Sida 155
Sabbatsresa ...
Vidare begås enligt denna lag sabbatsbrott, om man å nyss angifna tid öppnar kramlåda eller annan dylik bod. Straffet för sabbatsbrott är böter, högst 20 kr. Föröfvar någon brott å sabbatstid, skall detta anses såsom en försvårande omständighet vid straffets bestämmande. Förr bestraffades det äfven såsom sabbatsbrott, om man å sabbatstid företog sig någon resa till lands eller sjös, förrän gudstjensten var slutad, men detta straffbud upphäfdes genom nu gällande strafflag (af 1864). J. H-r.
Sabbatsresa. Se Sabbat.
Sabbatsväg. Se Sabbat.
Sabbatsår. Se Sabbat.
Sabbioneta, liten stad i italienska prov. Cremona, var fordom befäst hufvudort i ett furstendöme med samma namn och har ännu qvar det furstliga slottet, numera kasern. Omkr. 2,000 innev. Likörberedning.
Sabéer (Hebr. Sjeba, Arab. Seba), ett forntida folk i sydvestra Arabien, afkomlingar af Abdsjems, kallad Saba. Sabéerna förekomma i historien merendels liktydigt med himjarerna (se d. o.). Dels på grund deraf att de före Muhammeds tid voro kända som ifriga stjerndyrkare, dels på grund af en förvexling med sabierna, en gnostisk sekt, fick ordet sabéer ock betydelsen af stjerndyrkare i allmänhet. Jfr Sabeism.
Sabeism, stjerndyrkan, så kallad efter sabéerna, hvilka före Muhammeds tid voro kända som ifriga tillbedjare af himlakropparna. Ordet har dock numera, på grund deraf att det delvis uppkommit genom förvexling mellan sabéerna och sabierna, blifvit utdömdt inom religionsvetenskapen. Se Chwolson, »Die ssabier und der ssabismus» (1856).
Sabel, krigsv., svärd med vanligtvis krokig klinga. Jfr Huggvapen.
Sabelantilopen. Se Oryx.
Sabelbajonett, äfven kallad Huggbajonett, krigsv. Se Bajonett.
Sabelfäktning. Se Fäktkonst.
Sabelhandrem. Se Porte-épée.
Sabelhuggning, krigsv. Se Fäktkonst.
Sabelkoppel, krigsv. Se Koppel 2.
Sabeller. Se Italiska folk.
Sabellianer och Sabellianism. Se Sabellius.
Sabellicus, Marcus Antonius Coccius, italiensk skriftställare, f. 1436, d. 1506 som professor i Venezia, var en bland återställarna af de klassiska studierna i Italien. Hans Opera omnia (1502) innehålla bl. a. en allmän verldshistoria med titeln Rhapsodiae historiarum och en Historia veneta.
Sabellilja, bot. Se Gladiolus.
Sabellius, fornkristen teolog, lefde i midten af 3:dje årh. och var presbyter i Ptolemais i Pentapolis i Afrika. Han är bekant som upphofsman till den s. k. sabellianismen, en treenighetslära, enligt hvilken fadern, sonen och den helige ande ej äro tre personer, utan endast uppenbarelseformer för det ena gudomliga väsendet. Denna lära hade många anhängare ända in i 4:de årh. På reformationstiden uttalades liknande åsigter af spanioren Servede och sedermera af Schleiermacher.
Sabelrem, Se Porte-épée.
Sabelsko, art., en läderhylsa, som medelst en rem fastspännes vid sadelns framsnadd för att dervid fästa sabeln. Den användes inom artilleriet af en del beridet underbefäl och manskap. H. W. W.
Sabelsågbajonett, krigsv., en sabelbajonett, hvars rygg är försedd med sågtänder. H. W. W.
Sabeltaska, krigsv., en aflång, flat läderväska, som af husarer i flere arméer (deribland den svenska) bäres vid sabelkopplet och egentligen är afsedd till förvaring af order, kartor o. d. C. O. N.
Sabeltecken, krigsv., kallas olika föreskrifna svängningar med sabeln, som användas i stället för eller jämte kommandoord, då en trupp har svårt att höra de sistnämnda. H. W. W.
Sabier (äfven Zabier), »döpare», gnostisk sekt. Se Johanneskristna.
Sabina, bot. Se Säfvenbom.
Sabina, Vilhelm af. Se Vilhelm af Sabina.
Sabine [sabin], flod i norra Amerika, upprinner i nordöstra delen af Texas, bildar gräns mellan Texas och Louisiana samt mynnar genom en kustsjö med samma namn ut i Mejikanska viken. Längd 800 km.
Sabine [sa'bin], Sir Edward, engelsk fysiker, f. 1788 i Dublin, d. 1883 som generallöjtnant och f. d. president i Royal society i London, gjorde vigtiga iakttagelser rörande jordmagnetismen och pendelsvängningarna, dels under Ross' och Parrys arktiska expeditioner 1818--19 och dels under andra af honom sjelf ledda expeditioner till Afrika, Amerika, Grönland och Spetsbergen. Hans flesta afhandlingar finnas i »Philosophical transactions».
Sabiner, ett fornitaliskt folk, tillhörande en gren af den indo-europeiska folkstammen. Sabinerna, hvilka enligt sagan hade sitt namn efter Sabinus l. Sabus, deras stamfader, en son af deras gud Sancus, torde i likhet med sina stamfränder redan i förhistorisk tid hafva från norr eller nordöst invandrat till Italien. De slogo sig ner i Aternus-dalen, vid foten af Apenninernas hufvudkedja, n. v. om Latium, från hvilket land deras eget område skildes genom floden Anio, liksom floden Nar utgjorde gränsen mot det umbriska området och Tiber mot det etruskiska. En del sabiner, från staden Cures, förenade sig kort efter Roms grundläggning med romarna till ett folk under namnet qviriter. Denna sammansmältning föregicks af den ryktbara våldshandling, som fått namnet sabinskornas bortröfvande, och som gaf anledning till en strid, hvilken dock, på grund af de röfvade qvinnornas mellankomst, slutade med försoning. De öfrige sabinerna förde länge krig med romarna, men blefvo omkr. 290 f. Kr. af den romerske härföraren M. Curius Dentatus besegrade och underkufvade samt erhöllo 268 f. Kr. full romersk medborgarerätt. Sabinerna utbredde sig emellertid småningom öfver mellersta och södra Italien, på grund af en hos dem rådande sed att
Källa: Project Runeberg ·
