Slut l. slutande, log., den tankeform, då ett begrepp närmare bestämmes genom sitt förhållande till ett annat begrepp (= ett omdöme tänkes i förhållande af grund eller följd till ett annat omdöme). Omedelbart slutande är omedelbart omdömesförhållande (se Omdöme ), och medelbart slutande är slutledning (se d. o.).
Limitativ (af Lat. limitare, begränsa), begränsande, inskränkande. -- Limitativt omdöme kallas i logiken ett omdöme, hv… Apodiktisk (af Grek. apodeiknýnai, uppvisa, bevisa), log., otvifvelaktig, obestridligt viss. Ett omdöme, i hvilket predi… Disjunktiv (af Lat. disjungere, skilja), åtskiljande, oförenlig. -- Disjunktiv konjunktion, gramm., en koordinerande kon… Modus Lat., plur. modi, mått, sätt. 1. Filos., den konkreta bestämdhet eller form, i hvilken någonting framträder. … Subkonträra omdömen log., kallas sådana partikulära omdömen, som hafva motsatt qvalitet, samma predikat och till utseendet samma … Objekt (af Lat. objectum, något, som är beläget midt emot), föremål (för en verksamhet). 1. Filos., innehållet i ett… Episyllogism (af Grek. epi, efter, och syllogismos, slutledning) är en länk i en slutkedja eller sammansatt slutledning (p… Objektiv (se Objekt). 1. Filos., som är eller hänför sig till ett objekt, betraktadt ur innehållets, ej ur den uppfatt…
Alla artiklar i ämnet →