, vågade dock betvifla Magnusens tolkning och ansåg samtliga figurerna vara endast genom naturliga inflytelser bildade sprickor i en gång af trapp (»Om Runamo och dess inskrift» i »Vitt. hist. och ant. akad:s handlingar», del. 14, 1838). Denna åsigt biträdde äfven Sven Nilsson (samma handlingar, del. 16), men Magnusen sökte i sin 1841 offentliggjorda skrift »Runamo og runerne» gendrifva Berzelius' satser, och han försvarade sina åsigter äfven emot Worsaae, som i »Runamo og Braavalleslaget» (1844) kom till enahanda resultat som Berzelius och Nilsson.
Runcorn [rönn-], stad i engelska grefskapet Chester, på venstra stranden af Mersey, nära den punkt der Bridgewaterkanalen, Mersey--Irwell-kanalen samt Trent--Mersey-kanalerna utmynna. 15,126 innev. (1881). Skeppsbyggerier, jerngjuterier samt kemiska fabriker.
Rund (rond), Eng. round, Fr. ronde, kringvandring för att efterse, att allt är i sin ordning; en mindre afdelning (vanligen en officer, åtföljd af ett underbefäl och några man), som utgår från en vakt för att visitera vakter och poster. Man skilde förr i Sverige mellan visiter-, hög-, dag-, bi- och extra runder; numera kallas alla dylika afdelningar visiterpatruller. -- Att göra rund (göra runda) betyder på sjömansspråk att undersöka om fartyget, tacklingen m. m. tagit någon skada. Till sjös göres sådan rund hvarje morgon. Jfr Patrull och Rundbåt. C. O. N.
Runda bordets ridderskap. Se Artursagan.
Rundbåge. Se Båge, sp. 1424. -- Rundbågsstil. Se Romansk stil.
Rundbåt (se Rund), sjöv., en af förpostbefälhafvaren i flotta eller eskader utsänd välbeväpnad båt under befäl af officer, som närmast har sig ålagdt att undersöka om patrullbåtar och poster göra sin skyldighet, hvarför han eger att anropa fartyg och båtar samt att fordra fältrop och lösen. Rundbefälhafvare afgifver följande morgon skriftlig rapport till vederbörande befälhafvare för hufvudstyrkan eller förpostbefälhafvare. Jfr Patrullbåt. R. N.
1. Rundbäck, Abraham, riksdagsman, skolman, född af bondeföräldrar i Barnarps socken, Jönköpings län, d. 30 Jan. 1827, blef student i Lund 1848, filos. doktor med första hedersrummet 1853 och lektor i matematik vid Vexiö allmänna läroverk 1856 samt utgaf några läroböcker i sitt ämne, men fann snart sin hufvudsakliga lifsuppgift på ett annat område. Vid folkskoleinspektionens inrättande (1861) förordnades han nämligen till folkskoleinspektör i Vexiö stift, hvilken befattning han fortfarande innehar. Han främjade genom sina utredningar folkskolornas organisation och uppsatte såsom komiterad betänkande och förslag, 1864 till folkskolelärarnas pensionsinrättning och 1874 till samma lärares enke- och pupillkassa. Hans riksdagsmotioner om folkskolelärarnas löneförbättring (1883) och (i förening med sin broder Jöns) angående småskolelärarekårens pensionering (1889) vunno framgång hos kamrarna. R. var en af Kronobergs läns representanter i Andra kammaren fr. o. m. 1870 t. o. m. första lagtima riksdagen 1887 och invaldes hösten s. å. af Göteborgs och Bohus läns landsting i Första kammaren. Inom riksdagen har han haft sin hufvudsakliga betydelse såsom försvarare af indelningsverket gent emot värnpligtsvännerna (»kompromissens» män). Han bidrog ganska väsentligt till att såväl de 1875 och 1877 framlagda regeringsförslagen till värnpligtssystemets införande som ock den posseska ministèrens förslag (1883) om värfvad stam föllo. Vid 1885 års riksdag bildade R. jämte sin broder (se R. 2) den ett trettiotal medlemmar starka s. k. »rundbäckska gruppen», som under några riksdagar spelade en viss rol i de gemensamma voteringarna. Denna fraktion ville verka för att indelningsverket skulle fastslås, med detsammas bördor fördelade lika på landets och städernas skattdragande, grundskatterna afskrifvas och delvis aflösas samt ett minimum af kostnader nedläggas på försvaret. Kring nämnda grupp såsom kärna bildade sig 1888 det protektionistiska »nya landtmannapartiet». Också är R. en bland skyddssystemets förkämpar. Han var ledamot af särskilda utskott 1873, 1877 och 1883, af bankoutskottet 1876--77 och af konstitutionsutskottet 1888--89.
2. Rundbäck, Jöns, riksdagsman, den föregåendes broder, född d. 21 Okt. 1830 i Barnarps socken, Jönköpings län, blef 1850 folkskolelärare i Vexiö och 1855, sedan han vid Musik. akad. aflagt organistexamen, organist och klockare i Säfve församling på Hisingen. Han valdes der till representant i bondeståndet vid 1862 och 1865 års riksdagar och har alltsedan 1867 varit ett bland Göteborgs och Bohus läns folkvalda ombud i Andra kammaren. R. var ledamot af expeditionsutskottet 1862, af särskilda utskottet 1867, af bankoutskottet 1868--70 och 1879, af
Källa: Project Runeberg ·
