Sida 61
Rydin, Herman Ludvig
2. Rydelius, Magnus, domprost, den föregåendes broder, född d. 24 Juni 1676 i Fornåsa församling, Linköpings stift, student i Upsala 1694, filos. magister derst 1703, blef 1711 docent och rektor vid katedralskolan i Lund. Sistnämnda beställning innehade han dock endast till följande året, då han erhöll akademiräntmästaretjensten. Han utnämndes till professor i historia och poesi i Lund 1715 och qvarstod som sådan till 1731, då han vid historiens frånskiljande såsom särskildt läroämne för sin del behöll den nyinrättade professuren i poesi och vältalighet. Han blef teol. doktor 1733 samt utnämndes 1735 till tredje teol. professor, 1739 till andre och 1740 till förste teol. professor och domprost. Han afled d. 1 Dec. 1742. R. egde mycken lärdom och utmärkte sig genom stor vältalighet, om han än i dessa hänseenden icke kunde mäta sig med sin äldre broder. Han utgaf och försvarade i Lund icke mindre än 89 akademiska dissertationer. J. H. B.
Ryder [rej-]. Se Rijder.
Rydin, Herman Ludvig, universitetslärare, statsrättslig skriftställare, politiker, född i Jönköping d. 13 Aug. 1822, blef 1840 student i Upsala, aflade 1847 filos. kandidatexamen och promoverades 1848 till filos. doktor med andra hedersrummet (ultimus). Sedan han 1851 aflagt juris kandidatexamen, tjenstgjorde han 1851--54 först i hofrätterna, sedermera på ting och dokumenterade sig samtidigt genom afhandlingen Bidrag till svenska skogslagstiftningens historia för adjunkturen i administrativrätt och nationalekonomi vid Lunds universitet, till hvars innehafvare han utnämndes 1853. Under vårterminen 1854 skötte han professuren i nämnda ämnen, utgaf 1855 afhandlingen Om svenska folkets beskattningsrätt och utnämndes s. å. till professor i svensk statsrätt, kyrkorätt, krigslagfarenhet och folkrätt vid Upsala universitet, från hvilket ämbete han i Jan. 1890 fick afsked. Vid Lunds universitets jubelfest (1868) promoverades han till juris hedersdoktor. Han är ledamot af norska Videnskabsselskabet (1865), Videnskabsselskabet i Köpenhamn (1876) och Vet. societeten i Upsala (1882). -- Med lif och lust har R. deltagit i behandlingen af dagens politiska frågor dels såsom författare, dels såsom ledamot af riksdagen. Hans uppträdande i »norska frågan» torde först hafva fäst en allmännare uppmärksamhet vid honom och gjorde honom känd icke blott inom Sverige, utan inom hela Skandinavien. Sedan han i de Flygblad i norska frågan, som han 1860 utgaf i förening med C. G. Malmström, sökt mot den då gängse åsigten inom svenska riksdagen häfda Norges rätt att utan svensk inblandning vidtaga ändring af sådana delar af »Grundloven», som ej utgöra förutsättning för riksakten, utgaf han Föreningen emellan Sverige och Norge, från historisk och statsrättslig synpunkt betraktad (1863). Denna omfångsrika skrift, som afsåg att närmare utreda de unionella förhållandena i hela deras vidd, utöfvade, kan man säga, en lugnande inverkan på sinnena på båda sidor om Kölen, äfven om kritiken, med det numera rikare faktiska materiel, som står forskaren till buds, kan hafva åtskilligt att erinra mot R:s uppfattning af det rent historiska förloppet vid unionens tillkomst. När på 1880-talet den s. k. vetofrågan i Norge framkallade en konstitutionel konflikt, försvarade R. i Unionen och konungens sanktionsrätt i norska grundlagsfrågor (1883) af både principiella och formella skäl konungens definitiva sanktionsrätt i grundlagsfrågor, dervid framhållande föreningens beskaffenhet af en realunion, den der ej ensidigt kan upphäfvas af endera parten, samt hvartdera rikets pligt att i sin inre lagstiftning, vare sig att det gäller grundlag eller lag i allmänhet, hålla sig inom de gränser, som föreningsändamålet utstakat. Konflikten i Norge har R. ytterligare belyst genom Riksrättsåtalet i Norge (i »Ny svensk tidskrift», 1884). Af R:s konjunkturskrifter må för öfrigt påpekas hans till försvar för det 1863 framlagda representationsförslaget utgifna Betraktelser i representationsfrågan af en svensk medborgare, som ej undertecknat någon reformadress (1865), vidare De nya lärorna om svenske medborgares värnepligt (i »Svensk literaturtidskrift», 1869), hvari han ville bevisa, att knektekontrakten lagligen ej lägga hinder i vägen för beväringsmanskapets vidsträcktare öfning och en längre värnpligtstid, Kamrarne och beskattningsfrågan (i »Svensk tidskrift», 1873), hvari han uttalade sin förkastelsedom öfver det vid 1872 års riksdag gjorda försöket att draga frågan om mantalspenningarnas afskaffande under gemensam omröstning, och Till allmänheten i grundskattefrågan (1877), hvari han, under förutsättning att grundskatterna och indelningsverket afskrefves, yrkade på att alla fastigheter i stad och på land åsattes en särskild fastighetsskatt till lika belopp med den gjorda eftergiften och derjämte en särskild skatt för inkomsten af det i fastigheten nedlagda kapitalet, och Om reform af den svenska tryckfrihetslagstiftningen (i »Ny svensk tidskr.» 1887). Af R:s rent vetenskapliga arbeten må anföras Om yttrandefrihet och tryckfrihet (1859), Några anmärkningar om konungens rätt att göra nåd (i »Upsala univ. årsskr.» 1861), Svenska statsrättsförhållanden, bedömda efter representationsreformens genomförande (i »Svensk literaturtidskrift», 1868; en kritik af Chr. Naumanns »Sveriges statsförfattningsrätt»), Svenska riksdagen, dess sammansättning och verksamhet (del I, 1873; del II 1878--79), 1809--10 års riksdags statsrättsliga betydelse för statsregleringen (1875--76; akademiska program), Om det parlamentariska styrelsesättet och dess förenlighet med svenskt statsskick (i »Svensk tidskrift», 1876; R. anser parlamentarismen med dess nutida anspråk oförenlig med vårt statsskick, sådant det i våra grundlagar är bestämdt), den såsom bilaga till R:s reservation till skattekomiténs betänkande af år 1882 afgifna P. M. om svenska skatteväsendets utveckling samt en mängd artiklar i »Nordisk Familjebok».
R., som, med undantag af åren 1866--68, var ledamot af Upsala läns landsting 1863--88 och derunder var 1884--85 tingets vice ordförande och 1886--88 ordförande, har tillhört
Källa: Project Runeberg ·
