Sköldlöss, Coccidae, zool., en familj tillhörande ordn. Hemiptera (se d. o.) bland insekterna. Hannarna äro försedda med två hinnaktiga vingpar, af hvilka det bakersta dock vanligen är rudimentärt; de sakna stickborst och snabel
samt intaga ej någon föda (fig. A). Honorna äro mycket större, hafva en sköldlik kropp, hvilken stundom t. o. m. är osymmetrisk och utan tydlig segmentering, och sakna vingar (fig. B). Med sin långa snabel suger honan sig fast på bark, blad o. d., lägger äggen under sig i ett segt, hvitt ludd och förblir efter döden sittande öfver dem såsom en skyddande sköld. Hos samtliga slägten (Asptdiotus, Lecanium) utvecklas äggen utan föregången befruktning. I olikhet med honorna och i motsats till hvad som är förhållandet hos alla öfriga Hemiptera, undergå hannarna en fullständig förvandling, i det hanlarven, som är lik honlarven, suger sig fast och växer liksom denne, men sedan erhåller en kokong och förvandlar sig inom denna till en hvilande puppa, ur hvilken slutligen den bevingade hannen framkommer. De flesta sköldlössen tillhöra varmare land, men ett stort antal har med tropiska växter blifvit importeradt till Sverige. Många anställa stor skada i våra drifhus, andra hafva sedan gammalt haft framstående industriel betydelse. Sålunda har en art, Coccus cacti (hannen blodröd med mjölkhvita vingar, 1,5 mm. lång; honan likaledes blodröd, men öfverdragen med hvitt puder, äggformig, 2,2 mm.), länge användts till beredning af karmin, karminlack och nästan alla purpurfärger. Denna art, som varit känd sedan 1526, är ursprungligen hemma i Mejico och lefver på Opuntia-arter, men har derifrån blifvit öfverförd till andra trakter (Guadeloupe, San Domingo, Kanariska öarna, Java, Algeriet, Cadix). Den trifves ock i våra växthus. En annan anmärkningsvärd art är C. manniparus (honan elliptisk, vaxgul, med hvita ullhårsknippen, 2--4 mm. lång; hannen ännu ej känd), som lefver i trakten af berget Sinai, på Tamarix mannifera, och åstadkommer genom sitt styng framträdandet af en i luften hastigt hårdnande, till smak och färg honingsliknande manna, hvilken insamlas af beduinerna och tjenar som föda. En tredje art, C. lacca, lacca-lusen, gummilack-sköldlusen, lefver i Ostindien på Ficus religiosa, F. indica och Butea frondosa samt åstadkommer ett lackämne, som efter den olika form, under hvilken det kommer i handeln, benämnes sjellack, stocklack eller gummilacka. Till ett närstående slägte hör kermes-sköldlusen, Lecanium ilicis, hvars hona är klotrund, stor som en ärta och till färgen blåaktig samt lefver i Sydeuropa på grenarna af Quercus coccifera. Detta djur gifver efter behandling med ättika en röd färg, med hvilken greker och turkar färga sina hufvudbonader. Honorna af slägtet Aspidiotus utmärka sig derigenom att de betäcka sig med en äggformig, orörlig sköld, bildad genom afsöndradt vax. De påträffas ofta i växthus, på rosor, oleandrar, akacior, palmer m. fl. Jfr Konsjonell. L-e.