Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström

Förteckning öfver stjernbilder.

1. Väduren (Aries). 2. Oxen (Taurus). 3. Tvillingarna (Gemini). 4. Kräftan (Cancer). 5. Lejonet (Leo). 6. Jungfrun (Virgo). 7. Vågen (Libra). 8. Skorpionen (Scorpius). 9. Bågskytten (Sagittarius). 10. Stenbocken (Capricornus). 11. Vattumannen (Aquarius). 12. Fiskarna (Pisces). 13. Cassiopeia. 14. Andromeda. 15. Cepheus. 16. Perseus. 17. Örnen (Aquila). 18. Stora Björnen (Ursa major). 19. Lilla Björnen (Ursa minor). 20. Oxdrifvaren (Bootes). 21. Ormbäraren (Ophiucus). 22. Ormen (Serpens). 23. Hercules. 24. Draken (Draco). 25. Lyran (Lyra). 26. Pilen (Sagitta). 27. Svanen (Cygnus). 28. Delfinen (Delphinus). 29. Lilla hästen (Equuleus). 30. Pegasus. 31. Norra kronan (Corona borealis). 32. Norra triangeln (Triangulum). 33. Kusken (Auriga). 34. Orion. 35. Stora Hunden (Canis major). 36. Lilla Hunden (Canis minor). 37. Haren (Lepus). 38. Eridanus. 39. Hvalfisken (Cetus). 40. Skeppet (Argo). 41. Hydran (Hydra). 42. Bägaren (Crater). 43. Korpen (Corvus). 44. Centauern (Centaurus). 45. Vargen (Lupus). 46. Altaret (Ara). 47. Södra Kronan (Corona australis). 48. Södra Fisken (Piscis austrinus). 49. Antinous. 50. Berenices hår. 51. Plejaderna. 52. Hyaderna. 53. Renen (införd till minne af lappländska gradmätningen). 54. Skördevaktaren (Custos messium, till kometupptäckaren Messiers ära). 55. Enhörningen (Monoceros). 56. Lilla Lejonet (Leo minor). 57. Lodjuret (Lynx). 58. Giraffen (Camelopardalis). 59. Poniatowskiska oxen (Taurus Poniatovii). 60. Jagthundarna (Canes venatici). 61. Karl II:s hjerta (Cor Caroli). 62. Ödlan (Lacerta). 63. Lilla triangeln. 64. Flugan (Musca). 65. Friedrichsehre (t. minne af Fredrik d. store). 66. Brandenburgerskeptern. 67. Georgsharpan (till Georg III:s af England ära). 68. Murqvadranten (Quadrans muralis). 69. Herschels teleskop. 70. Dufvan (Columba). 71. Eremitfogeln (Solitarius). 72. Luftballongen (Globus aërostaticus) 73. Mikroskopet (Microscopium). 74. Boktryckareverkstaden (Officina typographica). 75. Grafstickeln (Caelum). 76. Staffliet (Pictor). 77. Katten (Felis). 78. Kemiska apparaten (Apparatus chemicus). 79. Elektricitetsmaskinen (Machina electrica). 80. Bildhuggareverkstaden (Sculptor). 81. Kompassen (Pixis nautica). 82. Teleskopet (Telescopium). 83. Sextanten (Sextans). 84. Räfven (Vulpecula) med Gåsen (Anser). 85. Sobieskis sköld (Scutum Sobiescii) till Johan III:s Sobieski ära. 86. Cerberus. 87. Linealen och gradskifvan (Norma et regula). 88. Berget Mänalus (Mons Maenalus). 89. Luftpumpen (Antlia). 90. Indianen (Indus). 91. Tranan (Grus). 92. Fenix. 93. Flygfisken (Piscis volans). 94. Södra Triangeln (Triangulum austrinum). 95. Paradisfogeln (Apus). 96. Svärdfisken (Dorado). 97. Kameleonten. 98. Pendeluret (Horologium). 99. Södra Korset (Crux). 100.Passaren (Circinus). 101.Taffelberget (Mensa). 102.Påfågeln (Pavo). 103.Amerikanska Gåsen (Tucan). 104.Stora och lilla molnet. 105.Rhomboidiska nätet. 106.Karl II:s ek. 107.Sjöoktanten. 108.Biet.

K.B.

Stjernblomstriga växter. Se Alsinaceae.

Stjerndygn. Se Dygn.

Stjerneborg. Se Hven.

Stjerneroos, Magnus, krigare, född 1685, blef 1700 volontär vid sjöstaten och 1707 anställd vid lifdrabantkåren. Han var Karl XII ständigt följaktig och sändes från Bender i hvarjehanda beskickningar till tatar-kanen, till turkiska fästningen Taganrog m. m. Han deltog som drabant i de norska fälttågen och har, ehuru med orätt, misstänkts för att vara Karl XII:s mördare. 1731 befordrades han till öfverste, 1751 till generallöjtnant och 1755 till general. Död d. 17 Maj 1762.

Stjernfall. Hvar och en har en klar natt iakttagit huru en stjernlik ljuspunkt plötsligen uppdyker på himmelen, skjuter fram ett längre eller kortare stycke öfver densamma med stor hastighet och sedan plötsligt utsläckes. Man kallar denna företeelse ett stjernfall eller stjernskott. Stjernfallen äro af mycket olika ljusstyrka. Man iakttager sådana, som äro starkare än stjernor af första storleken och kunna upplysa hela himmelen. Härifrån finnas alla möjliga grader af ljusstyrka ända till sådana, »teleskopiska», stjernfall, som äro osynliga för blotta ögat. De starkaste lemna ofta efter sig på himmelen ett rätlinigt ljusspår, liknande en kometsvans, hvilket kan fortvara en längre stund efter sedan det egentliga stjernfallet slocknat, dervid ofta långsamt krökande sig och förändrande plats. -- Genom att från olika ställen samtidigt iakttaga samma stjernfall har man i flere fall lyckats uppmäta deras höjd. Det visar sig dervid, att stjernfallen äro fenomen tillhörande vår atmosfer; deras höjd varierar från 30 ända till nära 300 km.; såsom medelhöjd antages 100 km. -- Redan länge har man antagit, att stjernfallen äro af kosmiskt ursprung. Hela verldsrymden är nämligen, efter hvad man antager, utom af egentliga himmelskroppar, uppfylld af en mängd smärre, materiella kroppar, för små för att direkt kunna ses -- spillror, efter hvad man velat tro, som blifvit öfver efter himlakropparnas daning. Man kan i denna massa af småplaneter, som kretsa kring solen mellan Mars och Jupiter, se en öfvergång från planeterna till dessa små partiklar. Zodiakalljuset antages äfven bero på materie af just detta slag. -- Under sin bana kring solen stöter jorden oupphörligt på dylika små kroppar. Dessa intränga då i hennes atmosfer, som genom sitt motstånd kommer deras ursprungligen stora hastighet att plötsligt aftaga. De råka dervid i stark glödning af samma mekanisk-värmeteoretiska orsak, som en hammare blir varm, när den plötsligt stannas i sin rörelse, i det den slås mot städet. Direkta experiment, hvarvid man iakttagit temperaturens förökning hos termometerkulor, som med stor hastighet blifvit försatta i rörelse i luften, utgöra i smått en modell af förloppet vid meteorpartiklarnas uppvärmning och glödning. Den temperatur, som atmosferen sålunda genom sitt motstånd är i stånd att uppväcka hos en sådan kropp, har varit föremål för beräkning, och man