Sida 70
Ryska literaturen
fånghålet upprymmas med rymnålen, användes upprymningsstålet, ensamt eller med tillhörande borrsväng. Jfr Fänghålsdorn. H. W. W.
Ryning, svensk adlig ätt, som under 1400--1600-talen intog en betydande ställning. Flere af dess medlemmar sutto i rådet. Utom de nedan upptagne må nämnas Bengt Eriksson R., riksråd, en af Sturarnas anhängare, jämte biskop Matts Gregersson i Strengnäs svenskt sändebud till Danmark 1504, Erik Bengtsson R., den förres son, riksråd, som var med om att öfvertala Kristina Gyllenstierna att uppgifva Stockholm åt Kristian II, men blef ett af offren vid blodbadet (1520), Olof R., den förres broder, som var en af de 6 herrar, hvilka 1518 lemnades såsom gisslan åt Kristian II, och Nils Eriksson R., den ofvannämnde Eriks son, som af Erik XIV användes på beskickningar till Ryssland, sedermera blef hans fångvaktare och dog 1578 såsom hertig Karls furstliga råd. Ätten utgick på svärdssidan 1654 (se R. 2).
1. Ryning, Axel Nilsson, riksamiral, riksmarsk, f. 1552, son af den ofvannämnde Nils R., nämnes 1584 såsom varande hertig Karls råd. I denne furstes tjenst förblef han sedermera troget. 1592, efter Johan III:s död, använde Karl honom till att bemedla förlikningen med de sedan 1590 fängslade rådsherrarna. 1594 insatte han honom med åberopande af rådets samtycke jämte Karl Sture till sin ståthållare på Stockholms slott. 1599 deltog R. i hertig Karls tåg till Finland samt ofvervar belägringen och eröfringen af Viborg, till hvars ståthållare han s. å. utnämndes. 1602 utnämndes R. till riksråd och riksamiral och var s. å. en af kommissarierna vid underhandlingen i Flaksjöbäck med Danmark. Hösten 1605 anförde han flottan på krigståget till Livland och var en af dem, åt hvilka Karl vid hemresan anförtrodde försvaret af Estland, der han qvarstannade till slutet af 1606. Gustaf Adolf, af hvars förmyndareregering R., ehuru riksamiral, icke var medlem, utnämnde honom 1611 genast efter sitt tillträde till regeringen till riksmarsk, men »någon hans synnerliga åtgärd» såsom sådan omtalas sällan. S. å. blef han äfven lagman i Södermanland. 1612 sändes han att uppbåda landstormen i Nerike och Värmland, och 1613 åtföljde han Karl Filip på dennes resa till Ryssland. Han dog på Penningby 1620. P. S.
2. Ryning, Erik Eriksson, friherre, riksråd, den föregåendes brorson, föddes d. 1 Nov. 1592 å Gimmersta i Södermanland. Efter att i ungdomen hafva tjenat i Nederländerna inträdde han i Gustaf Adolfs tjenst och hade avancerat till öfverste, då han medföljde armén till Preussen, 1626. Der blef han först guvernör i det vigtiga Elbing och en af Axel Oxenstiernas biträdande kommissarier vid polska fredsunderhandlingarna 1627 och 1628 samt utnämndes 1629 till befälhafvare för den i Preussen förlagda delen af svenska flottan. 1630 kommenderade han ock vid Gustaf Adolfs öfvergång till Tyskland en division af flottan, som sedan förlades i Stralsund, hvars försvar uppdrogs åt honom. Utom andra expeditioner derifrån bidrog han med sin flottafdelning till eröfringen af Wismar (d. 12 Jan. 1632) och förordnades till stadens kommendant, men redan några månader derefter blef han ståthållare på Elfsborg och öfver dess län, med uppdrag att utrusta en flotta i Vesterhafvet att hålla spaniorerna stången. Straxt efter Gustaf Adolfs död inkallades R. i rådet (1633) och erhöll åter befälet öfver flottan. Han konvojerade såsom amiral s. å. konungens lik från Tyskland samt deltog sedermera flitigt i rådsförhandlingarna. 1644 afreste han såsom generalguvernör till Livland, men kallades skyndsamt åter för att öfvertaga ledningen af stora flottan efter Klas Fleming. 1645 gjorde han såsom amiral goda tjenster. Han hade intagit Visby och blockerade Köpenhamn, då fredsbudet anlände. Efter freden blef han guvernör öfver Gotland. 1651 upphöjdes han i friherrligt stånd och afled i Stockholm d. 6 Dec. 1654, den siste af ätten. P. S.
Ryr. 1. Lane-R., socken i Göteborgs och Bohus län, Lane härad. Areal 8,293 har. 2,058 innev. (1888). Annex till Uddevalla, Göteborgs stift, Elfsyssels norra kontrakt. -- 2. Sundals-R., socken i Elfsborgs län, Sundals härad. Areal 9,046 har. 1,964 innev. (1888). Annex till Frändefors, Karlstads stift, Södra Dals kontrakt. -- 3. Valbo-R., socken i Elfsborgs län, Valbo härad. Areal 8,893 har. 909 innev. (1888). Annex till Torp. Karlstads stift, Vestra Dals kontrakt. -- 4. Väne-R., socken i Elfsborgs län, Väne härad. Areal 2,712 har. 751 innev. (1888). Annex till Vänersborg, Skara stift, Väne kontrakt.
Rysch (Fr. ruche, egentl. bikupa), tätt veckad tyg- eller spetsprydnad på fruntimmersplagg. Benämningen anspelar på likheten med en honingskaka.
Rysja. Se Ryssja.
Ryska Finland. Se Gamla Finland.
Ryska hornmusiken kallas en musik, som utföres af 30--60 man, hvar och en blåsande i ett rakt horn, som återgifver blott en enda ton. Då hornen äro olika stämda, bilda de tillsammans en följd af flere oktaver, ungefär som piporna i en orgel, och det fordras en oerhörd precision och öfning hos hvarje spelare, då en dylik kår kan med noggranhet utföra t. o. m. uvertyrer och symfonier. Den förste, som i Petersburg lät utföra denna musik (1754) och sannolikt äfven uppfunnit densamma, var böhmaren Maresch, i tjenst hos ryske öfverjägmästaren Narysjkin. A. L.
Ryska kalendern. I Ryssland begagnades vid årsräkningen verldens skapelse såsom epok ända till år 1700, då denna aera aflystes af Peter I. Sedan dess nyttjas i Ryssland den julianska kalendern l. gamla stilen (se Kalender), till följd hvaraf ryssarna f. n. vid datering äro 12 dagar efter de flesta kristna folk, hvilka räkna efter den nya stilen.
Ryska katekesen. Se Confessio, sp. 524.
Ryska kyrkan. Se Grekiska kyrkan.
Ryska literaturen (storryska lit.) delas vanligen i en skriftlig och i en genom muntlig tradition fortlefvande vitterhet (folkliteratur).
Källa: Project Runeberg ·
