Sjökarteverket

Sjökarteverket. I äldsta tider funnos inga sjökort, utan de sjöfarande sökte sin väg fram efter stjernornas gång och medelst lödningar, när de närmade sig kusterna. Småningom insåg man dock behofvet såväl af sjökartor som af en särskild lotspersonal. Första steget härtill i Sverige gjordes af Gustaf I, då han d. 10 Mars 1535 åt Anders Bertilsson anslog ett särskildt hemman, Öja, mot skyldighet för honom och hans efterkommande att »styra och ledsaga Konungens och kronans skepp och farkoster, såsom ock allt caufferdi, när behof deraf gjordes». Lotsarna, som småningom ökades, hade skyldighet att känna och utpricka farlederna, men något egentligt sjökort utkom ej förr än 1645, uppgjordt af amiralitetskaptenen Johan Månsson, hvilken omkr. 1634 blef förordnad till ålderstyrman, eller hvad man nu skulle kalla lotsdirektör. Denne Månsson, som hade i uppdrag att undersöka Sveriges kuster och beskrifva dess inlopp, utgaf 1644 en s. k. sjömärkesbok, som jämte den dertill hörande kartan blef vida berömd i såväl in- som utlandet samt öfversatt till flere främmande språk. 1748 blef denna bok i bearbetad form och under namnet »Johan Månssons upplifwade aska» utgifven af kaptenen Jonas Hahn. Nya sjökort öfver olika delar af Östersjön, Belten och Skagerak utgåfvos 1694 af Gädda och 1737 af Strömcrona, men voro mera enskilda företag. 1756 beslöto rikets ständer, att svenska kusternas afmätning skulle blifva en offentlig angelägenhet. Sjömätningarna ställdes först under Amiralitets-kollegiets öfverinseende, men 1772 utnämndes amiral Nordenankar att tillse dessa arbetens skyndsammare bedrifvande. 1798 öfvertogs sjökarteutgifningen på entreprenad af dåv. kaptenen G. af Klint, som äfven skulle få uppbära inkomsterna för kartornas försäljning. Då sjökarteväsendet derigenom blef af mera privat natur, beslöt K. M:t 1808 att en sjömätningskår skulle uppsättas. Instruktion för densamma utfärdades d. 24 Febr. 1809. Kåren skulle samla och ordna ett sjökartearkiv, förrätta mätningar och lödningar, författa beskrifningar öfver skärgården, förvara instrument m. m. Den förenades med lotsverket, så att dess chef tillika var lotsdirektör och kårens kaptener lotsdistriktschefer. Kåren delades i tvänne afdelningar: sjömätningskontoret och lotskontoret. Den upplöstes 1824, men sjökartearkivet med lotsdirektören såsom chef skulle fortfara och ställdes under Förvaltningens af sjöärendena inseende. Emellertid hade det så att säga enskilda kartverkets utgifning fortgått under ledning först af G. af Klint och efter hans död, 1840, af hans son kaptenen E. G. af Klint. Efter den senares död, 1846, öfvertog kronan eganderätten till kartverket och dess tillbehör mot en summa af 54,000 kr. Detta kartverk förenades nu med sjökartearkivet, och genom kungl. bref af d. 27 Juni 1849 förordnades att sistnämnda arkiv derefter skulle benämnas Sjökartekontoret och lyda under en särskild chef. K. M:ts instruktion för Sjökartekontoret utfärdades d. 21 Juli 1854. År 1871 förändrades namnet till Sjökarteverket, hvarjämte nytt reglemente utfärdades d. 21 Dec. s. å. Verket, som har sin egen chef, lyder omedelbart under chefen för Sjöförsvarsdepartementet. Utom de på stat vid Sjökarteverket tjenstgörande officerarna kunna tillfälligtvis, när behofvet sådant kräfver, kommenderas sjöofficerare eller, i brist på lämpliga sådana, engageras enskilda personer. Sjömätningen utföres under sommarmånaderna och kartläggningen hufvudsakligen under vintern. Sjökarteverket har sedan 1872 sin egen byggnad å Skeppsholmen i Stockholm, i hvilken så väl kartornas uppritande som deras gravering och tryckning verkställes. Utom sjökort utarbetar och utgifver Sjökarteverket segelbeskrifningar öfver Sveriges kuster, hamnar och farleder. En del kartor äro icke offentliga. Dessa s. k. »hemliga militärspecialer» få icke försäljas och icke utlånas annat än mot qvitto och för militära ändamål. -- De vid Sjökarteverket kommenderade officerarna få i allmänhet något högre löneförmåner än öfriga sjöofficerare inom samma grad. L. H.