Sirener (Grek. seirenes), Grek. mytol., qvinliga hafsdemoner, personifikationer af hafvet med dess förföriskt lugna yta, som döljer klippor och grund, hvilka hota den intet ondt anande seglaren med undergång. Enligt Homeros voro sirenerna endast två, hvilka, sittande på en blomsterrik äng, med sin förtrollande sång oemotståndligt lockade sjöfarande i förderfvet, under det stranden framför dem var betäckt af menniskoben och multnande kroppar. Odyssevs räddade sig, varnad af Kirke, genom att tillstoppa sina reskamraters öron med vax och derefter sjelf låta fastbinda sig vid skeppets mast. I de yngre sagorna äro sirenerna vanligen tre, och deras hemvist är lokaliseradt till olika ställen på Italiens och Siciliens kuster. Af den bildande konsten bruka de framställas såsom foglar med qvinnohufvud eller såsom qvinnor med vingar och fogelben. A. M. A.
Nordisk familjebok · första upplagan
Sirener
Ämne: Grekiska och romerska gudar och antik kult · Mytologi och sagohistoria
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 14 (1890), sp. 1121–1122 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗