Sida 220
Stavanger, stad i sydvestra Norge
fond är numera bestämd att uppgå till 15 mill. kr. För statsverkets hushållning redogöres hvarje år, och en sammanfattning af räkenskaperna sker i rikshufvudbokens kapitalkonto. Dessa räkenskaper äro underkastade granskning hvarje år dels af Statsutskottet, dels af dertill af riksdagen utsedda revisorer (se Riksdagens revisorer). H. L. R.
Statsverkets fond för reserverade medel. Genom ett k. br. af d. 26 Jan. 1877 föreskrefs, att ett särskildt konto under benämning fonden för reserverade medel skulle uppläggas i rikshufvudboken, för redovisande af öfverskott och brister i statsregleringarna. Fondens behållning utgjorde vid 1889 års slut kr. 12,358,057: 17, hvilken behållning dels är disponerad för 1890 och 1891 års statsregleringar samt dels ock till en del påräknad för statsregeringen för år 1892.
Statsverkets grundfond. Se Statsverket.
Statsverkets kassaförlagsfond. Se Statsverket.
Statsvetenskaper, en företrädesvis i Tyskland bruklig benämning på en grupp vetenskaper, som hafva staten eller olika sidor af densamma till föremål: statistik, nationalekonomi, statslära, förvaltningsrätt, finansvetenskap m. fl. Hvilka bland dessa vetenskaper, som böra hänföras till gruppen, uppgifvas af olika författare på olika sätt. Th. R.
Statuera (Lat. statuere), fastställa, stadga, uppställa till varning (statuera ett exempel).
Statur (Lat. statura), ställning, kroppsställning, växt.
Status, Lat. (af stare, stå), stånd, tillstånd, läge. -- Status antecedens, föregående tillstånd. -- Status praesens, närvarande tillstånd. -- Status quo, det tillstånd, hvaruti någonting befinner sig). --In statu nascenti l. nascendi, »födslotillstånd», säges om kemiska beståndsdelars sammanträffande i samma ögonblick som de frigöras ur andra föreningar. -- In statu quo, i det tillstånd hvari (någonting förut befinner sig), i oförändradt tillstånd.
Statut (af Lat. statuere, fastställa, stadga), stadga (i synnerhet om sällskaps stadgar), förordning.
Staty (Fr. statue, Lat. statua), stod, bildstod, med diminutivet statyett. Se Bildstod.
Staubbach. Se Lütschine.
Stauffacher, Werner, var enligt den schweiziska sagan en landtman från Steinen i kantonen Schwyz, hvilken med Walter Furst och Arnold från Melchthal slöt förbundet på Rütli (1307) till skogskantonernas befrielse från det österrikiska förtrycket.
Stauffen. Se Hohenstaufen.
Stauffenberg, Franz August, friherre Schenk von S., tysk politiker, född 1834 i Würzburg, var allmän åklagare vid kretsdomstolen i Augsburg 1863--66 och blef sistnämnda år medlem af Bajerns deputeradekammare, der han i finansiella och militära frågor uppträdde som vigtig förespråkare för liberala och nationella intressen. Invald i tyska riksdagen 1871 och dess förste vicepresident 1874--79, blef han en af det national-liberala partiets inflytelserikaste medlemmar. 1880 anslöt han sig till secessionisterna och tillhör sedan 1884 de tysk-frisinnades fraktion.
Staunton [ståntön], Sir George Thomas, engelsk upptäcktsresande och kännare af kinesiska språket, son af Sir George Leonard S. (f. 1737, d. 1801), legationssekreterare vid Macartneys ambassad till Kina 1792--94 och författare till An authentic account of an embassy from the king of Great-Britain to the emperor of China (2 bd, 1797). S. föddes 1781 och, vistades åren 1799--1817 i Kina, dels i Ostindiska kompaniets tjenst, dels som kommissarie vid den britiska ambassaden derstädes, i hvilken senare egenskap han var af stort värde genom sin kännedom om landets språk och förhållanden. 1818--52 var han med få afbrott parlamentsledamot. Död 1859. S. öfversatte Kinas strafflag (1810) samt skref Narrative of the chinese embassy to the khan of the Tourgouth tartars in the years 1712, 13, 14 and 15 (1821) och Miscellaneous notices relating to China and the british commercial intercourse with that country (1822).
Staupitz, Johann von, Luthers vän och gynnare, född i Meissen, blef 1503 generalvikarie för augustin-orden i Tyskland. Besjälad af en verklig, från de kyrkliga formernas ensidighet frigjord fromhet, omfattade han tidigt Luther med varmt intresse. Han stod honom bi under svåra själsstrider och förmedlade 1508 hans kallelse till professor i Wittenberg, hvars universitet S. varit med om att stifta (1502) och der han sjelf till 1512 innehade en professur. För att icke nödgas uppträda i reformationens strider nedlade han generalvikariatet 1520. Död. 1524 som abbot i ett benediktinkloster i Salzburg. I sina skrifter, De amore Dei, De fide christiana m. fl., utgifna af Knaake (1867 ff.), röjer S. en stark böjelse för reformationens läror, men af en hufvudsakligen kontemplativ, i munkväsendet invand natur, vågade han icke tillämpa dem i deras praktiska konseqvenser.
Staurolit (af Grek. stauros, kors, och lithos, sten), miner., ett lerjords-jernoxidulsilikat, som kristalliserar rombiskt i korta prismatiska eller tjockt tafvelformiga kristaller. Hårdhet = 7--7,5, egentl. v. = 3,3--3,8. Stauroliten är rödbrun till svartbrun, glasglänsande och genomskinlig till genomlysande. För blåsrör är den osmältbar och angripes ej af syror. Den förekommer i hvit glimmerskiffer vid Airolo å S:t Gotthard samt i Steiermark, Ural och Nord-Amerika. Ant. Sj.
Stauroskop (af Grek. stauros, kors, och skopein, se), fys. och miner., ett polarisationsinstrument, hvarmed man kan bestämma läget af principalsektionen hos en dubbelbrytande, kristallskifva. R. R.
Stavanger, stad i sydvestra Norge, på Jäderen, vid Jäderbanan och inloppet till Buknfjorden. 23,911 innev. (1885). Under medeltiden var S. sätet för ett biskopsstift, som omfattade södra delarna af Norges kustlandskap (Agder och Ryfylke) samt fjälldalarna Hallingdalen och Valdres. Den från denna tid härrörande domkyrkan, som ännu är en väldig och intressant
Källa: Project Runeberg ·
