Spenat

Spenat, äldre form spinat, Spinacia oleracea L., bot., tekn., tillhör nat. fam. Chenopodiaceae Dum., kl. Dioecia L. Hanblommornas kalk är 5-klufven och honblommornas 4-klufven. Den senare är uppblåst rörformig och tillhårdnad omkring det enfröiga fruktämnet samt slutligen bildande en kantig eller tornbärande »fruktkalk», hvilken hela bildning är hvad som i handeln kallas »spenatfrö». Den vanliga spenaten härstammar från Arabien och odias numera allmänt i köksträdgårdarna för bladens skull, hvilka anrättas stufvade och förtäras till ägg, kött, lax, o. s. v. Af spenaten odlas flere varieteter hänförliga till 2 hufvudformer. »Taggspenat» (Sp. spinosa Moench) l. den vanligaste formen med tornbärande frukter (»frön») samt smärre, ljusgröna, pillika blad, och »rundbladig» l. »rundfröig» spenat (Sp. inermis Moench, Sp. glabra Mill.), hvars blad äro större och rundade samt »fröna» obeväpnade, runda. Af de odlade varieteterna anses Gaudryspenat vara den förnämsta. Spenatfrö sås tidigt på våren, så snart snön gått bort, å väl gödslade sängar, och sås sedan hvarannan vecka under hela sommaren till början af September. Man brukar äfven så spenat å de tilltrampade smala gångarna mellan ärtoch bönsängar. Så snart spenaten »går i frö», d. v. s. skjuter upp stjelk med blomsamlingar i bladvecken, äro bladen icke längre användbara till stufning; derför måste förnyade sådder ske, för att man ständigt må hafva tillgång på de mjälla »rotbladen». -- Jfr Chenopodiaceae och Tetragonia. -- Svensk spenat är ett namn på Blitum bonus Henricus. Se Blitum. O. T. S.