Sockerbeta

Sockerbeta, hvitbeta l. foderbeta, bot. tekn., benämnas afarter af Beta vulgaris L. och B. maritima L. (se Beta, bot.). Sockerbetan anses vara en icke röd varietet af den vanliga rödbetan. Den har roten hvitaktig, kägellik eller cylindrisk, ofta äfven rofformig. Örtståndet är ljusgrönt och bladskaften mycket tjocka. Under senare årtionden har odlingen af denna växt fått en vidsträckt utbredning i mellersta Europa, i synnerhet i Tyskland och Frankrike. Hvitbetan trifves väl äfven i Skåne, men odlingsförsök i mellersta Sverige hafva gifvit dåligt utbyte, emedan sockerhalten i den odlade betan blef för ringa, för att sockerberedning ur henne skulle löna sig. Hvitbetan fordrar mycket djup och näringsrik samt väl redd jord. Å sådan jord kan betan af B. maritima innehålla 11--13 proc. rörsocker, och man kan tillgodogöra omkr. 8--9 proc. Sockerhalten kan under ogynsamma klimatiska förhållanden gå ned till under 1/10 proc. I sådana fall kunna betorna användas endast till boskapsutfodring. Hvitbetssockret är i nat. tillstånd identiskt med rörsocker ur Saccharum officinarum L., de varma landens sockerrör. O. T. S.