Sjökonung

Sjökonung var den gamla nordiska benämningen på anföraren för en vikingaflotta. Med någon öfverdrift säges det, att endast den var en sann sjökonung, som aldrig lät tälta å skeppen och aldrig sof under sotad ås. En dylik till lidelse öfvergången kärlek till hafvet förekom väl äfven då, men lär väl ej hafva varit alltför vanlig. Mycket ovisst är deremot, om sjökonungs namn tillades andra än dem, som genom kunglig börd voro dertill berättigade. Dessa synas åter hafva burit konunganamn, ehvad de egde land och rike eller icke. En mängd dylika norska konungar torde tagit sin tillflykt ut på hafvet, när de genom Norges förening till ett helt blifvit förjagade från sina fylken. En del sjökonungar satte sig ned vid näs eller uddar på de kuster, der de ville härja, och nämndes deraf näskonungar. Andra åter buro namn af härkonungar, då de i spetsen för stora härar ofta trängde djupt in i landet, vare sig blott för att plundra eller för att taga sig riken. E. Sn.