Sida 655
Skoldrama ...
utveckling, behofvet föranledt upprättande af dylika samlingar i Stockholm (Pedagogiska biblioteket), Norrköping, Gefle, Helsingborg m. fl. st. Frv. Brg.
Skoldrama kallas den art af skådespel, som från medeltidens slut och intill 18:de årh. författades i pedagogiskt syfte för att af skolungdomen uppföras. Skoldramats ursprungliga ändamål var att gifva färdighet i de klassiska språkens, särskildt latinets, talande, hvarför lärjungarna i början fingo uppföra Terentius' dramer. Men då dessa snart voro genomspelta, skrefvo lärarna sjelfva latinska komedier, som vanligen gåfvos vid skolans högtidligheter, först endast inför kyrkooch lärarekollegiet, sedermera äfven för en med det klassiska språket obekant publik, till hvars tjenst man stundom inflickade en öfversättning eller, som Frischlin i sin berömda »Phasma», ett komiskt mellanspel. Snart gick man ända derhän att skrifva komedier på modersmålet, hvilka då icke längre voro språkliga öfningar, utan sökte bibringa religiösa och sedliga lärdomar. Dessa s. k. bibeldramer, hvilka florerade under reformationstidehvarfvet, hemtade helst, i motsats mot mysterierna, sina ämnen ur Gamla testamentet. Stundom voro de äfven polemiska och behandlade tidens religionsstridigheter. Ett svenskt bibeldrama af renaste form är »Tobie commedia» (tr. 1550), troligen författad af Olaus Petri. I Tyskland odlades skoldramat mer än annanstades, och Luther sjelf förordade detsamma som ett lämpligt uppfostringsmedel. I Sverige blefvo komedier och tragedier genom 1575 års ordinantia gillade såsom nyttiga öfningar. Småningom började dock skoldramats strängt religiöst-didaktiska element vika för ett mera verldsligt. Ett exempel på denna öfvergång är »Holofernes och Judiths commedia». Från början af 17:de årh. hafva vi det första svenska profandrama, »En lustigh comoedia vidh nampn Tisbe» (tillskrifvet rektorn i Arboga Magnus Olai Asteropherus och uppfördt i Arboga 1610), hvars syfte uteslutande var att roa. I Tyskland fortlefde skoldramat vid skolor och universitet ända till 18:de årh. I Danmark uppfördes den sista skolkomedien 1697 i Herlufsholms skola. I Sverige förekommo skådespel vid tyska skolan i Stockholm ännu på 1690-talet, hvarefter de utträngdes genom utländska skådespelaretruppers representationer, som bättre tillgodosågo allmänhetens förändrade smak. De af Messenius under 1600-talet skrifna historiska skådespelen bröto i väsentlig grad med skoldramat och närmade sig folkdramat.
Skolezit, miner., en kalk-natrolit med 3 molekyler kristall-vatten. Den kristalliserar monoklint och förekommer i basaltiska bergarter. Ant. Sj.
Skolfartyg, benämning på dem bland flottans fartyg, som användas för öfning af sjökrigsskolans elever, flottans skeppsgossar eller yngre sjömän. Dylika fartyg utgå under sommarmånaderna på expedition. Vid svenska örlogsflottan finnas f. n. följande skolfartyg: en fregatt för kadetternas öfning, 3 briggar för skeppsgossarnas öfning, 2 korvetter för yngre sjömäns och för sjöbeväringens öfning, ett skjutskolefartyg samt ett minskolefartyg. Äfven inom svenska handelsflottan finnes ett skolfartyg, näml. Rydbergska stiftelsens. L. H.
Skolhus. I kommunalförfattningarna är föreskrifvet, att det tillkommer kyrkostämma att besluta om byggnad och underhåll af skolhus, hvarmed i dem afses lokal för den allmänna folkundervisningen. Det åligger hvarje skoldistrikt, enligt stadgan ang. folkundervisningen i riket af d. 20 Jan. 1882, att anskaffa tjenliga skollokaler för distriktets skolor samt förse dem med möbler och undervisningsmateriel. Läget och storleken m. m. bestämmes af kyrkostämman, sedan vederbörande folkskoleinspektörs yttrande blifvit inhemtadt. De för folkundervisningen upplåtna lokalerna disponeras af skolrådet, hvilket sålunda eger bestämma, om de må upplåtas för annat ändamål. Genom öfverenskommelse kan beslutas, att icke hela församlingen eller skoldistriktet, utan de särskilda »skolrotarna» derinom hvar för sig anskaffa skollokaler. -- Vid hvarje folkskola bör, så vidt sig göra låter, finnas ett till skolträdgård lämpligt jordland. Hvad de allmänna läroverken angår, äro vederbörande städer förpligtade att antingen bekosta eller lemna bidrag till byggande och underhåll af läroverkshus och rektorsbostad. Jfr C. G. Hammarskjöld: »Bidrag till tolkning af k. förordn:a den 21 Mars 1862 om kommunalstyrelse på landet och i stad samt om kyrkostämma» (1888). H. S-n.
Skolier (Grek. skolia, af skolios, krokig), kallades hos forntidens greker ett slags bordsvisor, hvilka vid festliga samqväm brukade sjungas i tur af bordsgästerna. Namnet afser förmodligen de friheter i formen, som voro medgifna för dessa i de flesta fall af ögonblickets ingifvelse födda sånger. De innehöllo ofta någon ur lifvet hemtad sedelärande tanke, stundom i förening med lofprisande af gudar eller stora män. Af en högre rang voro Pindaros' skolier, hvilka voro afsedda att utföras i korsång. Äfven Terpandros, Alkaios, Sapfo m. fl. prisas såsom författare af dylika sånger. De skolier, som kommit till vår tid, till större delen af okända författare, äro samlade af Bergk i »Poetae lyrici graeci». III (4:de uppl. 1882). A. M. A.
Skolios. Se Ryggradskrökningar.
Skollofskolonier har man kallat ett slags välgörenhetsinrättningar, som hafva till ändamål att under skolferierna bereda svaga, bleksigtiga barn från städerna tillfälle att vistas i fria luften på landet. Den förste, som upprättade skollofskolonier, var presten Bion i Zürich, 1876. Hans åtgörande vann snart efterföljd i Tyskland, England och Förenta staterna samt äfven annanstades. Medlen till bekostande af dessa inrättningar erhållas i allmänhet genom enskild välgörenhet. I Sverige anordnades den första skollofskolonien 1884, af skollärarinnan fröken Agnes Lagerstedt i Stockholm. Derefter bildades, med kronprinssessan som ordförande, en komité för anordnande af sådana kolonier, hvilkas antal ar i ständigt stigande.
Källa: Project Runeberg ·
