Sida 694
Tankstreck ...
led d. 15 Juli 1410 genom den nästan dubbelt starkare polsk-litaviska hären under konung Jagello af Polen och storfurst Vitovd af Litaven. Högmästaren stupade, ordenshären förlorade 40,000 man, och ordens makt var för alltid bruten. Den polsk-litaviska hären förlorade 60,000 man.
Tannhäuser [-höjser] l. Tanhuser. 1. Hufvudpersonen i en tysk medeltidssaga, en riddare, som på sina irrfärder, åtföljd af den trogne Eckhart (se denne), kommer till Venusberget, i hvilket fru Venus (den antika kärleksgudinnan, hvilken för medeltidens uppfattning blifvit ett ondt väsende) håller hof. Sedan T. hos henne länge lefvat i sinnesrus, anfäktas han af ånger, begifver sig ut i solljuset och vallfärdas till Rom för att genom bikt och botöfning söka räddning för sin själ (emellertid har han måst lofva att, ifall förlåtelsen vägras, återvända till fru Venus). Påfven, som vid hans ankomst håller en staf i handen, säger, att förr skall denna grönska, än T. får Guds nåd. Med förtviflan i hjertat drager då T. dädan och ingår å nyo i Venusberget; men efter tre dagar skjuta gröna knoppar från påfvens staf, och han låter efterspana T. i alla land, dock förgäfves. Denna saga, som synes härstamma från tyska hednatiden, är poetiskt behandlad bl. a. af Tieck samt utgör ämnet för en berömd opera af Richard Wagner, hvilken dock sammansmälter T. med Heinrich von Ofterdingen. -- 2. Tysk minnesångare, som lefde omkr. midten af 1200-talet, var österrikisk riddare, förde ett lustigt, äfventyrligt lefverne och skref liffulla dansvisor, i hvilka han på ett tämligen groft sätt skildrar bondelifvet och landtlig älskog. Möjligt är, att denne T. sjelf dragits in i folkdiktningen och flätats in i en myt (se T. 1), som något påminde om hans personlighet. Jfr Grässe: »Die sage vom ritter T.» (1846; 2:dra uppl. 1861), och Zander: »Die T.-sage und der minnesänger T.» (1858).
Tannin (Nylat. tanninum, garfämne, af T. tanne, gran, i Fornhögt. äfven ek). Se Galläpplegarfsyra och Garfsyra.
Tannström, Nils Mårten af, lärd, född på Frösön i Jämtland d. 1 Dec. 1777, blef student i Upsala 1794 och filos. magister med hedersrum 1803 samt egnade sig sedan åt skolundervisning. Ryktet om hans gåfvor i detta afseende föranledde hans kallande till Petersburg såsom lärare för excellensen Stedingks son. År 1808 återvände han till Sverige med sin elev och blef 1812, med professors titel, arfprinsen Oskars lärare. Han erhöll 1815 kansliråds fullmakt och adlades 1817 (han hette förut blott T.). Då kronprins Oskar blef kansler för de båda universiteten, handhades ärendena mestadels af T., som 1829 officielt blef kanslerssekreterare för Lunds universitet, hvilken befattning han innehade till sin död. Han afled i Stockholm d. 27 Maj 1842. T. var ledamot af Vitt. hist. och. ant. akademien samt af Vetenskapsakad. (1827). På universitetsangelägenheterna utöfvade han i det hela ett ganska helsosamt inflytande, ehuru känd för att vilja draga ut på tiden med ärendenas afgörande. -rn.
Tannåker, socken i Jönköpings län, Vestbo härad. Areal 3,092 har. 383 innev. (1890). Annex till Bolmsö, Vexiö stift, Vestbo kontrakt.
Tanrek, Centetes ecaudatus, zool., en art, tillhörande Centetes-slägtet, familjen Centetidae och ordningen Insectivora inom däggdjurens klass. Tanreken liknar till det yttre ganska mycket vår vanliga igelkott, enär kroppen är beklädd, förutom med borst och hår, äfven med taggar; och liksom igelkotten kan tanreken rulla sig tillsammans, ehuru ej så fullständigt. Hufvudet är stort, med långt utdragen nos. Tanreken saknar yttre svans. Den inre byggnaden
afviker dock väsentligt från igelkottens. Sålunda har tanreken endast två öfre framtänder, stora hörntänder och mycket afvikande kindtänder. Han saknar okbågar; vad- och skenbenen äro skilda o. s. v. Han hör till de största nu lefvande insektätarna, enär kroppslängden utgör 27 cm. Tanreken lefver på Madagaskar, Comoro-öarna, Bourbon och Mauritius. Födan består hufvudsakligen af daggmaskar. Han tyckes vara ett af de mest fruktsamma däggdjuren; honan föder näml. tjugoen ungar åt gången. L-e.
Tansimat, Arab. (plur. af tanzim, »anordning», »organisation»), betyder i turkiskan politiska och borgerliga »förordningar» af högre och högsta myndigheter. I vesterländsk literatur betecknas med ordet vanligen de vigtiga administrativa reformer, hvilka utlofvades i hatt-i-sjerifen (»Nådiga skrifvelsen»), daterad Gülchané 1839 (jfr Turkiet, historia). H. A.
Tant (Fr. tante, picard. dial. ante, af Lat. amita, faster), faster; moster; farbroders eller morbroders hustru; tillgifvenhetsbenämning på närmare bekanta äldre fruntimmer.
Tanta, stad i nedre Egypten, mellan Nilarmarna Rosette och Damiette, vid föreningspunkten för jernvägarna från Kairo till Alexandria och Damiette. 33,750 innev. (1882). Tre årliga marknader (i Jan., April och Aug.), hvilka äro de största i Egypten och enligt en uppgift besökas af 1/2 mill. menniskor.
Tantal, kem., ett af Ekeberg 1802 upptäckt metalliskt grundämne, hvars namn hänsyftar på fabeln om Tantalos, alldenstund tantalens oxid icke löses af syror. Tantal finnes i naturen, alltid i förening med syre och oftast åtföljd af niobium (se d. o.), titan, tenn samt volfram, såsom beståndsdel i några sällsynta mineral, t. ex. tantalit och yttrotantal. Metallen, hvars atomvigt (tecknad Ta) är 182, eller ungefär dubbelt högre än niobiums, har erhållits som
Källa: Project Runeberg ·
