Specksten

Specksten, steatit, miner., en tät talk eller ett vattenhaltigt talkjordssilikat, som lätt kan täljas, skäras och sågas. Färgen är hvit, grönaktig, grå, för känseln är den fet, häftar ej vid tungan. Hårdhet = 1,5; egentl. v. = 2,6--2,8. Specksten förekommer derb och insprängd såsom njurformiga partier i kornig kalk, dolomit, serpentin, glimmerskiffer och granit. De ofta förekommande psevdomorfoserna häntyda på två slag af bildning. De, som uppstått af salit och strålsten, äro omvandlingspsevdomorfoser, de efter qvarts och dolomit anses deremot vara förträngningspsevdomorfoser (se Psevdomorfoser). Specksten begagnas till förfärdigande af grytor, vattenledningsrör, till maskinsmörja och smink, till teckning på trä, glas, tyger och metaller och såsom eldfast material för gasbrännare. De kinesiska skulpturerna, hvilkas material blifvit kalladt bildsten, agalmatolit, pagodit, bestå till stor del af specksten. Förekommer vid Briançon i Frankrike, i Göpfersgrün i Baiern, i Massachusetts i Nord-Amerika. Ant. Sj.