Speier

Speier l. Speyer (Lat. Spira). 1. Fordom ett tyskt riksomedelbart biskopsstift, ett af de äldsta i Tyskland, mellan Kurpfalz, Baden, Elsass och grefsk. Leiningen, omfattade 1,540 qvkm på ömse sidor om Rhen. Genom freden i Lunéville (1801) kom den på venstra Rhenstranden belägna delen till Frankrike, men afträddes 1815 till Bajern, och den öfriga delen införlifvades 1803 med Baden. Biskopens residens var Bruchsal. Se Remling, »Geschichte der bischöfe zu Speier» (1852--54). -- 2. Stad och hufvudort i bajerska regeringsområdet Pfalz, vid Speierbachs utflöde i Rhen och vid flere jernvägslinier. 16,228 innev. (1885). Säte för en katolsk biskop och ett protestantiskt konsistorium. Bland sevärda byggnader märkes företrädesvis domkyrkan, uppförd af röd sandsten 1030--61, i rundbågsstil med fyra torn, till en längd af 138 m., största bredd 57 och tornhöjd 72 m. Dess inre smyckas af praktfulla fresker, utförda af Schraudolph 1845--54. I försalen stå sedan 1858 statyer af åtta tyska kejsare, hvilkas grafvårdar befinna sig i ett af koren: Konrad II, Henrik III, Henrik IV och Henrik V, Filip af Schwaben, Rudolf af Habsburg, Adolf af Nassau och Albrekt I. Domkyrkan härjades af eldsvådor 1159, 1289 och 1540, blef till större delen nedbränd af fransmännen 1689 och återuppbyggdes först 1772--78, demolerades ånyo af fransmännen 1794 och förvandlades till ett hömagasin samt återställdes i sitt förra skick ej förr än 1846--58 (delvis redan 1822). Af arkitektoniska minnesmärken finnas dessutom bl. a. en gammal stadsport och ruiner efter det kejserliga palatset (»Retscher»). Bland inrättningar må särskildt nämnas ett dominikankloster med skola och pensionat äfvensom ett prestseminarium. Staden, en af de äldsta vid Rhen (romarnas Augusta Nemetum l. Nemeta, gallernas Noviomagus), eröfrades och befästes af romarna år 30 f. Kr., förstördes åtskilliga gånger af alemannerna i slutet af 3:dje och början af 4:de årh. samt ödelades af vandaler och hunner i 5:te årh. 1294 upphöjdes den till fri riksstad. Från 1527 till 1689 var den med få afbrott säte för den s. k. rikskammarrätten (som derefter flyttades till Wetzlar), och under samma tid höllos der åtskilliga riksdagar, bl. a. den märkliga af år 1529, då de protestantiska ständerna afgåfvo sin »protest». 1689 blef hela staden af fransmännen förvandlad till en askhög och fästningsverken nästan i grund förstörda. För öfrigt har staden ofta lidit under de många krig, hvaraf Tyskland i senare tider varit hemsökt. 1801--14, då den jämte stiftet var fransk besittning, utgjorde den hufvudort i ett franskt departement. Se Weiss, »Geschichte der stadt Speier» (1876).