Sida 258
Stephanus Laurentii ...
ekonomi. Han dog, troligen sinnesrubbad, i Lyon 1598. Se A. A. Rénouard, »Annales de l'imprimerie des Estienne» (2:dra uppl. 1843), A. F. Didot, »Nouvelle biographie générale» (bd 16. 1856) m. fl.
Stephanus Laurentii, franciskanmunk, teologie doktor, bördig från Finland, utsågs 1478 i Lund till föreståndare (minister provincialis) för franciskanordens kloster i provinsen »Dacien», som omfattade Danmark, Norge, Sverige och Finland. I styrelsen af sin orden tyckes han hafva utvecklat mycken kraft och duglighet. Han dog 1496 i danska staden Viborg, men hade redan 1493 en efterträdare i ämbetet. Han är begrafven i Kökars kloster på Åland. A. G. F.
Stephen [stiven], Leslie, engelsk skriftställare, född i Kensington 1832, redigerade »Cornhill Magazine» 1871--82 och öfvertog derefter ledningen af det stora verket »Dictionary of national biography». För öfrigt har han författat Hours in a library (1874--79; 3 serier), History of english thought in the 18:th century (1876), karakteristiker öfver Johnson, Pope och Swift i »English men of letters», The life of Henry Fawcett (1885) m. m.
Stephens [stivens], George, nordisk språkforskare, född d. 13 Dec. 1813 i Liverpool, engelsk prestson, egnade sig tidigt åt fornforskning och språkvetenskap och bosatte sig 1834 i Stockholm, der han slog sig på studiet af den gammalsvenska literaturen. S. var 1843 en bland stiftarna af »Svenska fornskriftsällskapet» samt utgaf tillsammans med Hyltén-Cavallius »Svenska folksagor och äfventyr» (1844--49) och »Sveriges hist. och polit. visor» (1853) äfvensom «Herr Ivan Lejonriddaren» med en mycket lärd inledning (1845--49) och »Ett fornsvenskt legendarium» (3 bd, 1847--58; fortsättning 1865--74 af F. A. Dahlgren). S. blef 1851 lektor (1855 med titeln professor) i engelska språket och literaturen vid Köpenhamns universitet och utvecklade der stor verksamhet dels genom utgifvandet af fornengelska dikter, dels genom författande af bref och afhandlingar till engelska tidningar och tidskrifter. Men i synnerhet förvärfvade han sig stor ryktbarhet genom sitt monumentala verk The old northern runic monuments of Scandinavia and England (3 bd, 1866--84), som kraft en utomordentlig arbetskraft och stora omkostnader, och som på ett tillfredsställande sätt skildrar alla inskrifter med de s. k. »gamla runorna» både i de nordiska landen och i England, såväl på fasta minnesmärken som på alla slags lösören. (En förkortad upplaga utkom 1884.) S. har med stor ihärdighet och glödande hänförelse häfdat den läran, att det engelska folket närmast är af nordisk börd och att det gammalengelska språket må räknas till de nordiska språken, hvarför han också kämpar för nordens politiska enhet i nära förbund med England. S:s tydningar af runinskrifterna framkallade en häftig polemik med L. F. A. Wimmer (1867--68), och senare uttalade han sig icke mindre skarpt mot S. Bugges »Studier över de nordiske gudeog heltesagns oprindelse» (1883--89). S. blef 1877 hedersdoktor i Upsala. Han är för öfrigt egare till en stor och ypperlig samling böcker, fornsaker och mynt samt har varit mycket verksam för studiet af de nordiska dialekterna. E. Ebg.
Stephens [stivens], James, irländsk revolutionsman, född omkr. 1820, organiserade från 1858 den revolutionära rörelsen i Irland och blef 1863, på en kongress i Chicago, utsedd till den feniska republikens hufvudman. 1865, under förberedelserna till en allmän resning, fängslades S., men lyckades snart undkomma. Från Amerika ledde han derefter det misslyckade upproret år 1867 samt vistades sedermera i Paris, hvarifrån han förvisades 1886 på britiska regeringens uppmaning.
Stephensen. 1. Olaf S., f. 1731, d. 1812, var sedan 1770 amtman och 1790--1803 stiftsamtman på Island. Utom mindre ekonomiska afhandlingar om fiske, kreatursafvel m. m. skref han Kort underretning om den islandske handels förelse 874--1788 (1798). -- 2. Magnus S., den föregåendes son, f. 1762, blef 1789 lagman på Island och 1800 justitiarius vid dess nya landsoverret. Död 1833 som konferensråd. S. verkade outtröttligt för förbättringar i förvaltningen och utvidgad handelsfrihet. Han skref bl. a. Island i det 18:de-aarh. (1806 på isländska, 1808 på danska). Se vidare Isländska språket och literaturen, sp. 866. E. Ebg.
Stephenson [stivensen]. 1. George S., berömd engelsk ingeniör, jernbaneväsendets egentliga grundläggare, var son af en eldare ock föddes d. 9 Juni 1781 i Wylam, nära Newcastle. Redan under det han arbetade som maskinist vid en kolgrufva ådagalade han sin mekaniska begåfning genom att verkställa förbättringar på pumpinrättningen. Först vid 18 års ålder lärde han att läsa och blef 1812 anställd som mekanikus vid lord Ravensworths kolgrufvor i Killingworth, der han 1814 konstruerade ett lokomotiv, afsedt att trafikera en spårväg. 1815 uppfann han samtidigt med sir Humphry Davy en säkerhetslampa för grufarbetare, för hvilken han erhöll en subskriberad belöning af 1,000 pd. 1822--25 byggde han mellan Stockton och Darlington den första egentliga jernväg med släta skenor, hvilka man dittills icke användt af fruktan för bristande adhesionskraft. Kort derefter erhöll han äfven i uppdrag att bygga Liverpool--Manchesterbanan, som öppnades 1830, och då man föregående år utlyst en täflan för att erhålla en mera snabbgående maskin, vanns priset af S. Genom att använda en med flere rör försedd ångpanna och med ett blåsrör framkalla starkare drag i maskinen dref han sitt lokomotiv, »the Rocket», vid profturen till en hastighet af omkr. 46 km. i timmen, hvilket då ansågs oerhördt (jfr dock härom Ericsson, John, sp. 677). Denna tilldragelse blef af epokgörande betydelse i mekanikens historia och kan betraktas som inledningen till jernvägarnas utveckling. I förening med M. Pease anlade S. sedermera en maskinverkstad i Newcastle, från hvilken lokomotiv levererades till flere europeiska land och till Amerika. Efter att hafva samlat en betydande förmögenhet tillbragte S. de sista åren af sitt
Källa: Project Runeberg ·
