Simonides

Simonides (Lat. Simonides), namn på två forngrekiska skalder. 1. S. från Amorgos, en bland de äldre jambogra erna (se d. o.), lefde i 7:de årh. f. Kr. Bland de bibehållna fragmenten af hans jambiska dikter är ett tämligen omfångsrikt, innehållande ett slags satirisk qvinnospegel, i hvilken qvinnornas egenskaper härledas från åtskilliga djurs. -- 2. S. från Keos, född år 556, död 468 f. Kr., en bland Greklands förnämste lyriske skalder, var äldre samtida och medtäflare till Pindaros, hvilken han väl är underlägsen i poetisk hänförelse och tankarnas höga flygt, men deremot öfverträffar i mångsidighet och formens uttrycksfulla klarhet. Han lemnade tidigt sin födelseort och besökte de många furstehofven i Grekland, bl. a. Peisistratos' i Athen, samt tillbragte de sista tio åren af sin lefnad vid Hierons hof i Syrakusai. Också undgick han icke beskyllningen att sträfva efter furstegunst och mot betalning stränga sin lyra till de rikes och mäktiges lof. För öfrigt besjöng han nästan alla de stora tilldragelserna under denna Greklands bragdrikaste tidsålder. Bland annat vann han i Athen, vid täflan med Aischylos och andra, priset för en elegi öfver de vid Marathon fallne hjeltarna. Han försökte sig med framgång inom alla grenar af lyrisk diktning. Mästare var han i den af honom utbildade epigrammatiska stilen (se Epigramm) och i elegien. Af hans många dikter hafva till vår tid kommit ett betydligt antal epigramm, till stor del egnade åt minnet af perserkrigens hjeltar, äfvensom fragment af elegier och af lyriska dikter i den doriska chorlyrikens stil (se Grek. lit. sp. 1509). De äro utgifna af Schneidewin (1835) och Bergk (i samlingen »Poetae lyrici graeci», II, 4:de uppl. 1882). S. åtnjöt anseende äfven såsom vetenskapsman och tänkare. Han lär hafva egt ett utomordentligt minne och gäller såsom uppfinnare af mnemoniken (se d. o.). Om den literära betydelse, som tillerkänts honom, vittnar bl. a. uppgiften att han i det grekiska alfabetet infört nya bokstäfver ([xi], [eta], [omega], [psi]). A. M. A.