Silke, konstgjordt, l. kollodiumsilke framställes af ren cellulosa, vanligen bomull, genom nitrering (behandling med salpetersyra), hvarigenom cellulosan kan lösas i eter, metylalkohol etc. Det sålunda erhållna kollodiet pressas under 8–10 atmosferers tryck genom kapillärrör till fina trådar, hvilka genom kalit vatten hårdna och erhålla en viss styrka, så att de kunna upplindas på bobiner. Trådarna måste efteråt denitreras (befrias från salpetersyran) för minskande af den stora eldfarligheten. Detta silke liknar i yttre egenskaper, glans m. m. det naturliga och har äfven s. k. »griff», men är svagare och mindre elastiskt. Metoden, som på 1880-talet uppfanns af grefve H. Chardonnet, har undergått flere förbättringar, bland hvilka ingeniör R. Strehlenerts, med rotationsapparat för tvinning under frampressningen, torde vara bland de vigtigaste. Det konstgjorda silket användes med fördel till väfnader, damast etc., till draperier, gardiner m. m., dock ännu hufvudsakligen såsom inslag. G. S–n.
Nordisk familjebok · första upplagan
Silke
Ämne: Kemiska föreningar, grundämnen och teorier · Kemi, läkemedel och färgämnen
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 20 (1899), sp. 2004 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗