Sida 698
Skåne ...
arterna förekomma företrädesvis i den norra hemisferens haf. Till Skandinaviens fauna höra tvänne arter: 1) Skäggsimpan eller bottenmusen, Ag. cataphractus: nosen försedd med fyra stora taggar; talrika skäggtrådar å haka, mungipor och gälhinnan; ryggfenorna sitta nära intill hvarandra; längd 150--210 mm. Denna art anträffas vid Skandinaviens vestkust samt i södra delarna af Östersjön, vid Englands och Frankrikes kuster, i Ishafvet etc. Den håller sig ständigt vid bottnen och är föga rörlig. Dess födoämnen utgöras af lägre djur och smärre fiskar. 2) Smalbottenmusen, Ag. decagonus, skiljer sig från föregående art förnämligast genom förekomsten af blott två, kortare taggar å nosen, genom smalare och smärtare kroppsform samt derigenom att ryggfenorna äro långt åtskilda. Den är en högnordisk djuphafsfisk. L-e.
Skäggtömmar, zool. Se Muntrådar.
Skäkta, zool., detsamma som vägglus. Se Acanthia.
Skäldjur, zool. Se Själdjur.
Skälfva, skälfvosot. Se Frossa.
Skällinge, socken i Hallands län, Himle härad. Areal 5,787 har. 923 innev. (1889). Annex till Hvalinge, Göteborgs stift, Varbergs kontrakt.
Skällvik, socken i Östergötlands län, Hammarkinds härad. Areal 7,297 har. 1,465 innev. (1889). S. bildar med S:t Anna ett regalt pastorat af 3:dje kl., Linköpings stift, Hammarkinds kontrakt. Vid nuv. komministers afgång skola församlingarna skiljas till två pastorat.
Skänk l. Skänkare. 1. Se Munskänk. -- 2. Bergsv. Se Jern, sp. 1131.
Skänkling (T. schenkel), sjöv., på handelsfartyg äfven kallad skinkel, ett kort tåg, som med ena änden vanligtvis är fäst vid något rundhult och i hvars andra ände sitter ett block, genom hvilket det halande tåget inskäres. Skänklingen får namn af brass-skänkling, skot-skänkling, järd-skänkling o. s. v., beroende på hvar han sitter l. hvartill han tjenar. Dess ändamål är att, då halningsdistansen är lång, bespara kraft. R. N.
Skäppa (Isl. skeppa, T. scheffel), äldre svenskt rymdmått för torra varor, hvilket räknades t. ex. i Småland = 1/6 tunna, i Bohus län = 1/4 tunna, i Vestergötland = 1/3 tunna, i andra landskap = 1/8 tunna. Skäppemålet omtalas redan i midten af 1200-talet. Det aflystes och förbjöds genom 1733 års förordning.
Skäppland, äldre svenskt åkermått, motsvarande ungefär 8 ar.
Skär, öfvervattensklippa. -- Skärgård kallas en samling öar, holmar, klippor och grund utanför en kust.
Skära in, sjöv., att sticka änden af ett tåg genom ett block, hål e. d. samt mer eller mindre genomhala detsamma. Motsatsen häraf, l. att hala tåget ut från blocket, kallas rappa ut, men å örlogsfartyg får detta äfven namn af att skära ut, synnerligast då tåget är groft. R. N.
Skäralid, en för sin skönhet bekant dalgång på Söderåsen i Skåne, går med en längd af omkr. 7 km. genom Riseberga socken, Kristianstads län, in i Röstånga socken, Malmöhus län. Dess botten, som företer en rik växtlighet, genomflytes af Skäraån, ett tillflöde till Rönne-å. Dalen begränsas på ömse sidor af omkr. 60 m. höga, branta klippväggar.
Skärande malmer, metallurg., kallas mycket lättsmälta och qvickflytande malmer, hvilkas sammansättning är öfvervägande basisk, så att de med begärlighet upptaga kiselsyra ur ugnsväggarna eller den öfriga beskickningen, hvarför man undviker att i masugnen eller smältugnen uppsätta dem närmast murarna. De jernmalmer, som äro skärande, åtföljas i allmänhet af mörka jernoxidulrika bergarter, fluss-spat eller svafvelkis. Vid silfver- och koppar-smältning, der godset öfver hufvud är ganska skärande, ökas denna egenskap, ju svafvelrikare beskickningen är. C. A. D.
Skärf, socken i Skaraborgs län, Valle härad. Areal 2,399 har. 573 innev. (1889). Annex till Norra Ving, Skara stift, Domprosteriet.
Skärfläckor, Recurvirostrini, zool., underfamilj under fam. beckasinfogiar (Scolopacidae) och ordn. vadare (Grallae) bland foglarna. Dit höra styltlöpareslägtet (Himantopus) och skärfläckeslägtet
(Recurvirostra). Genom den uppåtböjda näbben och genom de medelst en fullständig, ehuru urringad simhud förenade tårna skiljer sig sistnämnda slägte från alla andra vadare. Vingarna äro ganska långa, benen höga och smala. Skärfläckan (R. avocetta) är svart och hvit och har en kroppslängd af 43 cm. Hon förekommer i en stor del af Europa och Asien samt har under flyttningstiden påträffats i Afrika äfvensom i Indien och Kina. I Sverige förekommer hon endast på Ölands sydligaste udde. Hon vistas företrädesvis vid hafskusterna, der hon ofta vadar i det grunda vattnet och med den långa näbben uppsnappar mindre vattendjur. Honan lägger 2--4 rost- eller olivgula, mörkfläckiga ägg i en håla på marken. L-e.
Skärfvel, kem., kallas en liten, af eldfast lera gjord skål, hvilken i laboratorier och probérkammare användes vid pröfning på torra vägen af malmer och smältprodukter, som innehålla ädla metaller. C. A. D.
Skärgård. Se Skär.
Skärgårdsartilleriet. Sedan flottan redan ett par gånger förut varit fördelad på två kårer, hvilka sedan åter förenades, bestämdes genom k. br. d. 10 Juli 1866, att flottan skulle
Källa: Project Runeberg ·
