Sida 792
Tenedos, en liten, bergig, men fruktbar, fordom af eoliska greker bebodd ö, utanför kusten af det forna landskapet Troas på Mindre Asiens nordvestra hörn
Temrjuk, rysk hamn, stad i Kubanska provinsen i Kaukasus, på norra stranden af halfön Taman, vid den kanal, som förenar Achtanisovskij-sjön med T.-viken. Omkr. 10,000 innev.
Temudjin. Se Djingiskan.
Tenacitet (Lat. tenacitas), fys., absolut hållfasthet l. hållfasthet mot sträckning. Se Hållfasthet.
Tenakel (Lat. tenaculum, af tenere, hålla). 1. Boktryckaret., en träribba, å hvilken manuskriptet (medelst en träklyka, »divisorn») fasthålles under sättningen. Tenakeln utlöper nedtill i en kloss med en jernspets, som fastsättes i kasten. -- 2. Kirurg., en skaftad, böjd nål, med hvilken man vid operationer fattade afskurna, blödande kärl för att underbinda dem, isolerade från omgifvande väfnad. Instrumentet är nu nästan ur bruk och ersättes af arterpincetten och Péans klämmare. 2. J. E. J-n.
Tenala (F. Tenhola), socken i Nylands län, Finland, Raseborgs domsaga och härad, utgör ett imperielt pastorat af 2:dra kl., Åbo ärkestift, Raseborgs vestra kontrakt. Areal, jämte Bromarf, 544 qvkm. Befolkningen, svensktalande, 3,919 pers. (med Bromarf 6,714 pers., 1888). A. G. F.
Tenalj (Fr. tenaille, egentl. tång). Se Befästningskonsten och Ingående vinkel.
Tenasserim, en af de 4 »divisioner», i hvilka Nedre Birma (förr Britiska Birma) är indeladt, omfattar kustlandet utmed Indiska hafvet från 19° 30' till 9° 30' n. br. Areal 121,030 qvkm. 825,741 innev. (1881), de fleste buddhaister (28,315 voro kristna). Det indelas i 7 distrikt. Staden Tenasserim ligger vid floden T. och har endast några hundra innev.
Tenby [-bi], stad i engelska grefskapet Pembroke (Wales), vid vestra sidan af Caermarthen-viken, 16 km. ö. om Pembroke. 4,750 innev. (1881). Staden har åtskilliga lemningar af gamla fästningsverk, ursprungligen härrörande från den normandiska eröfringens tid och restaurerade under drottning Elisabet. Den besökes mycket som badort på grund af sin ypperliga badstrand samt sitt jämna och helsosamma klimat.
Tencin [tanssä'ng], Claudine Alexandrine Guérin, markisinna de T., fransk romanförfattarinna, f. i Grenoble 1681. d. i Paris 1749, var på sin tid en af de mest ryktbara qvinnor i Frankrike, tack vare det inflytande hon utöfvade på de ledande männen inom den franska riksstyrelsen, såsom hertigen af Orléans, kardinal Dubois m. fl. Genom dessa män kunde hon tillfredsställa sitt begär efter anseende, förmögenhet och njutning. Dervid skydde hon ingen uppoffring. Som ung hade hon inträdt i ett augustin-kloster i närheten af Grenoble, men måste lemna detsamma på grund af sitt uppseendeväckande lefverne, och då hon sedermera förflyttades till Neuville vid Lyon, sökte hon förgäfves att blifva frikallad från sina klosterlöften. Emellertid förde hon i Paris ett yppigt och bekymmerslöst lif. Hennes skönhet och begåfning förmådde fästa vid henne många beundrare och äfven trogna dyrkare. Till de förre hörde de flesta literära storheterna, såsom Fontenelle, Montesquieu, Helvétius m. fl., och bland de senare må ytterligare nämnas endast chevalier Destouches, med hvilken hon hade en son (1717), som vid födelsen öfverlemnades i främmande händer och sedan sjelf blef ryktbar under namnet d'Alembert (se denne). Under sin skiftesrika lefnad författade hon några romaner, som än i dag kunna läsas med verkligt nöje, enär de äro skrifna i en lätt och behaglig stil samt återgifva i lifliga och varma färger menniskohjertats ömmaste känslor. Hennes bästa arbeten äro Les mémoires du comte de Comminges (1735) och Le siége de Calais (1739--40). J. M-r.
Tendelti (riktigare Fasjer), fordom hufvudstad i det sjelfständiga riket Darfur, som 1874 eröfrades af Egypten, ligger omkr. 600 km. v. om El-Obeid, nära Wadi el-Ko, som leder sitt vatten ned till Bar el-Arab. Staden anlades i slutet af 18:de årh., och hyddorna ligga i flere grupper på tvänne sandkullar, mellan hvilka en kanal, Tendelti, går, som gifvit orten dess namn. Genom händelserna på 1880-talet har T. gått förloradt för Egypten.
Tenderns (Fr. tendance, af Lat. tendere, spänna, åsyfta), den kraft, genom hvilken en kropp föranledes att röra sig; riktning mot; inneboende dragning, böjelse; syftning; en viss afsigt, i hvilken man säger eller gör något; en bestämd lära (af moralisk, religiös, politisk, social, estetisk art), som i ett diktverk framträder och afsigtligt inskärpes. Om tendensdiktning se Konst. -- Tendentiös, som innebär en viss tendens eller afsigt; afsigtlig. -- Tendera, syfta (till).
Tender (Eng., af tend, ledsaga). 1. Ett mindre fartyg, som åtföljer ett eller flere större sådana och har till uppgift att rekognoscera, fortskaffa depescher, medföra förnödenheter eller på annat sätt lemna biträde. -- 2. Se Lokomotiv. R. N.
Tendo, Nylat. (Fr. tendon), sena (se d. o.).
Tenebrae [tenebre, tenebre], Lat., »mörker», i den katolska liturgien namn på den mässa, som hålles på eftermiddagen under de tre egentliga »dymmeldagarna»: onsdagen, torsdagen och fredagen i påskveckan. De vid en sådan mässa nyttjade ljusstakarna kallas teneberljusstakar. En sådan har formen af en liksidig trehörning; med 12 gula vaxljus på sidorna och 1 hvitt större på toppen (symboler af treenigheten samt af Kristus och de tolf apostlarna). Under mässan släckas efter hand de tolf gula ljusen, men det trettonde utsläckes ej, utan öfvertäckes. Teneberljusstakarna tillhöra den senare delen af medeltiden.
Tenebrio. Se Mjölbagge.
Tenedos (Nygr. Tenedo, Turk. Bogdsja-Adassi), en liten, bergig, men fruktbar, fordom af eoliska greker bebodd ö, utanför kusten af det forna landskapet Troas på Mindre Asiens nordvestra hörn. Den omnämnes redan af Homeros. Virgilius låter den grekiska flottan under sken af återtåg draga sig tillbaka dit före det sista angreppet mot Troja. Xerxes begagnade vid sitt stora härnadståg mot Grekland T. såsom flottstation, och äfven under
Källa: Project Runeberg ·
