Sida 128
Röda hafvet (Arabiska viken), vik af Indiska oceanen
Götiska förbundet (hvarest han bar namnet Refr), bidrog han till »Idunas» 5:te häfte med den väckande uppsatsen Tankar om sättet att uppsöka och värda fäderneslandets fornlemningar (i registret till »Iduna» af misstag tillskrifven J. Adlerbeth). I sin undangömda hembygd vände R. sin håg till samlande och upptecknande af folkets visor, lekar, sagor, skrock o. dyl. På detta sätt kunde han bidraga med icke mindre än 70 folkvisor till den samling af 100 dylika, hvilken utgafs 1814--16 af Geijer och Afzelius i deras namn (jfr Folkvisor, sp. 7); och nästan hela den samling »Svenska fornsånger» (1834--42), hvilken bär A. I. Arwidssons namn, är hopbragt af den nitiske R. (för melodiernas upptecknande använde han musikerna E. Drake och J. Eggert). R. uppmärksammade äfven de skatter, som för svenska häfderna kunna tillgodogöras ur härads- och kyrkoarkiv. Han verkställde sjelf inemot 1,000 ytterst noggranna afskrifter af i landsorten befintliga pergamentsbref (från åren 1281--1606), och på grund af sitt anseende såsom lärd urkundsforskare anmodades han på 1820-talet att biträda vid uppgörandet af planen till »Svenskt diplomatarium», hvilket vigtiga källarbete han framgent stödde. Hans inträdestal i Vitt. hist. o. ant. akad., Anteckningar öfver beskaffenheten af Sveriges offentliga handlingar under medeltiden (1831), är en sjelfständig, värdefull afhandling i diplomatik. Bland våra etnografiska skriftställare intager R. en framstående plats genom sitt arbete Samlingar och anteckningar till en beskrifning öfver Ydre härad i Östergöthland (5 del., 1856--75), som innehåller myter, sagor, sägner, en stor mängd urkunder, en (af Svenska akademien 1859 prisbelönt) ordbok öfver Ydremålet, civila, juridiska och kyrkliga förhållanden, beskrifning öfver fornlemningar, sjöar, vägar, jagt, klimat, fruktbarhet, fattigvård, sekteriska rörelser m. m. I Vitt. hist. o. ant. akad. förvaras R:s i 7 qvartband handskrifna samling »Svenska skrock och signerier, antecknade i bokstafsordning». Många forskare på olika vetenskapsområden gick han oegennyttigt tillhanda med upplysningar. -- R. bevistade 1809--10 års riksdag, då han invaldes i expeditionsutskottet och sökte genomdrifva sitt förslag om skjutsväsendets förbättrande. Denna yttring af reformlystnad var den sista han ådagalade. Hans af naturen sträfva sinne hårdnade snart nog i det enformiga, af praktiska bestyr upptagna bygdelifvet, och vid de riksdagar, till hvilka han derefter infann sig (1840--41, 1844--45, 1847--48 och 1850--51), var han på Riddarhuset en af de konservatives dråpligaste kämpar mot hvarje förändring i det bestående. I kraftiga anföranden, som liknade historiska föredrag, uppträdde han bl. a. mot departementalstyrelsen, representationsreformen, den nya, humanare strafflagen och den lika arfsrätten. Han invaldes 1844 i konstitutionsutskottet och 1847 i i statsutskottet samt utsågs till statsrevisor 1841 och 1847. -- R. var en verkligt sjelfständig och kärnfull personlighet, oböjlig i hvad han ansåg vara rätt. Men han närde en sådan förtrytelse öfver den löslighet och de missbruk, som naturligen vidlådde den öfvergångstid han tillhörde, att han med uppriktig afvoghet såg äfven sådana framsteg som den moderna naturvetenskapens utveckling, maskinerna, ångkraftens användning för samfärdseln, tändstickorna och folkskolan (hvilken enligt hans mening endast förderfvade allmogens fullt tillräckliga »traditionella kunskap»). Hans uppfattning af Sveriges forntid var ej så litet godtycklig och rudbeckiansk. Sitt landtbruk skötte R. med framgång, och »Ydre-drotten» (sås"om. han kallades) utöfvade öfver sina underhafvande en faderlig despotism. Jfr A. Ahnfelt: »L. F. Rääf af Småland och hans literära umgängeskrets» (1879).
Rö, socken i Stockholms län, Sjuhundra härad. Areal 4,717 har. 784 innev. (1888). Annex till Rimbo, Upsala stift, Sjuhundra kontrakt.
Röbling. Se Roebling.
Röd. 1. (I ortnamn) Se Rud. -- 2. I politisk mening: radikal, omstörtningsman, anarkist.
Röda boken. Se Blå böcker och Liturgiska striden.
Röda färger. I forntiden användes cinnober, mönja och jernhaltiga leror som röda målarefärger. De tvänne förstnämnda begagnas än i dag till samma ändamål och likaledes jernoxid (engelskt rödt) samt basiskt blykromat (kromcinnober). Till röd anstrykningsfärg brukas »rödfärg» (se d. o.). För färgning af tyger har man en mängd tjärfärger (anilinrödt, korallin, rosolsyra, arofärgämnen) och för frambringande af »äkta rödt» alizarin eller krapp. -- Jfr Sundhetskoll. kung. af d. 28 Febr. 1876. P. T. C.
Röda hafvet (Arabiska viken), vik af Indiska oceanen, som i nordvestlig riktning intränger mer än 2,000 km. långt mellan Asien och Afrika (Arabien och Egypten), så att dessa sammanhänga med hvarandra endast genom den 110 km. breda (nu genomskurna) landtungan vid Sues. Från inloppet, Bab-el-Mandeb, som har en bredd af 26 km. och är genom ön Perim deladt i två kanaler, den nordöstra, smal (1,8 km.) och grund, den sydvestra, djup och 3,2 km. bred, vidgar sig viken hastigt till 225 km. bredd under 16° n. br. och mera långsamt till 330 km. under 19° n. br., afsmalnar derefter till 185 km., hvilken bredd den sedan behåller till 27° 45' n. br., der den delar sig i tvänne, Sinaihalfön omslutande vikar: Sues-viken, mot n. n. v., och Akaba-viken, mot n. n. ö., den förra (i Bibeln kallad Röda hafvet och Rörhafvet) med en längd af 270 km. och en medelbredd af 50 km., den senare smalare och kortare (160 km.). Röda hafvet bildar en väldig längddal, längs hvars stränder löper en rad af korallklippor och bankar, hvarigenom hafvet delas i trenne kanaler, af hvilka den mellersta är den bredaste och djupaste. Öar har viken nästan endast i sina grundare sidopartier. De märkligaste äro fr. n. till s.: Djubal (vid inloppet till Suesviken), med fyr och telegrafstation, den vulkaniska Pik Sebergid, midt emot Bereniceviken, Dahlak-arkipelagen, midt emot
Källa: Project Runeberg ·
