Sida 495
Sibirien ...
utbreda sig ända fram mot Stilla hafvet. Dessa skogar innehålla en otrolig rikedom på jagtbart vildt, framförallt pelsdjur af alla slag, hvilkas skinn bildat landets vigtigaste handelsvara och dess största lockelse för främlingar. Det förnämsta af dessa pelsdjur är sobeln, som dock genom en från urminnes tid hänsynslöst drifven jagt blifvit så medtagen, att den nu är ytterst sällsynt. Landets jord gömmer lemningar af elefantlika mammutar och andra länge sedan utdöda fornverldsdjur af väldig storlek, infrusna i islager och nästan fullständigt bevarade. I de östra hafven drifves en ännu mycket gifvande hval- och själfångst, mestadels med kaliforniska fartyg. Äfven floderna, i synnerhet Amur, hysa otroligt stora massor af lax och andra fiskslag. Landets förnämsta rikedom utgöres dock ännu af dess metalliska skatter. Guld brytes i Ural och Altai, någon gång till öfver 30,000 kg. om året. Platina brytes nästan endast i Sibirien, men ryska regeringens försök att deraf slå mynt har ej haft framgång. Silfver, koppar och jern finnas i stor mängd, och grufdriften dels för regeringens och dels för enskildas räkning är en hufvudnäring. Största hindret för landets framsteg ligger i bristen på goda samfärdsmedel. Ishafvets vidsträckta kuster torde blott med största svårighet då och då kunna lemna tillträde åt sjöfarten under den korta tid på hösten, som hafvet går öppet; och de stora floderna äro väl i söder isfria under nästan halfva året, men i norden, föga mer än ett par månader. Först då de sedan tjugo år till anläggning förberedda jernvägarna från Ural till Stilla hafvet hunnit blifva färdiga, torde det visa sig möjligt för handeln att öfvervinna de ofantliga afstånden. Början är redan gjord genom en jernväg i Urals bergslag, från Perm till Tiumen; och befallning är utfärdad om hela bansträckans fullbordan inom den närmaste framtiden. En betydlig lättnad för trafiken skulle emellertid kunna åstadkommas genom en redan påbörjad kanalförbindelse mellan ett par bifloder till öfre Ob och Jenisej, hvarigenom en förbindelse komme till stånd mellan alla vatten från Ural till Baikal. Denna förbindelse kunde ytterligare utsträckas genom slättlandet till Lena, och dermed tvärs öfver hela Sibiriens bredd ända till närheten af Ochotska hafvet.
S. indelas i guvernementen Tobolsk, kring Irtisj, Tomsk, vid Ob (hvilka tillsammans bilda generalguvernementet Vestra Sibirien), Jeniseisk, vid Jenisej, och Irkutsk, vid Baikal, samt provinserna Sabaikalskaja oblast (Transbatkalien), mellan Baikal och öfre Amur, och Jakutsk, en ofantlig landsträcka kring Lena och i nordöst, hvilka tills. bilda generalguvern. Östra Sibirien, samt Primorskaja oblast (kustlandet), utmed Stilla hafvet, Amurlandet, vid nedre Amur och Japanska hafvet intill Koreas gräns och Sachalin, hvilka utgöra generalguvern. Amur.
Inom Sibiriens administrativa gränser bor en folkmängd, som visserligen ej låter sig noggrant uppgifvas, då ödemarkens stammar ej med någon större tillförlitlighet låta sig räknas, men dock numera torde öfverstiga 4 millioner. Med inberäknande af hvad som ligger öster om Ural af guvernementen Perm, Orenburg och Ufa bör detta antal kunna ökas med nära hälften, och till inemot dubbelt, om de naturligen dithörande delarna af kirgislandet medräknas. Mer än hälften af denna befolkning är samlad i sydvest kring Irtisj och dess tillflöden, hvaremot norden och nordöstern äro fullständiga ödemarker, der endast några få halfeller helvildar irra öfver snöfälten mellan de frusna kärren. Inom det egentliga Sibirien bilda ryssar tre fjerdedelar af befolkningen, eller omkr. 3 mill., till det mesta storryssar, men ej obetydligt uppblandade med infödda, som antagit ryskt språk och grekisk religion. Till seder och lefnadssätt likna de sina fränder i europeiska Ryssland, men folkbildningen står ännu lägre; högre skolor finnas dock i guvernementsstäderna, och början är gjord till ett universitet i Tomsk. Den ryska befolkningen har spridt sig öfver hela landet och synes på etnografiska kartor troget följa de stora vattenvägarnas förgreningar. Den återstående millionen är fördelad på en otalig mängd folkstammar af de mest olika slag samt på vidt skilda kulturgrader och religionsformer, alltifrån obestämbara slag af hedendom till buddhaism och lamaism (i söder) samt islam (i sydvest). Tjuktjerna vid Berings sund lefva ännu i full stenålder och fråga ej stort efter den ryska öfverheten, som också mest lemnar dem i fred i deras magra obygder. Jämte korjaker, kamtsjadaler och några andra grannstammar räkna de kanske slägt med Amerikas eskimåer. De ganska talrikt förekommande tunguserna i Amurlandet och kring öfre Jenisej äro fränder till Kinas herskare, mandsjufolket. Kring sjön Baikal bo lamadyr-kande mongoler, burjäter; kring Balkasj kalmuker. Muhammedanska tatarer af olika stammar nomadisera vid öfre Ob och Jenisej, vid Ural basjkirer, väldiga biherdar. Åtminstone till språket beslägtade med dem äro jakuterna vid Lena, en af Sibiriens talrikaste stammar, som under rysk styrelse tillegnat sig ett slags hyfsning. Af finska stammar bo voguler och ostjaker, de ungerske magyarernas närmaste fränder, kring Ural och Ob. På långt håll i slägt med dem äro samojederna på tundran ytterst i norr utmed en lång sträcka af Ishafvets kust.
Det afskilda, svårtillgängliga läget har vållat, att Sibfrien först sent blifvit närmare kändt. Efter fornfyndens vittnesbörd bebodt redan under stenåldern, har det haft en ganska rikt utvecklad bronsålder, särdeles i vester, der guldet länge varit kändt och eftersökt. De af Herodotos omnämnda »guldvaktande griparna» stå sannolikt i något samband med guldgrufvor i Ural eller Altai. Några af samme historieskrifvare nämnda folk, såsom argipper och issedoner, äro troligen att söka der (vid floden Isset, i bergslagen öster om Ural). I södra Sibirien hafva funnits hemlighetsfulla inskrifter och hällristningar, eller rättare målningar, som man ännu ej lyckats rätt tyda. Med bulgarernas rike vid Kama har Sibirien sannolikt stått i förbindelse och var kanske fordom ej alldeles okändt i Norden (Biarmia ulterior hos Saxo?).
Källa: Project Runeberg ·
