Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Soimisation

Ämne: Musikteori och musikterminologi · Musik och italienska lånord

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 15 (1891), sp. 57–58 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Soimisation, den metod att inlära de musikaliska intervallen, som tillskrifvas Guido från Arezzo, och som indelar tonsystemet i tre sextoniga skalor eller »hexakord», hvari de sex tonerna benämnas ut re mi fa sol la, efter begynnelsestafvelserna i följande verser till den helige Johannes: »Ut queant laxis resonare fibris mira gestorum famuli tuorum, solve polluti labii reatum, sancte Johannes.» Hexakorden grepo in i hvarandra och började på f, g och c. Så snart melodien öfversteg sex toner, måste man öfvergå in i ett nytt hexakord, och vid denna öfvergång eller »mutation» förändrade tonerna sitt namn i enlighet med sin ställning i det nya hexakordet, hvarjämte vid öfvergången från första hexakordet till de andra tonen b förvandlades till h och vice versa (jfr Hexakord och Mutation). Systemet tydliggjordes derigenom att man uppskref tonernas namn på lederna af en tecknad hand (»Guidoniska handen»). Senare variationer af solmisation äro bobisation, bebisation och damenisation. I 17:de årh. förlorade metoden alltmer sin brukbarhet, ehuru Italien och Frankrike bibehållit dess namn på skalans toner, hvarvid såsom namn på sjunde tonen tillades stafvelsen si, bildad af begynnelsebokstäfverna i »Sancte Johannes». A. L.