Sida 156
Sabbatsresa ...
den manliga ungdom, som ej behöfdes hemma, skulle utvandra. Sålunda blefvo folk af den sabinska stammen, eller -- som de äfven kallades -- sabeller, herskande i Samnium, Picenum och Lukanien. Inom det sabinska området (ager sabinus) funnos städerna Amiternum. Reate, Cures, Eretum och Nomentum. Samtliga de sabinska folken voro berömda för sin tapperhet, sin förnöjsamhet och sitt strängt sedliga lefnadssätt äfvensom för sin fromhet. Enligt sagan fingo romarna sin religiösa kult från dem, genom Numa, en konung af sabinsk stam. Jfr Italiska folk och Samniter.
Sabinianer kallades i Rom under kejsaredömet anhängarna af det af Atejus Capito uppställda, men af Masurius Sabinus afslutade juridiska systemet, enligt hvilket vid lagtolkning hufvudsakliga vigten borde fästas vid lagens ordalydelse. De benämndes äfven cassianer, efter Cassius Longinus, som hyllade samma åsigter. Motståndarne kallades prokulejaner (efter Licinius Proculus) eller pegasianer (efter Pegasus).
Sabinianus, påfve (604--606), lär hafva infört timringning i kyrkorna (se Klocka, sp. 873). För öfrigt är han i historien känd genom sin under en hungersnöd ådagalagda girighet.
Sabinskornas bortröfvande. Då romarna, straxt efter staden Roms grundläggning, hade brist på qvinnor, anställde Romulus en stor fest och inbjöd till densamma grannstädernas innevånare, bl. a. sabinerna i staden Cures, med hustrur och döttrar. Under festen lät han sedan bortröfva de inbjudna flickorna och qvarhålla dem i staden. Uppbragta deröfver, började sabinerna krig, bemäktigade sig Kapitolium och voro nära att vinna fullständig seger, då de röfvade sabinskorna kastade sig emellan de kämpande och åvägabragte försoning.
Sabinum, den romerske skalden Horatius' berömda landtgård, belägen på gränsen af sabinska området, 15 km. n. om Tibur (nuv. Tivoli). Skalden hade fått den vackra egendomen till skänks af sin gynnare Maecenas.
Sabinus, Aulus, romersk skald, samtida och vän med Ovidius samt en af dennes efterbildare. Man har ända till nyaste tid ansett honom som författare till trenne metriska bref, hvilka utgöra svar på Ovidius' »Heroider» och merendels finnas tryckta tillsammans med dem; men dessa bref äro, som man funnit, författade af en italiensk filolog, Angelus Qvirinus Sabinus, i 15:de årh.
Sabinus, Masurius, romersk rättslärd. Se Masurius Sabinus.
Sablé, stad i franska depart. Sarthe, vid floden Sarthe och jernbanan från Le Mans till Angers och Nantes. Omkr. 5,000 innev. Stort slott. Handskfabrik, ullspinnerier, kolgrufvor, marmorbrott och marmorsliperier.
Sables d'Olonnes, Les [lä saböl dålå'n], arrondissementshufvudstad i franska depart. Vendée, vid Atlantiska oceanen. Omkr. 10,000 innev. Befäst hamn. Hydrografisk anstalt. Skeppsvarf. Fiske (företrädesvis sardeller). Besökta hafsbad. Liflig handel med säd, vin, salt, boskap, te m. m.
Saboly. Se Portugisiska literaturen, sp. 341.
Sabon [sabå'ng], Fr., boktr., grof tryckstil, till plakat o. d.
Saboréer. Se Rabbinska språket och literaturen, sp. 618.
Saburral (af Lat. saburrae, orenlighet), med., hvad som härrör från orenligheter i tarmkanalen, t. ex. saburralkolik, saburraltillstånd.
Saccharat, kem. Se Sackarat.
Saccade [sackad], Fr. (af Sp. sacar, draga). ridk., häftig ryckning med tygeln; musikt., kraftig strykning med fiolstråken, så att flere toner samtidigt frambringas.
Saccharimeter, fys. Se Sackarimeter.
Saccharin. Se Sackarin.
Saccharometer, fys. Se Sackarimeter.
Saccharomycetes. Se Jästsvamparna.
Saccharum, Lat., socker, sockerrör. -- Saccharum lactis, mjölksocker.
Sacchetti, Franco, italiensk novellförfattare, född i Florens 1335, innehade åtskilliga militära och administrativa befattningar samt lär hafva dött omkr. 1400. Hans Novelle (tr. 1724), skrifna på ren toskanska, ega kulturhistoriskt intresse, men stå vida efter förebilderna, Boccaccios. S. efterlemnade äfven sonnetter, canzoner och madrigaler.
Sacchi, Andrea, italiensk målare, en af hufvudmännen for den senare romerska skolan, var född i Nettuno i närheten af Rom 1600, enligt andra uppgifter 1598. Sin egentliga utbildning erhöll han å Albanis atelier, hvars utmärktaste lärjunge han ansågs vara. S:s verk äro ej många och utmärka sig mer för förträfflig teckning och i allmänhet mycken skicklighet i det tekniska än för lyftning och rikedom i fantasien eller glans i koloriten. Som hans förnämsta arbete räknas Den helige Romualds vision i Vatikanens galleri. Denna tafla skattades utomordentligt högt af mästarens samtid. En nyare tid har dock betydligt afprutat på berömmelsen. Andra verk af denne mästare äro Den hel. Annas död (i S. Carlo di Catenari), Den hel. Gregorius' underverk, (i Peterskyrkan), Clemens VIII (i Vatikanen), flere helgonbilder, fresker, altartaflor m. m. Vårt nationalmuseum eger två taflor, som tillskrifvas honom. -- S. var berömd äfven som lärare: bland hans lärjungar äro de berömdaste Nic. Poussin och Carlo Maratta. S. afled 1661.
Sacchini, Antonio Maria Gasparo, italiensk kompositör, f. 1734, d. 1786, utbildade sig under Durante, blef 1768 direktör för konservatoriet Ospedaletto i Venezia samt lefde sedan i München och Stuttgart (1771), i London (1772--82) och i Paris (till sin död). Han firade stora triumfer med sina melodiösa och klassiskt enkla operor, bl. a. de i Sverige uppförda La colonie (»Kolonien», 1783) och Oedipe à Colone (»Oedip i Athen», 1800). S. skref äfven oratorier och kammarmusik. A. L.
Saccomyoidae, zool. Se Kindpåsgnagarna.
Sacedon (fornt. Thermida), liten stad i spanska prov. Guadalajara, 4 km. v. om Tajo. Omkr.
Källa: Project Runeberg ·
