Sida 114
Spekulation ...
i allmänhet tjenade som mönster, var den italienska tarok-leken, som bestod af 78 kort, delade i 4 sviter med nummerkort och 22 kort med figurer. För att skilja de fyra sviterna användes urspr. färgerna hvitt, rödt, blått och svart samt bilderna bägare, svärd, mynt och käpp, hvilka i Tyskland förändrades till hjerta, bjellra, ollon och blad samt i Frankrike till hjerta, pik, ruta och klöfverblad, motsvarande de svenska hjerter, spader, ruter och klöfver. Man har velat göra dessa tecken till symboler för de fyra stånden: prester, adel, borgare och bönder. Bland märkliga kortlekar må nämnas de första franska korten, som omkr. 1392 i guld och färger utfördes för den vansinnige konung Karl VI. Det ännu till 52 kort fastställda antalet i en lek förekommer först 1440, och samtidigt infördes i Frankrike damen, i stället för ryttaren, bland rangkorten, som dittills varit kung, ryttare och knekt, och hvilka tid efter annan erhöllo olika namn, hemtade från bibeln eller från antikens historia eller från riddareromanerna. Derigenom att man vid spelkortsfabrikationen, från att begagna sig af sjabloner, fann på att nyttja aftryck af skurna träplattor, blef denna tillverkning af vigt för boktryckarekonstens utveckling. Ända från 15:de årh. hafva korten äfven användts till humoristiska eller ohöljdt obscena framställningar och till politiska karrikatyrer. Till kort af det senare slaget hör en i Leipzig 1798 förfärdigad lek, i hvilken de fyra kungarnas ansigten äro vrångbilder af Robespierre, Danton, Marat och Mirabeau. Denna lek är dessutom märklig derför att den är den första, som framvisar dubbelhufvud, d. v. s. två bröstbilder, hvilka stöta tillsammans på midten af kortet. På de s. k. skandinaviska spelkorten, som utgåfvos i början på 1870-talet, buro rangkorten medlemmars af de nordiska konungahusen anletsdrag. Medelpunkten för spelkortsindustrien var i början Nürnberg, sedan Amsterdam. Numera komma de elegantaste korten från London, Paris och Wien. I Sverige finnas tvänne fabriker, en i Stockholm (firman A. Boman) och en i Norrköping (Litografiska aktiebolaget). För hvarje lek skattas till staten 75 öre, hvaraf en del går till Allmänna barnhuset.
Spelkrans, skeppsb. Se dels Bråspel, fig. 2 c, dels Gångspel, fig.
Spelnock, skeppsb. Se Bråspel.
Spelpallring och spelpivå. Se Gångspel.
Spelpost, skeppsb. Se Bråspel.
Spelstock, skeppsb. Se Bråspel.
Spelt, ett slags hvete. Se Hvete.
Spelventil. Se Orgel.
Spelvik, socken i Södermanlands län, Rönö härad. Areal 1,237 har. 317 innev. (1889). Annex till Ludgo, Strengnäs stift, Nyköpings Östra kontrakt.
Spenat, äldre form spinat, Spinacia oleracea L., bot., tekn., tillhör nat. fam. Chenopodiaceae Dum., kl. Dioecia L. Hanblommornas kalk är 5-klufven och honblommornas 4-klufven. Den senare är uppblåst rörformig och tillhårdnad omkring det enfröiga fruktämnet samt slutligen bildande en kantig eller tornbärande »fruktkalk», hvilken hela bildning är hvad som i handeln kallas »spenatfrö». Den vanliga spenaten härstammar från Arabien och odias numera allmänt i köksträdgårdarna för bladens skull, hvilka anrättas stufvade och förtäras till ägg, kött, lax, o. s. v. Af spenaten odlas flere varieteter hänförliga till 2 hufvudformer. »Taggspenat» (Sp. spinosa Moench) l. den vanligaste formen med tornbärande frukter (»frön») samt smärre, ljusgröna, pillika blad, och »rundbladig» l. »rundfröig» spenat (Sp. inermis Moench, Sp. glabra Mill.), hvars blad äro större och rundade samt »fröna» obeväpnade, runda. Af de odlade varieteterna anses Gaudryspenat vara den förnämsta. Spenatfrö sås tidigt på våren, så snart snön gått bort, å väl gödslade sängar, och sås sedan hvarannan vecka under hela sommaren till början af September. Man brukar äfven så spenat å de tilltrampade smala gångarna mellan ärtoch bönsängar. Så snart spenaten »går i frö», d. v. s. skjuter upp stjelk med blomsamlingar i bladvecken, äro bladen icke längre användbara till stufning; derför måste förnyade sådder ske, för att man ständigt må hafva tillgång på de mjälla »rotbladen». -- Jfr Chenopodiaceae och Tetragonia. -- Svensk spenat är ett namn på Blitum bonus Henricus. Se Blitum. O. T. S.
Spence-metall, ett nyare slags metall-legering, som framställes genom sammansmältning af föreningar af jern, zink och bly med svafvel, och som utmärker sig för stor seghet och ringa värmeledningsförmåga. Färgen är mörkgrå, egentliga vigten 3,4 och smältpunkten ungefär 160°. Liksom vatten och vismut utvidgar sig denna metall vid stelnandet och utfyller derför skarpt alla formens fördjupningar. Den har en synnerligt stor motståndsförmåga mot inverkan af syror, alkalier och atmosferilier. I England har legeringen fått stor användning vid förbindning af gas- och vattenledningsrör samt såsom skyddsmedel omkring de senare emot köldens inverkan.
Spencer. 1. George John, andre earl of S., engelsk bibliofil, född 1758, var förste amiralitetslord 1794--1801 samt bildade, dels på sitt gods Althorp i Northampton, dels i London, ett af de största och värdefullaste privatbibliotek i Europa äfvensom en rikhaltig tafvelsamling. Död 1834. -- 2. John Charles S., tredje earl of S., mest bekant under namnet lord Althorp, den förres son, föddes i London d. 30 Maj 1782. Medlem af underhuset sedan 1804 och skattkammarlord sedan 1806, gjorde han sig bekant som en af whigpartiets mera betydande talare. Efter 1819 uppträdde han i flere vigtiga finansiella frågor samt blef 1830, i Greys ministèr, skattkammarekansler och föredragande i underhuset, der han särskildt med outtröttlig energi arbetade för parlamentsreformens genomdrifvande. Genom ordning och klok sparsamhet åstadkom han tillika flere förbättringar i finanserna. Men redan 1834, då han efter sin faders död förflyttats till öfverhuset och den Greyska ministèren störtats på grund af hans förslag till irländsk kyrkolag,
Källa: Project Runeberg ·
