Skål. 1. Byggnadsk., hall, stuga. Se Bostad, sp. 943. -- 2. Sjöv., ett på längden urhålkadt trästycke eller en böjd plåtremsa, som till förstärkning fastspikas l. surras till ett klent l. bräckt rundhult. En dylik förstärkning kallas skalning, och det spjelkade rundhultet säges vara skåladt. Sjelfva surrningen, som pålägges ungefär på samma sätt som en tagling, kallas santering. För att skydda vissa delar af riggen för nötning, påläggas smärre skålar, hvilka på handelsfartyg äfven benämnas lattor. R. N.