Skötning

Skötning (Medeltidslat. scotatio), jur., en i äldre svensk rätt förekommande form vid öfverlåtande af eganderätt till jord. Benämningen förklaras deraf att vid skötningen det tillgick så, att öfverlåtaren lade något jord af den egendom, som föryttrades, i förvärfvarens sköte (i en flik af hans kappa, som af öfriga närvarande hölls utbredd), hvarefter förvärfvaren tog till sig den i fliken af kappan nedlagda jorden. Skötningen var sålunda en symbolisk tradition. Denna form, som tidigast synes haft sin egentliga användning vid gåfva af fast egendom, förekommer senare mycket ofta äfven vid försäljning och pantsättning af sådan egendom. För öfrigt ar att anmärka, att ordet skötning finnes användt äfven för att beteckna sjelfva den jord, som på sådant sätt öfverläts. I. L.