Silfverskred. Se Ormdrag.
1. Silfversköld, Nils (Niklas), rättslärd, hette ursprungligen Hyltenius och föddes i Ölmestad i Småland 1635. Han studerade i Upsala och blef der magister. Vid upprättandet af Lunds universitet utnämndes han till innehafvare af den ena juridiska professuren, jämte hvilken han under en längre tid måste bestrida sysslan som akademisekreterare, och 1673 förordnades han att vid sidan om sin ordinarie befattning förestå den andra juridiska, professuren, så att han var ensam lärare i juridiska fakulteten. 1687 tog han afsked från, denna dubbla befattning. År 1700 sökte och återfick han sin första professur, men dog kort derefter, 1702. S. var en sällsynt duglig man. Af Karl XI begagnades han ofta i maktpåliggande ärenden; sålunda spelade han en ej obetydlig rol vid förhandlingarna efter freden i Lund 1679. Han adlades 1686.
2. Silfversköld, Nils August, friherre, riksdagsman, den föregåendes ättling i femte led, född i Alingsås d. 12 Juli 1816, äldste son till en af landets rikaste fideikommissarier, blef 1831 student i Upsala, aflade der 1833 juridisk-filosofisk examen med ovanligt utmärkta kunskaper och antogs 1835 till e. o. kanslist i kammarexpeditionen. Hunnen till myndig ålder, lemnade han emellertid 1837 plötsligt ämbetsmannabanan och inköpte egendomen Thamstorp i Skaraborgs län. Då han snart fann sig hafva nedlagt alltför stora kostnader på denna egendom, sålde han hufvudgården, bildade en mönsterfarm af underlydande hemman och lefde der, gift med en bonddotter, ett från nästan allt umgänge skildt lif. I slutet af 1850-talet trädde han åter i beröring med slägten, biträdde fadern i förvaltningen af dennes vidsträckta besittningar och blef en af de mest framstående personligheterna i Elfsborgs län, der han slagit sig ned. Nämnda län valde honom 1867 till representant i Första kammaren. S. »slöt sig genast till eller kanske snarare blef ledare af den falang, som under denna riksdag bestämde utskottsvalen liksom situationen i öfrigt i kammaren». Han deltog föga i riksdagens offentliga förhandlingar, men utöfvade på grund af sin karaktersfasthet och sina upphöjda tänkesätt ett stort personligt inflytande. Från början var han ledamot af statsutskottet. Han afled på Hede gård d. 1 Maj 1869.