Sida 702
Skärsnultra ...
från senare tider deremot är den vanligen vågrät, med hjelmen öfver den öfre kanten. Med afseende på formen är skölden rund, oval (italiensk sköld), hjertformig, rutformig, trekantig, afrundad i nedre kanten, med eller utan spets (fransk sköld och spansk sköld) eller försedd med urhålkning på den ena eller bägge sidorna (tysk sköld) m. m. Se Fransk sköld, Hjertformig sköld o. s. v. Om sköldens färger se Heraldiska färger. Sköldens yta benämnes fält och kan genom regelmässigt dragna linier, s. k. skuror, delas i flere mindre fält, af hvilka det mellersta i öfversta fältraden kallas sköldhufvud och det mellersta i nedersta fältraden kallas sköldfot. Figurer, som finnas utmärkta på ett sådant fält, kallas sköldemärken eller vapenbilder samt äro af de mångfaldigaste slag. 1. H. W. W. 2. R. N.
Sköldbagg-slägtet, Cassida, zool., skalbagg-slägte, tillhörande underordn. Cryptopentanura (jfr Skalbaggar). Alla dithörande arter äro små och metallglänsande samt igenkännas lätt derpå att den halfcirkelformigt halsskölden äfvensom täckvingarna hafva utplattade sidokanter. Kroppen är oval, sköldlik, buksidan platt. I Europa förekomma omkr. 50 arter, som alla äro växtätande. L--e.
Sköldberg. 1. Sven Erik S., gynekolog, född i Knista i Nerike d. 26 Nov. 1806, studerade i Upsala, der han aflade medicine licentiatexamen 1832 och promoverades till medicine doktor 1835. Han utnämndes 1840 till provinsialläkare i Jönköping, företog flere utländska studieresor och förvaltade ett medicinalrådsämbete 1863--64, då han tog afsked och bosatte sig på sin egendom Hesslö i Södermanland. Död 1884. S. var den förste, som i Sverige gjorde behandling af fruntimmerssjukdomar till en specialitet, och han egde på detta område en betydande praktik. Utom uppsatser i »Hygiea» författade han: Om Chorean inom Jönköpings län och det deraf uppkomna religiösa svärmeriet (1843), Lifmodersjukdomar (1857), om Sårades vård i fält (1864) m. m. -- 2. Sven S., gynekolog, den förres son, född i Jönköping d. 30 Nov. 1838, blef student i Upsala 1856, medicine licentiat 1864 och medicine doktor 1867 samt kallades s. å. till docent i gynekologi vid Karolinska institutet. Han utöfvade derefter en vidsträckt och betydelsefull verksamhet som fruntimmersläkare samt var tillika en genom grundliga kunskaper och sjelfständig uppfattning framstående lärare såväl på sin poliklinik som vid de fria föreläsningskurser han anordnat. S. afled i Stockholm redan d. 22 Okt. 1872. Han författade ett värdefullt arbete Om ovariotomiens tidigare historia i England och Amerika och operationens nuvarande ståndpunkt (1867) samt flere smärre uppsatser.
Sköldborrar. Se Sjöborrar.
Sköldbrosk. Se Larynx.
Sköldebrand. Se Skjöldebrand.
Sköldebref, skriftligt dokument, hvarigenom en adlig värdighet meddelas och den nyutnämnde adelsmannens (friherrens, grefvens o. s. v.) heraldiska vapen närmare bestämmes. Det äldsta behåll varande svenska sköldebrefvet utfärdades för Tord Sandersson år 1431, af konung Erik XIII. Sköldebref utfärdades endast af regenter, hvaremot frälsebref utan föreskrifna vapen utdelades äfven af höfvitsmän, provinsståthållare o. d.
Sköldemärke, herald. Se Sköld.
Sköldigel, Clypeaster, zool. Se Tagghudingar.
Sköldinge. Se Skyllinge.
Sköldkant. Se Bord, herald.
Sköldknektar. Efter nederlagen i Livland, särskildt efter förlusten af slaget vid Kirkholm, utlofvade Karl IX, att alla ryttare och knektar, som godvilligt läto bruka sig derstädes, skulle erhålla ständig frälsefrihet på de gårdar, som de egde eller kunde förvärfva af kronan, äfvensom gemensamt sköldemärke för sig och efterkommande, hvilket, så snart någon utmärkt sig för tapperhet, skulle få utbytas mot eget vapen med åtföljande frälse och privilegier. Högst få ryttare och endast några hundratal knektar, hvilka kallades sköldknektar, anmälde sig, fastän våld användes att förmå dem dertill, och snart föll hela saken i glömska. C. O. N.
Sköldkörteln, Glandula thyreoidea, anat., en på halsen vid luftstrupen och delvis mot sköldbroskets sidor belägen, hård, knottrig körtel, som består af två långs ovala, utåt konvexa, inåt konkava sidohalfvor, hvilka nedtill och framför de öfversta luftstrupsringarna äro sammanbundna med ett smalare, tunnare stycke. Körteln, som till storlek och utsträckning är olika hos olika individer, saknar utförsgång och består af en samling rundade, innantill epitelklädda blåsor, som innehålla en klibbig, gelatinös, rätt ofta kolloid substans. Detta organs betydelse är okänd. En ej sällan deri uppträdande sjuklig förändring kallas goître. Jfr Struma. G. v. D.
Sköldlöss, Coccidae, zool., en familj tillhörande ordn. Hemiptera (se d. o.) bland insekterna. Hannarna äro försedda med två hinnaktiga vingpar, af hvilka det bakersta dock vanligen är rudimentärt; de sakna stickborst och snabel
samt intaga ej någon föda (fig. A). Honorna äro mycket större, hafva en sköldlik kropp, hvilken stundom t. o. m. är osymmetrisk och utan tydlig segmentering, och sakna vingar (fig. B). Med sin långa snabel suger honan sig fast
Källa: Project Runeberg ·
