Slamma, geol., afskilja, med tillhjelp af vatten, de inom en olikkornig blandning af pulverformiga ämnen (grus, sand och lera) befintliga kornen eller partiklarna så, att alla korn af en viss storlek komma tillsammans for sig, skilda från andra kornstorlekar. Sjelfva förloppet vid ett sådant afskiljande kallas slamning eller slamningsprocess. -- I naturen försiggår slamning i stor skala nästan vid hvarje elf och flod samt vid hafskusterna. De förra rycka med sig material från berg- och jordlager, som af dem genomlöpas, och medföra dervid finare och finare uppslammade partiklar ju lägre och jemnare trakter de närmare utloppet nalkas och ju mera således strömhastigheten minskas. Det fruktbara s. k. nilslammet, hvilket vid Nilens öfversvämningar lägger sig såsom ett tunnt täcke öfver det flacka landet på flodens sidor, utgöres af stoftfina jordoch lerpartiklar, som varit uppslammade i och medförts af flodvattnet från aflägsna trakter. -- Då vågorna vid hafskusten vräka mot land och dervid småningom nedbryta och söndersmula äfven fasta klippor, eller ännu mera der de finna blott lösa jordeller gruslager att göra sina anfall emot, blifva de olika partiklarna sorterade efter sin storlek; grus och stenar uppläggas till ofta terrassformiga vallar vid stranden, den finare sanden slammas längre ut och bildar en flack jämn strandbotten, hvaremot de stoftfina lerpartiklarna, som hålla sig längst sväfvande i vattnet, föras med detta långt ut ifrån land och först småningom på djupare vatten afsätta sig till nybildade lager af lera.
I mindre skala kan man för vetenskapligt ändamål afskilja de olika kornstorlekarna hos en jordart och derigenom bestämma qvantiteten grus, sand och lera m. m., hvaraf den är sammansatt. Detta sker medelst s. k. slamningsapparater, hvilkas konstruktion grundar sig dels derpå att olika stora jordpartiklar behöfva olika tidsmått för att i vatten sjunka ett visst djup, dels på den skilnad i strömhastighet, som korn af olika storlek förutsätta för att hållas sväfvande eller uppslammade i vattnet. E. E.