Sida 9
Ruhla, köping i Thüringerwald
Anmärkningsvärda äro hans upphöjda åsigter om äktenskapet och könens etiska förhållande till hvarandra. Många hans uttalanden i dessa ämnen skulle hedra en författare under den nyare tiden. L. H. Å.
Rugby [rö'ggbi], stad i engelska grefskapet Warwick, vid Avon och flere jernvägslinier samt nära Grand-Junction-kanalen. 9,891 innev. (1881). Stadens ryktbarhet grundar sig på en 1567 af londonköpmannen Laurence Sheriff genom donationer grundad latinskola, som blifvit en af de mest ansedda högre skolor i England, förnämligast genom den utmärkte skolmannen Th. Arnolds föreståndaraskap 1827--42. Till skolan, som har öfver 400 lärjungar, höra bl. a. kyrka, observatorium, bibliotek och läserum jämte konstgalleri samt slöjdskola.
Ruge, Arnold, tysk skriftställare och politiker, f. på Rügen 1802, fick som student umgälla sitt deltagande i en »burschenschaft» med sex års fängelse. Frigifven 1830, utgaf han några vittra arbeten, vardt lärare i Halle och uppsatte 1837, i förening med E. T. Echtermeyer, »Hallesche jahrbücher für deutsche kunst und wissenschaft», hvilken tidskrift snart blef det mest betydande filosofisk-literära organ i Tyskland. Deri bekämpade R. med kraft romantiken och utvecklade en radikalism i ung-hegelsk anda. Det var förnämligast han, som bestämde tyska literaturens dragning till politisk lyrik, tendensdrama och tendensroman på 1840-talet. För att undgå den preussiska censuren öfverflyttade han 1841 sin tidskrift till Dresden och gaf den namnet »Deutsche jahrbücher», men redan 1843 indrogs den af sachsiska regeringen. Efter några års vistelse i Schweiz och Paris öppnade R. en förlagsaffär i Dresden. Optimist och revolutionär till hela sin anläggning samt stark i att finna slagord, bidrog han väsentligt till att framkalla 1848 års rörelser i Tyskland och intog under deras förlopp en framskjuten ställning, i det han uppbars högt såsom folktalare, utgaf tidningen »Die reform» och var medlem af nationalförsamlingen i Frankfurt a. M., hvarest han organiserade yttersta venstern. Sedan han haft sin hand med i upproren i Sachsen och Baden våren 1849, utvandrade R. till London, hvarest han med Ledru-Rollin och Mazzini stiftade European democratic committee, och bosatte sig kort derefter i Brighton såsom lärare. Derifrån sände han tid efter annan maningsord till sitt fädernesland. För hans förtjenster om Tysklands enhet anslog tyska riksdagen 1877 en pension åt honom. Han afled nyårsaftonen 1880. Bland R:s arbeten må nämnas Zwei jahre in Paris (1846), Revolutionsnovellen (1850), sorgspelet Die neue welt (1856), det intressanta memoarverket Aus früherer zeit (4 bd, 1862--67) och Acht reden über religion (1869; ny uppl. 1875). R:s brefvexling och dagboksanteckningar utgåfvos 1886 af P. Nerrlich.
Rugendas, Georg Philipp, tysk målare, f. i Augsburg 1666, d. derst. 1742, egnade sig åt bataljmåleriet och studerade först i sin fädernestad, sedan i Wien och 1692 i Venezia, men slog sig ned i Augsburg 1695. Han utbildade sig hufvudsakligen under inflytande af Jacques Courtois (Bourguignon), men bibehöll dock en viss sjelfständighet i teckning och färg. De gallerier, som äro rikast på arbeten af honom, äro Braunschweigs och Hamptoncourts. Derjämte finnas taflor af honom i Dresden, Wien, Augsburg och Schwerin o. s. v. Mest bekant torde R. vara som raderare. Bland hans raderingar märkas Fransmännen framför Augsburg 1703 och 1704 (6 blad) samt Karl XII till häst, drifvande fienden framför sig och Prins Eugène till häst. R. blef 1710 direktör för konstakademien i Augsburg. Han hade tre söner, kända som skickliga etsare i svartkonstmanéret. C. R. N.
Ruggiero [ruddjäro]. Se Roger.
Rughman. Se Rugman.
Rugier (Lat. rugii), germanskt folk, i äldsta tid sannolikt bosatt i trakten af Odermynningarna och på Rügen, följde i slutet af 2:dra årh. goterna till södra Ryssland, men drefvos af hunnerna vesterut och uppträdde efter det hunniska rikets splittring som ett mäktigt folk vid mellersta Donau, företrädesvis i Noricum. Deras rike upplöstes 487 af konungen af Italien, Odoacer, sjelf en krigare af rugisk härkomst, hvarefter en del af dem drog med östgoterna till Italien, der de sedan lefde skilda från östgoterna, tills de slutligen jämte dessa besegrades af bysantinerna.
Rugman, Jón, isländsk filolog, föddes 1636 på Rugstadr, Holums socken, Island, besökte skolan i Holum, relegerades från densamma och reste till Köpenhamn 1658, men skeppet uppbragtes af svenskarna och sändes till Göteborg. Der fick R. i Per Brahe en välvillig gynnare, som sände fången till skolan å Visingsö och kort derpå till Upsala. R. blef der varmt omhuldad af Verelius och fick ett anslag för att gå honom tillhanda. Efter krigets slut 1660 sändes han till Island för att samla handskrifter och återkom med en rik skörd. När antiqvitetskollegium 1667 inrättades, förordnades R. jämte tre andra studerande att hvarje sommar besöka Norge och Island för liknande ändamål; men denna plan kom ej till verkställighet, emedan danska regeringen förbjöd utländingar att samla handskrifter på Island. R. utnämndes emellertid till adjunkt och isländsk translator vid kollegiet och verkade ganska mycket på denna plats, ehuru hans arbeten mestadels stannat i handskrift. Af trycket utgaf han Greinir or Þeim gaumlu laugum (1667), som innehåller en samling fragment af flere gamla isländska lagar, en öfversättning af Snorre Sturlassons »Heimskringla» med titeln Norlandz chrönika (1670), Mono-syllaba islandica (1676) m. m. Han afled i Upsala 1679. -rn.
Rugosa. Se Koraller.
Ruhe kloster. Se Rude.
Ruhla, köping i Thüringerwald, 15 km. s. ö. om Eisenach, ligger i en trång dal och består af tvänne genom en bäck skilda delar, af hvilka den ena (2,145 innev. 1885) hör till Sachsen-Weimar, den andra (2,683 innev.) till Sachsen-Gotha. Platsen, som mycket besökes af turister
Källa: Project Runeberg ·
