Skyldskap

Skyldskap l. slägtskap, jur., kallas den förbindelse mellan personer, som beror af gemensamhet i börd eller härstamning, och omfattar såväl den, från hvilken vissa andra härstamma, som äfven alla dem, som utgöra hans afkomlingar. De personer, som äro i sådan förbindelse med hvarandra, kallas skyldemän. Skyldskapen mellan tvänne slägtmedlemmar är rätt upp- och nedstigande, då den ene härstammar från den andre, vare sig omedelbart eller genom en eller flere såsom mellanled, och sidoskyldskap, då de båda leda sitt ursprung från en gemensam stamfader eller stammoder. Skyldskapen är äkta, då ej blott de båda slägtmedlemmarna, som äro i fråga, utan äfven alla mellanleden äro af äkta börd, oafsedt huru det i detta afseende förhåller sig med den, som står i stammen eller utgör stam för dem båda. Oäkta åter är skyldskapen, då någondera af de två eller ett mellanled är af oäkta börd, dervid jämväl frånsedt beskaffenheten af börden för personen i stammen. Oäkta skyldskap ger i allmänhet mindre rätt till arf än äkta. Sidoskyldskapen är antingen helskyldskap, då de med hvarandra skylde hafva båda gemensam stamfader och stammoder, eller halfskyldskap, då de hafva blott gemensam stamfader eller stammoder. Om en person såsom arflåtare lemnar efter sig både helskylda och halfskylda, få dessa väl i allmänhet tillsammans ärfva honom, om de äro i lika nära skyldskap till honom, men de halfskylda, i fall de tillika äro i slägtskap med de helskylda, blott i den del, som vid arfvets förande genom de förut bortfallne mellanleden skulle falla på den för dem och de helskylde gemensamma stamfadern eller stammodern. E. V. N.