Sida 494
Sven, dansk prins
medlem af flere utländska lärda samfund. I sin ungdom skref han flere skaldestycken.
2. Svederus, Georg, skriftställare, den förres brorson, född i Vesterås d. 19 Juli 1796, blef filos. kandidat i Upsala 1821 och egnade sig derefter i Stockholm åt skriftställeri. Med särskildt intresse studerade han statshushållningen, i synnerhet fabriksväsendet, och stiftade 1831 »Svenska industriföreningen», hvars sekreterare han var till 1833, då en svår sjukdom hindrade honom att fullfölja sitt arbete. År 1834 förordnades han till fabriksombudsman och bibehöll denna tjenst till 1841, då han på allmän bekostnad gjorde en utrikes resa »i ändamål att forska efter de förhållanden, i hvilka det allmänna välståndet kommit till följd af näringsfrihetens införande». Efter sin hemkomst 1844 egnade han sig uteslutande åt literär verksamhet. Hans skrifter, oberäknadt en högst betydande mängd tidningsuppsatser och öfversättningar, behandla företrädesvis historia, statshushållning och industriella ämnen samt uppgå till ett mycket stort antal. Bland dem må nämnas: Skandinaviens jagt, djurfänge och vildafvel jemte jagtlexicon (1832), Nyaste bondepraktika (1832--33; 3:dje uppl. 1836), Näringsväsendet i Sverige år 1840 (1840), Om fattigväsendet (1847), Ungern och magyarerna, historisk skildring (1849), Sveriges krig och politik åren 1808--15 (1864--65), Handlexikon för svenska landthushållare (1869), Förteckning på källskrifter, användbara för Carl XIV Johans historia (1875), Konung Carl XIV Johans historia (I, 1877--78, ofullb.) och Om fälttåget i Norge 1814 (1887). S. promoverades 1871 till filos. jubeldoktor och erhöll 1881 en statspension af 1,200 kr. Han dog i Stockholm d. 8 Juli 1888.
Swedish intelligencer [soidisj inte'llidjänser], »Svenska tidningen», en ofta citerad bok rörande Gustaf II Adolfs deltagande i trettioåriga kriget. Boken, som innehåller många trovärdiga meddelanden af ögonvittnen, utkom i London i 4 delar 1632--34 (fortsättningen utgafs under vexlande titlar). Jfr Klemming: »Förteckning öfver Kongl. bibliothekets samling af samtida berättelser om Sveriges krig» (1867).
Swedman, Karl Vilhelm, målare, f. 1762, blef elev af konstakademien och Masreliez samt vann flere belöningar för prisämnen, men har blott utfört åtskilliga altartaflor (t. ex. Nattvarden, i Närtuna ärkestiftet), äfvensom några genrer. Såsom tecknare lemnade han en förträfflig komposition till svenska upplagan af Gustaf III:s skrifter samt åtskilliga laverade historiska kompositioner. Han blef redan 1800 medlem af konstakademien samt 1796 lärare i figurprinciperna vid dennas skola, hvilken befattning han innehade ända till sin död. S. afled i Stockholm d. 22 Okt. 1840. -rn.
Svedvi, socken i Vestmanlands län, Snefringe härad. Areal 7,749 har. 1,872 innev. (1889). S. utgör ett konsistorielt pastorat, Vesterås stift, Munktorps kontrakt.
Sweelinck [svel-], Jan Pieters, holländsk tonsättare, född 1562 i Amsterdam, studerade under Andr. Gabrieli i Venezia och blef 1590 organist i en kyrka i sin födelsestad. S. är bekant som skapare af orgelfugan, hvilken först af Bach vidare utvecklades ur den form S. gifvit den. Han komponerade bl. a. förträfflig orgelmusik.
Sweepstake [soipstek], Eng., sportv., en mellan minst tre deltagare företagen kapplöpning, vid hvilken priset består uteslutande i sammanskott af deltagarna.
Sveg. 1. Socken i Jämtlands län, Svegs tingslag. Areal 1,527 qvkm. 1,761 innev. (1889). S. bildar med Elfros och Linsell ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Hernösands stift, Jämtlands Södra kontrakt. -- 2. Svegs tingslag i Jämtlands län, ingår i Herjedalens domsaga och Jämtlands Södra fögderi samt omfattar socknarna Sveg, Linsell, Elfros, Ytter-Hogdal, Öfver-Hogdal och länsdel af Lillherdal. Areal 6,965 qvkm. 7,095 innev. (1889).
Svegde l. Svegder, Nord. sagohist., var enligt Ynglingasagan en sveakonung och son af konung Fjölne. Om honom berättas, att han på en färd till Asgård vid Svarta hafvet af en dvärg lockats in i en stor sten, under förevändning att få träffa Oden, men sedan aldrig mera blifvit synlig.
Sveinsson, Brynjulf, isländsk biskop, född 1605, blef 1633 magister och konrektor i Roskilde samt utnämndes 1639 till biskop i Skalholt. Han återuppbyggde domkyrkan der och bragte den lärda skolan till hög utveckling. Död d. 5 Aug. 1674. S. var en ovanligt lärd man och brefvexlade med flere af Danmarks störste vetenskapsmän. En af honom författad kommentar öfver Saxo brann i handskrift upp med universitetsbiblioteket 1728; endast fragment deraf finnas i Stephanius' upplaga. Fyndet af Sämunds Edda 1643 har man S. att tacka för. E. Ebg.
Svek, jur., det förhållande att en person i sitt handlande med annan afsigtligen till hans skada vilseleder honom i fråga om de omständigheter, som äro eller böra vara bestämmande för hans förfarande. Sveket faller under det mera omfattande begreppet bedrägeri och betecknar en lindrigare art deraf. E. V. N.
Svekoman (af Med.-Lat. suecus, svensk, och Grek. mania, vurm, lidelsefull förkärlek), svenskvurmare. -- Svekomani, svenskhetsraseri. -- Uttrycken hafva särskildt användts om ett parti, som i Finland under senare år sökt försvara den svenska kulturens rätt. Jfr Fennomani.
Svelvik, lastageplats i Jarlsbergs og Laurviks amt, Norge, vid Drammensfjorden, som der är hopträngd till ett smalt sund med stark ström. Befolkningen, 1,515 personer (1885), lefver hufvudsakligen af skeppsfart. Platsen har derjämte någon betydelse som vinterhamn. Y. N.
Sven, svensk konung. Se Blot-Sven.
Sven, dansk prins, möjligen sonson till Sven Estridsson, drog 1097 med 1,500 danskar ut i det första korståget och ämnade stöta till de korsfarare, som belägrade Antiochia. Men på vägen blef han nära Ikonium på natten öfverfallen i en skog af seldsjukerna och föll med alla sina män. Denna tilldragelse är besjungen af Tasso i 8:de sången af hans »Befriade Jerusalem». S. var kanhända son till den prins Sven, som 1104 efter budskapet om broderns,
Källa: Project Runeberg ·
